Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

Riksdagen 1789. Ofrälse privilegier. Förenings- och 526 Det konstitutionella statsskickets brytningstid. stärkte ännu mera hans ställning. Den riksdag, som ännu i augusti 1788 tett sig som en utsikt full af förödmjukelse, sammankallade han i december, besluten i första rummet att göra sig kvitt rådet och att skaffa sig fria händer med förvaltningen. Härvid begagnade han sig djärft och hän¬ synslöst af söndringen mellan stånden och af adelns för¬ löpningar. Planer från 1770 och 1771 döko åter upp men denna gång under konungens eget hägn. Den 17 febr. hade denne, vorden ensam med de ofrälse stånden, lofvat dem nya för¬ maner.! Forslag till samfdlda privilegier for odalstanden? framställdes å nyo, stédjande sig pa det kepplerska af 1770 och bondeprivilegierna af 1771. Ja, i mars 1789, da det gällde att utöfva påtryckning på adeln, var det fråga om intet mindre än en sambandsakt mellan de tre ofrälse stånden till inbördes skydd, en formlig konfederation, så¬ som Wallqvist kallar den.? Sådana förslag ledde till intet resultat, och hvart stånd fick privilegier för sig, utom de allmänna, som i förenings¬ och siikerhetsakten innehdllos. Att det var utsikten till dem, som betingade bifallet till nämnda lag, var uppenbart. Prästeståndet, där dock en opposition rörde sig, tystades genom försäkringen af d. 2 mars om dess befordringslagar, ock de två öfriga stånden fingo utförliga försäkringar. Den 17 febr. 1789 föredrogs den s. k. förenings- och sdkerhetsakten. scikerhetsakten for ett utskott af ofrilset, samladt pA slottet, och behandlades de två följande dagarna. Af de gjorda anmärkningarna ledde åtminstone en till en viktig för¬ ändring. Sedan de ofrälse stånden d. 20 febr. hos konungen begärt åtgärder till riksdagens försättande i »aktivitet», följde ! En så hofsam man som Wallqvist säger därom: »Den synen var ock ny. En konung med endast ofrälse män för sig är väl en sällsamhet men den icke obehaglig»>. 2 .. V,:0; 308 f. 3 HH. V, s. 356 f. Jfr forslaget till ett »odalmannagille» under kungligt skydd 1790 till minne af férenings- och sikerhetsakten’med sin högtidsdag d. !'5/,, då ofrälse män inkallades i högsta domstolen och beredningen, Wingqvist, Berättelse om riksd. 1789 (Frey 1844, s. 526 f.): Nordin. Dagboksanteckn., s. 154.