Sida 137
Monreale ...
staterna». Denna grundsats upptogs utförligare i presidenten J. Quincy Adams' budskap 1828 och generaliserades till att innebära ett tillbakavisande på förhand af hvarje de europeiska makternas försök till inblandning i den amerikanska kontinentens angelägenheter eller till nya kolonisationer. Principen framhölls senare särskildt vid två tillfällen: 1859, då det gällde att försvaga Englands och Spaniens inflytande på amerikanska kontinenten, och 1865 med afseende på det mejikanska kejsaredömet.
Monrose [månsrås]. 1. Claude Louis Séraphin M., fransk skådespelare, f. 1783, d. 1843, hette egentligen Barrizain. Han var »sociétaire» (lottegare) vid Théâtre français sedan 1817 och framstod, genom sitt utförande af Sganarelle, Scapin, Figaro o. dyl. roller, såsom en af den franska skådebanans yppersta komiker. -- 2. Louis M., fransk skådespelare, den föregåendes son, f. 1809, blef efter vexlande engagement lottegare vid Théâtre français 1852 och utmärkte sig i burleska roller. Invecklad i ständigt split med sina kamrater, inlade han slutligen 1869 om sitt afsked. Han har äfven försökt sig såsom lustspelsförfattare.
Monrovia, hufvudstad i negerrepubliken Liberia (se d. o.).
Mons [mångs], Flam. Bergen, hufvudstad i belgiska prov. Hainaut. vid ån Trouille och Paris--Bruxelles-jernvägen samt vid en kanal till Schelde. Omkr. 25,000 innev. Fästningsverken, en gång bland de starkaste i Europa, raserades på 1870-talet. De märkligaste byggnaderna äro Waltrudis-kyrkan (byggd 1460--1589), ett mästerverk i gotisk byggnadskonst, och rådhuset (från midten af 1400-talet). Bland läroanstalter märkas gymnasium och teknisk skola. Jerngjuterier, bryggerier och garfverier samt tillverkning af ylleväfnader, såpa, tobakspipor m. m. Källan till M:s välstånd äro de många stenkolsgrufvorna i trakten, hvilka lemna årligen 2--3 mill. tons kol, hvaraf större delen går till Frankrike. I granskapet af M. ligga de stora byarna Jemappes, Quaregnon, Frameries, Paturages, Wasmes och Dour, hvar och en med 10--12 tusen innev. Tillsammans med flere mindre bilda de landskapet Borinage, som är rikt på kolgrufvor, jerngjuterier och stenbrott samt en af de idogaste trakter på jorden. -- På M:s nuvarande plats anlade Caesar under sitt krig med belgerna ett befäst läger. I 8:de årh. grundade en grefvinna af Hainaut, Waudru l. Waltrud, ett kloster, som blef stadens medelpunkt. I midten af 1100-talet befästes staden och nådde sitt största välstånd under Karl V:s regering. 1691--97, 1701--09 och 1746--48 var staden i fransmännens händer. 1792 eröfrades den å nyo af dessa, under Dumouriez, och blef hufvudstad i franska depart. Jemappes. Fästningsverken slopades då, återställdes efter 1818, men hafva nu åter raserats. I M. föddes kompositören Orlando di Lasso, till hvars ära en staty der är rest.
Monseigneur [mångsenjör], Fr. (af mon, min, och seigneur, hög herre), nådig herre, hederstitel, som i Frankrike under medeltiden gafs åt riddare och presidenterna i högsta domstolarna, sedermera åt kungliga prinsar samt innehafvarna af statens och kyrkans högsta värdigheter, men numera brukas endast då man talar (skrifver) till eller om en biskop. Monseigneur skrifves ofta förkort. Mgr.
Monselet [mångsölä], Charles, fransk skriftställare, f. 1825 i Nantes, utgaf vid 17 års ålder det intagande poemet Marie et Ferdinand, gjorde sin publicistiska lärospån vid Bordeaux-tidningen »Courrier de la Gironde» och kom 1846 till Paris, hvarest han sedermera haft anställning såsom kritiker och krönikör vid flere tidningar, senast vid »Événement». Glädtig lefnadslust, naturlighet och motvilja mot all uppstyltning äro egenskaper, som göra alstren af M:s penna så äkta franska. Till hans mera framstående skrifter höra de literärkritiska skildringarna Rétif de la Bretonne (1853; 2:dra uppl. 1858), La lorgnette littéraire (1857; 2:dra uppl. 1871) och Les oubliés et les dédaignes (1857; 3:dje uppl. 1876 under titeln Les ressuscités). Bland mängden af hans öfriga skrifter må såsom prof gälla La franc-maçonnerie des femmes (1856, 3:dje uppl. 1870; »Qvinnornas frimureri», 1859), Almanack du gourmand (1865--70), Le plaisir et Tamour (1865; diktsamling), Scènes de la vie cruelle (1876) och Le petit Paris (1879). M. har äfven skrifvit lustspel.
Monsen, Kristian, norsk skald, född i Laurvik d. 18 Juni 1815, studerade först farmaci, men egnade sig sedermera åt den journalistiska banan samt redigerade flere tidningar i Drammen och Trondhjem. Död i sistnämnda stad d. 25 Maj 1852. Skrifter: Alpeblomster (1846), Dronning Gyda, historisk roman fra Harald Haarfagers tid (1850, ofullb.), Samlede digte (1854; ny uppl. 1874), Gudbrandsdölerne (1857, hist. skådesp. i 4 akter) m. fl. O. A. Ö.
Monsieur [måsiö], plural. messieurs [mäsiö], Fr. (af mon, min, och sieur, sammandragning af seigneur, herre), herr, herrn, herre, min herre, höflighetstitel, som nyttjas vid tilltal till eller omtalande af vuxna män; förr titel på franske konungens äldste broder (då man talade om honom, hvaremot han vid tilltal benämndes monseigneur, se d. o.). Monsieur förkortas till M., plural. MM. (fordom äfven till Mr, Mr, Mrs). Jfr Madame och Mister.
Monsigny [mångsinji], Pierre Alexandre, fransk tonsättare, f. 1729, fick 1749 en finansiel syssla och spelade violin blott för sitt nöje, men började 1754 egna sig åt komposition. Redan efter fem månaders studier under Gianotti skref han en opera, Les aveux indiscrets, som 1759 gjorde stor lycka på Théâtre de la Foire St. Laurent. Dels för nämnda scen, dels för Comédie italienne skref han sedan en mängd operor, bland hvilka här endast må nämnas de, som hittat väg till Stockholm: Le cadi dupé (1760; »Den bedragne cadi», 1781), On ne s'avise jamais de tout (1761; »Den förlorade pupillen», 1790), Le roi et le fermier (1762; »Kungen och skogsvaktaren», 1784), Rose et Colas (1764; »Clas och Lotta», 1790), Le déserteur (1769; »Deserteuren», 1777) och La belle Arsène (1775; »Arsene», 1780). M. avancerade till
Källa: Project Runeberg ·
