Read Runeberg

Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

Originalsida 579
Originalsida 579
Originalsida 578
Originalsida 579
578–579

Sida 579

§62. Riksdagens verksamhetsformer 1719—1809

$ 62. Riksdagens verksamhetsformer. 545 efter graderad skala! vaide elektorer, hvilka inför härads¬ höfdingen förrättade valet. Om stift, prosteri eller stad försummade att utse riks- gärskilda be¬ dagsman; gjorde de sig förfallna till det vite, som resp. oun ene estind bestämde. Riksdagsman fick ej afsäga sig uppdraget "stånden. utan laga förfall samt åtnjöt underhåll och respenningar af kommittenterna. I afseende därpå upprepades för all¬ mogens del, att frälsebönderna ej voro skyldiga att utgöra herredagspenningar. Besvär öfver valen afgjordes i sista hand af de ofrälse stånden själfva men kunde dessförinnan anföras hos domkapitlet eller K. Maj:ts befallningshafvande och sedan hos K. Maj:t. De ofrälse ståndens riksdagsmän försågos med full- pe ofrälse makter (RO. 8 9) att sluta och afhandla på riksdagen före- fll kommande ärenden, ställande sig Sveriges rikes fundamen- | tallag och regeringsform samt riksdagsordningen till efter¬ rättelse, med det ofta åberopade förbehållet, att de ej finge inlåta sig i något rådslag eller slut till ändring i regerings¬ sättet emot konungaförsäkran oeh regeringsform, »eftersom allt sådant ändå ogillt och kraftlöst nu och i framtiden vara skall>. De ofrälse stånden valde själfva sina talmän. TI präste- pe ofrälse ståndet var det vanligen ärkebiskopen, i borgarståndet justi- _ sténdens : a e a 3 talmdn och tieborgmistaren i Stockholm. Prästeståndets förste notarie sekreterare. (sekreterare) var enligt RO. konsistorienotarien i Uppsala (notarius consistorii); andre notarie var vanligen konsistorie¬ notarien i Stockbolm.? Sekreterare i borgarståndet skulle en¬ ligt RO. (8 11) vara Stockholms stads sekreterare, notarie eller någon annan, som ståndet förenade sig om. Till sekreterare i bondeståndet valdes af de fyra talmännen lämplig per¬ son utom adelsståndet, som förstode »landtväsendet och allmogens angelägenhet»; dock skulle ingen sekreterare mot ! Enstaka undantag förekommo. Jfr Malmström, VI, s. 207. Jfr äfven Hist. Tidskr. 1890, Granskn. s. 74 (Stavenows rec. öfver Vessberg, Om sv. riksd. 1772—1809). 2 I den kortlifvade valordningen ?!/; 1767 bestämdes, att stiften i tur och ordning skulle ställa förste notarie. Hildebrand, E. Sv. statsforfattningens hist. utveckling. 35

Källa: Project Runeberg ·