Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

$ 58. Ståndstvisterna under frihetstiden. 507 följde, ! och när ständerna 1771 åter sammanträdde, tycktes ett afgörande förestå. Man tog med ifver upp frågan om privilegier för de ofrälse stånden. Borgmästaren i Lovisa And. Kepplerus hade redan vid föregående riksdag väckt ett förslag i den riktningen. Utan att direkte angripa adeln hade han läm nat en skildring af den rådande lagstiftningen i fråga om frihet till person och verksamhet, sådan den t. ex. visade sig i legohjonsstadgan och andra författningar, samt fram ställt allmänna yrkanden i afseende på utöfvande af nä ringar, dispositionsrätten öfver jordegendom, statsförmyndar skapets afskaffande? o. s. v. samt uppställde därpå i 31 paragrafer privilegierna för »rikets frie eller odalstånd, som är prästerskapet, borgerskapet och bönderna i riket>. Det blef, om man så vill, en förklaring af medborgerliga rättigheter, ty konungen fick där lofva, att alla hans under såtar skulle vara skyddade af lagen och ej af privata personer, vara fria från allt tvång till person, näring och egendom samt äga rätt att försörja sig med sitt ar bete och ingen kallas för lösdrifvare, landstrykare eller lätting, som ville göra detta; alla arbetare, af hvad stånd de vore, ägde att med sina husbönder öfverenskomma om sättet för sin tjänstgöring och njuta samma skydd som dessa, så att ingen finge fängslas eller till person, ära och egen dom antastas, utan att vara laga förvunnen; inga skatter påläggas utan de skattskyldiges fria samtycke på allmän riksdag; ingen inblandning ske i riksdagsmannaval; hvarje svensk man, vare sig af adel- eller odalstånd, äga lika tillträde till statens högre och lägre ämbeten, likaväl som adelsmän deltogo i stads- och landtmannanäringar; fritt till träde för hvarje odalman, vare sig präst, borgare eller bonde, till konungens »person och famille»; alla nesliga ! Själfva protok. tryckt under titeln »Ofrälsemäns sent omsider tydel. förkunnade öde>. Jfr bl. a. den ryktbara skriften »Den ofrälse soldaten» med sina starka angrepp mot bördsförmånerna: »>den ad lige herren födes till världen med fullkomlig merit och skicklighet samt är i kolten färdig att mottaga öfverbefäl» o. s. v. 2? Det tyckes vara en tyst supposition, heter det på ett ställe, att folket i allting hvarken kan, vill eller förstår sitt eget basta». Odalståndens privilegier. Kepplerus’ förslag 1770.