Sida 185
Morlaker ...
doger. 1. Domenico M., doge, f. 1080, d. 1156, utmärkte sig som korsfarare i kamp mot de otrogne i Syrien och for så grymt fram på de grekiske öarna och Moreas kuster, att han fick tillnamnet »Grekernas skräck». Han valdes till doge 1148. -- 2. Andrea M., historieskrifvare, f. 1558, d. 1618, blef senator (1600) och tre gånger medlem af »de tios» råd. Han skref Historia veneta, ab anno 1521 ad annum 1615 (1623) m. fl. historiska verk. -- 3. Francesco M., doge, en af 17:de årh:s ryktbaraste generaler, f. 1618, utnämndes redan 1651 till republikens generalkapten. Till följd af motgångar mot turkarna miste han 1660 sitt befäl, men återkallades 1666. Det blef nu hans uppgift att försvara Kandia mot turkarna. Oaktadt understöd från Malta, Frankrike och några italienska furstar måste M. efter ett högst lysande, mer än treårigt försvar, som följdes af hela Europas uppmärksamhet, 1669 lemna Kandia i turkarnas händer, men sedan han 1684 för tredje gången blifvit vald till generalkapten, hämnades han på dem genom att återtaga Arkipelagens öar, slå turkiska flottan nära Dardanellerna (1687) samt bemäktiga sig Athen och nästan hela Morea. 1688 valdes han till doge. Han bibehöll dock högsta befälet och företog sig att belägra Negroponte i samråd med den svenske fältmarskalken grefve O. V. von Königsmark. Grefvens död (1688), de allierades affall och en svår sjukdom tvungo honom att begifva sig hem 1689. 1693 blef M. för fjerde gången generalissimus. Han dog i Nauplia 1694. A. B. B.
Morositet (af Lat. morosus, trumpen), dystert och retligt lynne.
Morotslägtet, Daucus, Tourn., bot., ett till nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria L., hörande växtslägte, som har dubbel blomflock, med allmänna och enskilda, af parflikiga blad bildade svepen, hvilka före utvecklingen omsluta den täta, sedermera skålformiga blomflocken. Frukten, en dubbel skalfrukt, är försedd med 10 låga, trådsmala hufvudåsar, af hvilka 3 på hvardera delfruktens rygg äro borstbärande. Dessutom finnas 8 biåsar, hvilka äro höga, vingade och i kanten taggiga, hvarigenom »morotfrön» erhålla ett egendomligt utseende, helt olika andra »trädgårdsfrön». I Sverige finnes endast en art, D. carota, moroten. Vild förekommer den på torra ställen, åkerrenar o. s. v. upp till Värmland, Vestmanland och Upland (samt i södra Norge). Dess rot är hvit, seg, föga saftig. Den odlade moroten har deremot en gul, saftig, sötaktigt smakande rot, af vexlande storlek och form, från den mer än alnslånga »foder-(åker-)moroten» till den tumslånga, rundade »bänkmoroten» (»carotte»), som odlas tidigt på våren i drifbänk. Vanligast sås morotfrö på väl redd och gödslad trädgårdssäng, som snart täckes af de vackra, 2--3 gånger parbladigt delade, mörkgröna bladen. Der morötterna stå för tätt, böra de »gallras», så att de qvarlemnades rötter må kunna erhålla sin rätta utveckling och fyllighet. Moroten är en tvåårig ört. Den användes på flere sätt i hushållen. »Morotvatten», eller afkok på morötter, är ett vanligt gurgelvatten mot halsfluss. O. T. S.
Moroxit, min., namn på en blågrön apatit.
Morpeth (egentl. Morepath, vägen öfver heden), stad i engelska grefskapet Northumberland, 26 km. n. om Newcastle, vid jernvägen mellan denna stad och Berwick. 4,556 innev. (1881).
Morpeth, Lord. Se Carlisle.
Morphaea, med. Se Lepra.
Morpheus. Se Morfevs.
Morphy [mårfi], Paul Charles, nord-amerikansk schackspelare, f. 1837 i New Orleans, var endast 12 år gammal, när han vann öfver Europas då berömdaste schackspelare, Löwenthal, och visade sig vid en stor täflan i New York 1857 öfverlägsen Amerikas bästa förmågor i spelet. På inbjudning af britiska schacksällskapet kom han 1858 öfver till Europa, hvarest han fick tillfälle att mäta sig med och besegra alla Gamla verldens kända heroer på schackbrädet: Anderssen, Harrwitz, Löwenthal, Lange m. fl. Han var äfven stark blindspelare. Emellertid vände han redan efter 6 månader åter till hemlandet, fullbordade sin juridiska examen och praktiserade derefter som advokat i New Orleans. Han upphörde 1866 med allt schackspel. Död i New York 1884. M. anses vara den bäste schackspelare, som hittills lefvat. Max Lange har utgifvit 300 af hans odödliga partier: »Paul Morphy» (1859).
Morris, Robert, nord-amerikansk finansman, f. 1734 i Liverpool, d. 1806 i Filadelfia, ställde under nord-amerikanska frihetskriget sin personliga kredit af ända till 1,400,000 doll. till sitt lands förfogande, grundade The bank of North-America och hade 1781--84 högsta inseendet öfver finansväsendet, biträdd af den talangfulle politikern och lycklige finansmannen Gouverneur Morris (f. 1752, d. 1816). 1789--95 var M. medlem af unionskongressens senat. Till följd af misslyckade jordspekulationer tillbragte han sina sista lefnadsår i bysättningshäktet.
Morris, George, nord-amerikansk skald och journalist, f. 1802, d. i New York 1864, utgaf 1823--42 »New York mirror» och från 1846 till sin död »Home journal», som vardt Amerikas mest spridda tidskrift. Hans dikter hafva för sitt välljud och sin romantiska färg varit eftersökta af tonsättarna (t. ex. den kända Woodman spare that tree). Äfven hans drama Briercliff (1837) rönte framgång. Han redigerade jämväl samlingen »The prose and poetry of Europe and America».
Morris, Lewis, engelsk skald, f. 1833 i södra Wales, blef 1858 master of arts i Oxford, 1861 advokat, 1879 hederssekreterare vid University college for south Wales och 1880 medlem af läroverkskomitén för Wales. Han har lifligt deltagit i föreningarna för kymriska språkets vård. M. har anonymt utgifvit bl. a. diktverken Songs of two worlds (3 bd, 1871--75), The epic of Hades (3 böcker, 1876--77) och The ode of life (1880), hvilka å nyo upplagts många gånger.
Morris, William, engelsk skald, f. 1834 nära London, inom en rik köpmansfamilj, gjorde universitetstudier i Oxford, utbildade sig
Källa: Project Runeberg · ·
