Sida 25
Minbrunn ...
undersökningsmetoder som beträffande kunskapen om de kristallografiska lagarna, började äfven den fysikaliska kristallografien att utbildas. Nära beslägtad med sistnämnda undersökningsmetod är äfven den mikroskopiska undersökningen, som infördes af engelsmännen Brewster och Sorby samt derefter utbildats af tyska forskare. Denna medförde bl. a. en fullständig omgestaltning af kännedomen om mineralens utbredning, i det att många sådana mineral, hvilka förut voro bekanta endast från några få ställen, befunnos vara mycket vanliga beståndsdelar af jordskorpan. -- Mineralens utvecklingshistoria (paragenesis) kunde icke så tidigt som öfriga grenar af mineralogien göras till föremål för studier på grund af svårigheterna, som möta vid såväl iakttagelser som experiment. Bischoff var den förste, som framhöll vigten af denna del af vetenskapen och ökade kunskapen derom genom en mängd kemiska undersökningar. Denna befordrades ännu mera genom den af Daubrée införda syntetiska metoden, genom hvilken den konstgjorda framställningen af mineralen utföres under förhållanden, hvilka så mycket som möjligt öfverensstämma med de naturliga. Hj. Sj.
Mineraloljor, gemensamt namn på de kolväten, som förekomma i bergolja och dess destillationsprodukter, äfvensom på alla de kolväten, hvilka erhållas genom att tjära destilleras af stenkol, brunkol, torf, bituminösa leror och skifferarter m. m. Rörande de förstnämnda samt stenkolsoljorna se Bergolja, Fotogen och Stenkolstjära. De ur tjära från brunkol, canneloch bogheadkol, torf och bituminösa bergarter erhållna oljorna uppdelas efter kokpunkt och egentlig vigt i benzin (kokp. 80°--170°, eg. vigt 0,71--0,75), som hufvudsakligen användes till lösningsmedel för fetter, hartser o. d., fotogen (kokp. 170°--220°, eg. vigt 0,75--0,82) och solarolja (kokp. 220°--290°, eg. vigt 0,82--0,88), hvilka användas som lysoljor. Solaroljan bör vara fri från fasta kolväten (paraffin). De anförda siffrorna för kokpunkt och egentl. vigt äro endast ungefärliga, men visa dock, att de ur ofvannämnda råämnen framställda destillaten ej äro fullt identiska med de lika benämnda varor, som erhållas ur amerikansk bergolja. Dessa mineraloljor, som ofta kunna särskiljas från petroleum och stenkolsolja genom sin egendomliga, om rättika påminnande lukt, förfalskas stundom medelst tillsats af feta oljor, hvilka upptäckas genom sin egenskap att med alkalier bilda tvål eller såpa. S. J-n.
Mineralsyror, kem., oorganiska syror, i motsats till organiska.
Mineralvatten, kem., sådana slag af naturligt eller med konst eftergjordt källvatten, som äro rika på upplösta salter och användas till medicinskt bruk eller som läskevatten. Halten af upplösta salter är högst olika hos olika vatten och synes i många fall variera hos ett och samma vatten, ehuruväl å andra sidan salthalten hos vissa slag af mineralvatten är märkvärdigt konstant. Följande tabell utvisar den ungefärliga salthalten på 1 liter vatten.
Utländska:
Bilin 5 gram.Marienbad 9,6 gram. Eger 5,5 " Saidschütz 24 " Ems 2,7 " Selters 3,6 " Karlsbad 5,4 " Püllna 33 " Kissingen 8,6 " Pyrmont 2,3 " Kreuznach 12,5 " Vichy 5,2 "
Svenska:
Loka 0,04 gram.Ramlösa 0,17 " Lundsbrunn0,14 " Sätra 0,16 " Medevi 0,16 " Torpa 12,6 " Porla 0,25 "
De svenska mineralvattnen äro, som man ser, ytterst fattiga på salter, utom Torpakällorna, som hufvudsakligen innehålla koksalt och små mängder brom- och jodmetaller. Af jernvattnen innehåller Gamla Ronnebykällan 0,44 gr. jernsulfat på litern; af jernkarbonat innehåller Porla 0,47, Karlstad 0,60, Pyrmont 0,56 och Spaa 1,42 gr. på 10 liter. -- Om de naturliga mineralvattnens förekomst och användning se Helsobrunn.
Den betydande användningen af de naturliga mineralvattnen till medicinskt bruk ledde tidigt till försök att med konst eftergöra dem. De första försöken i denna riktning datera sig från midten af 1500-talet, och fabriker för mineralvattentillverkning uppstodo vid slutet af 1700-talet. Emellertid var det först på 1820-talet, som fabrikationen genom F. A. Struve i Dresden erhöll den vetenskapliga och tekniska grundval, på hvilket fabrikationen under detta årh. utvecklat sig. -- Tillverkningen af mineralvatten tillgår så, att man med ren kolsyregas under tryck mättar lösningar, som innehålla samma salter och samma mängder deraf som de naturliga vattnen, enligt möjligast noggrann analys. Mycken vigt ligger derpå att de till fabrikationen använda kemikalierna äro rena, och att deras blandnirtg sker omsorgsfullt, så att de tillverkade vattnen få den rätta sammansättningen. Den förnämsta svenska mineralvattenfabriken tillhör »Apotekarnes mineralvattens-aktiebolag» i Stockholm (grundadt 1874). Efter dennas mönster hafva de öfriga större mineralvattenfabrikerna i Sverige till kontrollanter vetenskapligt bildade kemister, som genom analys tid efter annan pröfva fabrikaten, huruvida de ega den rätta sammansättningen eller icke. För medicinskt bruk afsedda vatten böra tillverkas med destilleradt vatten. Omsorgsfullt och under sakkunnig kemists kontroll tillverkade mineralvatten äro för medicinskt bruk bättre än de naturliga, dels emedan man har garanti att vattnen ega konstant sammansättning, dels ock derför att de naturliga vattnen ofta innehålla organiska ämnen och luft, till följd hvaraf de vid förvaring förändras, t. o. m. förskämmas. För tillverkningen af läskedrycker kan användas godt källvatten eller benkolfiltreradt vatten i st. f. destilleradt vatten, och fabrikationen behöfver icke ske med samma minutiösa omsorg som tillverkningen af medicinalvatten. Af vigt är dock, att de använda kemikalierna äro rena, och att man tillser, att vattnen icke kunna upptaga metaller från de kärl, i hvilka kolsyreimpregneringen sker.
Källa: Project Runeberg ·
