Sida 258
Murray ...
Musangen. Se Rullmårdslägtet.
Musard [mysar], Philippe, fransk musiker, f. 1793, studerade under Reicha, hvilken han tillegnade sin Nouvelle méthode de composition musicale (1832). Sin verksamhet som ledare af och kompositör för konserter och baler i Paris började han 1833, och han vann snart anseende såsom sin tids främste franske danstonsättare genom sin galopp Gustave III och sina kadriljer Venise, Les échos m. fl. 1840--41 ledde han promenadkonserterna i London. Död 1859. A. L.
Musca L., zool., ett slägte bland »flugorna», eller de tvåvingade insekterna (Diptera, se d. o.), hvilket bildar typen för en särskild familj, Muscidæ, som har sugsnabelns änd-del köttig, bildande en mjuk, dynlik ansvällning. Den första bak-kantsribban (»den 4:de längdnerven») löper i en bågböjd eller vinkelbruten linie mot spetsen af vingen. Bakkroppen är 4-ledad. Mellankroppen har en tvärgående intryckning. Vingfjällen äro stora. Larverna lefva i smuts, exkrement och i ruttnande kött, men några äfven parasitiskt i andra insekter (Tachinæ). Slägtet M. har kort och bredt hufvud med stora, hos hannen sammanstötande ögon. Antennerna äro nedliggande, med borstet helt och hållet fjäderlikt. Bakkroppen är fint hårig, föga eller intet borsttaggig. Kroppen är i det hela kort. Till detta slägte räknades förr en mängd arter, som numera blifvit fördelade på flere skilda slägten. Om M. domestica L. se Fönsterflugan. M. vomitoria L., »spyflugan», är större än denna samt har svart hufvud och bakkroppen blåglänsande, hvitskimrande, med svarta tvärband. Vingfjällen äro svartbruna, hvitkantade. Flere andra arter äro allmänna i Sverige.
Muscardinus. Se Myoxus.
Muscari Tourn., bot., farmak., ett från Hyacinthus utbrutet slägte af små täcka lökväxter, hörande till nat. fam. Liliaceæ DC., kl. Hexandria L. Blommorna sitta i en tät klase utan hölster och hafva sambladig, aflångt rundad eller omvändt äggformig kalk med helt litet, 6-tandadt bräm. Den i våra trädgårdar allmänt odlade och på flere ställen i gamla parker förvildade perlhyacinten l. drufhyacinten, M. Botryoides (L.) Mill., är en liten glatt ört med tämligen liten lök, från hvilken uppskjuta smala jämnbreda blad och en naken stängel, som i toppen bär en upprätt klase af kortskaftade små, blå blommor. Löken var förr officinell, radix muscari, och nyttjades som urindrifvande medel. Flere andra arter, t. ex. M. moschatum W. och M. comosum W., hafva användts på samma sätt. O. T. S.
Muscatine [mö'sketejn], stad i nord-amerikanska staten Iowa, på en »bluff» (hög strand) vid högra sidan af Mississippi, blef stad 1853 och hade 8,295 innev. 1880. Handel med trävaror, mjöl, kanderad frukt m. m.
Musch och muschplåster. Se Mouche och Engelskt plåster.
Muschir. Se Musjir.
Musci, Lat., mossor (se d. o.).
Muscicapa. Se Flugsnappareslägtet.
Muscipeta. Se Paradissnapparna.
Muscovit. Se Glimmer.
Museion. Se Museum.
Muselman (förvrängn. af Arab. muslimin, plur. af muslim), muhammedan. Se Islam, sp. 832.
Musenalmanach, T., benämning på en mängd olika kalendrar (i fickformat) för lyrisk och lyrisk-episk poesi, hvilka utgifvits i Tyskland 1769--1859. Den första utgafs till en början af Boie och Gotter (efter mönstret af den franska »Almanach des muses», som utkom årligen 1764--1833) samt var på 1770-talet organ för Göttingska skaldeförbundet. Mest betydande är Schillers »Musenalmanach» (1796--1801), i hvars 2:dra årg. de bekanta »Xenien» voro införda. Dernäst märkes den, som 1834--39 utgafs af Chamisso och G. Schwab.
Museografi (af Grek. museion och grafein, skrifva), beskrifning på museer och på de skatter, som i dem förvaras.
Muser (Grek. musai, äfven mosai och moisai; Lat. musæ), den forngrekiska benämningen för sångens, musikens och skaldekonstens gudinnor, hvilka tänktes förläna menniskorna sångens gåfva och i den under deras särskilda hägn stående fromme sångarens sinne gjuta de heliga ingifvelser, hvilka sedan skänka fröjd åt alla och komma jordelifvets sorger att vika. Efter hand blef det brukligt att såsom stående under sånggudinnornas skydd betrakta äfven andra konster och vetenskaper, öfver hufvud hvarje slag af ideal eller andligt skapande verksamhet. I de homeriska sångerna omtalas såsom Zevs' dotter eller döttrar stundom en sånggudinna stundom flere, men i senare fallet utan namn eller bestämdt antal. Endast på ett ställe af sannolikt yngre datum förekommer niotalet. Hos Hesiodos nämnas de som döttrar af Zevs och Mnemosyne (minnets gudinna) samt äro till antalet nio med individuella namn: Kleio (Lat. Clio), den ryktet förkunnande, Euterpe, den fröjdbringande, Thaleia (Lat. Thalia), den blomstrande, Melpomene (Lat. Melpomene), den sjungande, Terpsichore (Lat. Terpsichore), den dansglada, Erato (Lat. Erato), den älskliga, Polymnia (Lat. Polyhymnia), den hymnrika, Urania (Lat. Urania), den himmelska, Kalliope l. Kalliopeia (Lat. Calliope), den skönstämmiga, hvilken tillika betecknas såsom den förnämsta bland dem alla. Vid sidan af dessa nio sånggudinnor nämnas äfven tre andra: Melete (öfning), Mneme (minne) och Aoide (sång), hvilka stundom betecknas såsom äldre än de nio och såsom döttrar af Uranos och Gaia. Motalet med de hos Hesiodos förekommande namnen förblef dock fortfarande det traditionella, och de nio sånggudinnorna erhöllo hvar och en sitt särskilda rike inom konstens och vetenskapernas verld. Härpå syfta äfven de attribut, med hvilka de bruka framställas af den bildande konsten. Sålunda representerar Kleio (med en papyrusrulle) historien, Euterpe (med en dubbelflöjt) musiken och den lyriska skaldekonsten, Thaleia (med komisk mask, herdestaf, tamburin och murgrönskrans) komedien, Melpomene (med en tragisk mask i ena handen,
Källa: Project Runeberg ·
