Sida 105
Molenaer ...
åsigter, omsider slöts genom dom af d. 24 Jan. 1739. Genom denna drefs M. i ständig landsflykt samt ålades att göra ärkebiskopen och d. v. pastor primarius Alstrin skriftlig afbön för de svåra utlåtelser han om dem brukat. Han fördes i Okt. s. å. till Stralsund och sedan utom svenskt område. Till en början begaf M. sig till Rostock, der han på tyska utgaf en berättelse om sin process med handlingar och disputationer under titel: Die wahre und lebendige natur und kraft des creutzes Jesu Christi (1740). Efter att hafva besökt åtskilliga andra tyska orter reste han till Amsterdam, der han antogs till bokhållare å Grillska kontoret, men derjämte idkade en liten handel för egen räkning. Der sysselsatte han sig äfven med utgifvande af en del andliga skrifter, såsom Waere en zekere toevlugt in de nood (1741), Skrifvelse til Sveriges rikes högloflige ständer, i synnerhet om frij religionsöfning (1742), Het opengeleyde boek der waarheid (1743), De opreyste bichtvader in rijm (1744), Het geestlyke Schibboleth (1745), Catena paradoxorum (1746), Evangelium om fadrens kärlek (1751) m. fl. Han bemödade sig, ehuru naturligtvis förgäfves, att fa sin dom upphäfd eller reviderad. M. afled i Amsterdam sommaren 1753. -rn.
Molin, Johan Peter, bildhuggare, född i Göteborg d. 17 Mars 1814, egnade sig först åt handel, men sattes 1834 i tillfälle att under ett halft år besöka konstakademiens antikskola. På faderns önskan återvände han dock till handeln och öfvertog efter några år faderns bageri. Samtidigt skaffade han sig undervisning i teckning och sysslade jämväl med modellering och galvanoplastik. En händelse gjorde, att hans rätta kallelse sent omsider blef fullt klar. Vid festen för Karl XIV Johans regeringsjubileum 1843 behöfdes i Göteborg en byst af monarken, och M. fick efter bilden å en vanlig slant modellera en sådan. Arbetet slog an; man började göra sig underrättad om dess upphofsman, och flere af stadens inflytelserike män begynte intressera sig för honom samt uppmanade honom att egna sig helt åt konsten. M. hade en samlad sparpenning och kunde sålunda i Juli 1843 begifva sig till Köpenhamn att studera. Hans önskan att få Thorwaldsen till lärare gick om intet till följd af dennes död. I stället blef han elev hos medaljören Christensen och handleddes å akademien af Bissen. Sommaren 1845 lemnade han Köpenhamn för att besöka Paris och Rom, dit han anlände på senhösten s. å. Der grep han sig genast an med en Amor, som han högg i marmor, samt en Herdegosse på en klippa; och i Mars 1847 sände han det förra arbetet till Sverige, der det köptes af dåv. kronprinsen, utställdes 1848 och skaffade M. kallelse till agré af akademien. Det andra arbetet kom till verldsutställningen i London 1851 och köptes af en enskild svensk man. Efter en kort hvilotid, under hvilken han besökte Gräfenberg och Göteborg, återvände M. till Rom och utförde 1848 en Ingeborg (två exemplar i marmor) samt modellerade Den sofvande bacchantinnan, som 1850 utställdes och dessförinnan skaffade sin mästare en två gånger förut sökt resepension. De nu nämnda verken afsluta M:s första konstnärsskede, under hvilket han utan bestämd egen riktning utbildar sin teknik i då rådande anda, och tillika öppnar »Ingeborg» hans nya bana, då, såsom vi skola se, framställningen af fosterländska ämnen och personligheter blir hans hufvudsakliga sysselsättning.
I Rom dröjde M. åtta år. Han utförde der, utom åtskilliga byster, ett par amoriner (1850), en kolossal staty af Oskar I för Göteborgs börs (1851) samt en David med slungan (s. å.), alla fyra i marmor. Han blef nu hemkallad samt utnämndes 1853 till ledamot af konstakademien och vice professor. De närmaste fem åren blefvo jämförelsevis föga rika på nya alster, medan M. mest fulländade gamla utkast. Så högg han 1854 i marmor »bacchantinnan», hvilken 1858 köptes af staten (Nationalmuseums skulptursamling), samt en något ändrad reproduktion af Amor. 1856 blef Den neapolitanske fiskaregossen färdig. Samtidigt modellerade M. tre genier, tre byster samt Tessins staty för Nationalmuseums fasad, utförde ett par grafmonument samt åtskilliga porträttbyster och medaljonger (bland dem den öfver Blommér; nu i Nationalmuseum). -- 1859 företog M. en färd till Paris, och der utförde han Bältespännarna. Denna grupp mottogs kallt i »salongen», och ej häller när den i omarbetad form 1860 blef synlig å konstakademiens utställning, rönte den erkännande. Men M. var ej den, som tröttnade. Han lät 1862 gjuta gruppen i brons i Berlin, och nu blef den vid dess utställande helsad med stort bifall samt dess mästare belönt med stora guldmedaljen för konst. S. å. utställdes gruppen vid verldsexpositionen i London och vann äfven der det mest smickrande erkännande. Två exemplar i brons kommo till Sverige: det ena uppstäldt i Göteborg, det andra (gjutet i Nürnberg 1867) inköpt af svenska staten och placeradt invid Nationalmuseum i Stockholm. Utan fråga är detta verk ett särdeles lyckligt grepp, då det på samma gång är folkligt, plastiskt bildbart och i hög grad dramatiskt spännande. Gränsen för det framställbara är bevarad, likaså, trots den skarpa karakteristiken, skönhetsfordringarna. M. står genom detta arbete helt och hållet såsom en modern plastiker, som djerft afkastat ålderdomliga fjättrar utan att derför bryta mot plastikens oafvisliga fordringar. Onekligen var det under intrycket af den genom »Bältespännarna» vunna populariteten, som M. 1866 af en nämnd erhöll uppdraget att utföra Karl XII:s stod för Stockholm. En täfling var utsatt och egde rum. Qvarnström utförde två utkast, af hvilka det ena obestridligen vid uppvisandet var M:s enda betydligt öfverlägset. Men M. var på förhand utsedd för arbetet, och sedan det blifvit honom uppdraget, kunde han göra sig till godo framställda anmärkningar. Nog af, modellen (nu i Nationalmuseum) utarbetades af M. med mycken ifver, men också under tämlig osäkerhet, i synnerhet hvad hufvudet angick, och arbetet göts af den från Nürnberg
Källa: Project Runeberg ·
