Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

Omröstnin¬ garna i de ofrälse stån¬ den. Talmansed. Talmännens arfvode. Represen¬ tationens tal¬ rikhet. Riksdags¬ mannarätt och ämbetsmanna¬ plikt. 546 Det konstitutionella statsskickets brytningstid. hela ståndets vilja detsamma påträngas. Denne skulle icke blott föra protokollet och biträda talmannen vid hvad som förekom, att det afhandlades skickligt och ordentligt, utan äfven göra påminnelser, om någonting försöktes emot grund¬ lagarna jämte samtliga ständernas fri- och rättigheter. Han aflade ock i öfverensstämmelse därmed en ed efter i ROr intaget formulär, slutande med att ingenting skulle af ho¬ nom uppsättas, som stred mot rikets frihet och allmänna välfärd. Enligt RO. skulle omröstning i de ofrälse stånden ske efter hufvudtal, men gamla sedvanor voro svåra att utrota. I prästeståndet röstade man alltjämt i enskilda fall stiftvis. I borgarståndet följdes en tid vid valen länsindelningen, och detsamma förblef under hela perioden uti bondeståndet regeln. Om de ofrälse riksdagsmännens förhållande till sina kommittenter se ofvan s. 457 ang. principalatstriden. Det förekom dock äfven vid senare riksdagar försök att binda dem vid valmännens uttalade vilja. Talmännen aflade särskild talmansed efter i RO. (8 10) intaget formulär. De erhöllo arfvoden, som för hvarje riksdag af ständerna bestämdes. Den på detta sätt bildade representationen utgjorde en talrik församling. Af adeln kunde stundom öfver 1,000 personer infinna sig, men antalet växlade mycket under samma riksdag. Prästeståndet räknade mellan 50 och 60 medlemmar, borgarståndet omkring 80, bondeståndet om¬ kring 150. Sammanlagda antalet kunde sålunda öfver¬ stiga 1,250. De tre högre ståndens ämbetsmannakarakter väckte frågan om förhållandet mellan riksdagsmannarätt och äm¬ betsmannaplikt, en fråga, som dock egentligen endast rörde adeln.! Hufvudmännens eller capita's rätt att bevista riks¬ dag var den grundsats, som trots åtskilligt motstånd blef upprätthållen. Särskildt ömtålig blef frågan om adliga ! Jfr härom Malmström, Om ämbetsmännens ställning till riks¬ dagen.