Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

Ståndstvister vid riksdagen 1765— 66. \ Rédsbeslutet 1/ 15 1770. 506 Det konstitutionella statsskickets brytningstid. förrän antalet ätter sjunkit till en viss siffra. Dittills hade mången ofrälse man under klifvandet uppför befordrings¬ stegen vid ett gifvet moment hugnats med adelskap och på så sätt kunnat hinna de högsta ämbetena samt omsider stiga in i själfva rådkammaren. Vid riksdagen hade de ofrälse stånden samtyckt till åtskilliga af K. Maj:t utdelade adelskap. Adelu vägrade bifall, och skrifvelsen afgick utan landtmarskalkens underskrift. De nya adelsmännen fingo visserligen sina sköldebref men icke under frihets¬ tiden säte på riddarhuset. Det dröjde ej länge, innan de ofrälse drogo konsekvensen af detta beslut med afseende på befordringar. Vid följande riksdag, 1765—66, började ofrälse och frälse åter gå anfallsvis till väga. Partiställningen hade så förskjutit sig, att mössorna fått sina mest nitiska anhän¬ gare inom de ofrälse stånden, och bitterheten ökades där¬ igenom. Prästerna riktade sålunda ett angrepp äfven mot adelsprivilegierna genom sitt beslut att beröfva alla, som antingen själfva eller genom sina barn tillhörde adeln, säte och stämma inom ståndet, och skrifvelse afgick till K. Maj:t under adelns protest. Adeln riktade ett motan¬ grepp mot prästerna genom förslaget om en eventuell re¬ duktion af deras vederlag. Förslaget bifölls visserligen af tre stånd, men i expeditionsdeputationen ställde sig två mot två, och någon skrifvelse kunde sålunda icke expe¬ dieras. Det var tydligt, att hela statsskicket redan vacklade. Adeln hade till och med vändt sig till K. M:t med begäran om skydd för sina privilegier — liksom 1650, prästerskapet inför K. M:t försvarat sin uppfattning.! Ståndsstriden hade ej vid riksdagen 1769—70 spelat någon roll. Då kom som en tändande gnista i missnöjet K. Maj:ts ryktbara beslut d. 1 maj 1770, hvarigenom på förslag till vicepresident i en hofrätt — af ständerna samma år förklarad likställd med landshöfding och sålunda ett af de högre ämbetena — uppfördes tre frälsemän med förbigående af en ofrälse. En liten störtsjö af stridsskrifter ! Jfr Malmström, V, s. 471 f., där andra exempel på stånds¬ striderna anföras; äfven s. 399 f. ang. tvisten om en ständernas kom¬ mission.