Sida 275
Muspratt ...
Mutilation (af Lat. mutilare, stympa), stympning af lemmar o. dyl.
Mutina, det latinska namnet på Modena.
Mutsedel, en handling, som bergmästaren på begäran af den, hvilken önskar bearbeta en mineralfyndighet, utfärdar, och som gifver innehafvaren deraf rättighet att med arbete belägga och tillgodogöra sig samma fyndighet. Se Inmuta. Th. R.
Muttra (Mathura). 1. Distrikt i Indien, Nordvestprovinserna, n. om distriktet Agra. Areal 3,763 qvkm. 671,690 innev. (1881). Mellersta delen af M. utgör en af de heligaste platserna i hinduiska mytologien, i synnerhet trakten kring Gokul och Brindaban, hvilken kallas Braj-Mandal. Der betade Krishna och hans broder Balarama sina hjordar, och en mängd fornminnen bär ännu vittne om traktens helighet. -- 2. Hufvudstad i ofvannämnda distrikt, på högra stranden af Djamna, omkr. 50 km. ofvanom Agra. 55,016 innev. (1881). Staden har många gånger blifvit plundrad af muhammedanska eröfrare. Den är en bland hinduernas heligaste städer och ett mål för talrika pilgrimsfärder.
Mutul (Lat. mutulus). I den doriska ordningens byggnader utgöres kranslisten af en starkt framspringande hängplatta. Å denna plattas undre sida äro på regelbundna afstånd, midt öfver hvar och en af frisens metoper och triglyfer, anbragta små fyrkantiga skifvor, närmast liknande från takstolen framstickande brädändar. Dessa skifvor kallas »mutuler», och från dem nedhänga i regeln de s. k. »dropparna» (guttae) i tre rader med sex i hvarje rad. Jfr Pelareordning. Upk.
Muzaffargar, distrikt i kejsaredömet Indien, Pandjab, divisionen Multan, i vinkeln mellan Indus och Tjinab. Areal 8,122 qvkm. 338,605 innev. (1881). Hufvudorten M. hade 1881 3,136 innev.
Muzaffarnagar. 1. Distrikt i kejsaredömet Indien, Nordvestprovinserna, divisionen Mirat, emellan Ganges i ö. och Djamna i v. Areal 4,289 qvkm. 758,444 innev. (1881). -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Sind-Pandjab--Delhi-jernvägen. 15,080 innev. (1881).
Muzaffarpur, 1. Distrikt i kejsaredömet Indien, Bengalen, divisionen Patna. Areal 7,780 qvkm. 2,582,060 innev. (1881). -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Ganges' biflod Little Gandak. 42,460 innev. (1881).
Muziano, Girolamo, italiensk målare af venezianska skolan, f. 1530 nära Brescia (derför stundom kallad G. Bressano), d. i Rom 1590, utbildade sig i Venezia genom studiet af Tizian och flyttade sedan till Rom. Han hade börjat som landskapsmålare och visade sig vid 20 års ålder så utmärkt i landskapsfacket, att han fick tillnamnet »il giovane de' paesi». Men i Rom började han studera figurmålning på allvar, kopierade antikerna och de äldre mästarnas verk, utförde arbeten i många kyrkor, gaf kartonger till mosaiker samt målade många porträtt. Ehuru han derunder alldeles uppgick i imitation af Michelangelo, bevarade han dock under alla manieristiska förvillelser en fläkt af Venezias och Brescias kolorit. Slutligen var han med om att under Gregorius XIII grundlägga Accademia di San Luca. I Sveriges Nationalmuseum finnes en tafla, som, dock med tvekan, tillskrifves honom, nämligen en bröstbild af den hel. Hieronymus. C. R. N.
Mücke, Karl Heinrich Anton, tysk historiemålare, f. 1806 i Breslau, studerade från 1824 i Berlins akademi under Schadow och följde sedan denne, 1826, då han flyttade till Düsseldorf. Det arbete, som först gjorde M:s namn bekant, var fresker ur Fredrik Barbarossas historia på slottet Heltorf nära Düsseldorf (1829--38). En omtyckt tafla af honom är S. Katarinas lik buret af änglar till Sinai (1836; i Berlins nationalgalleri). Bland hans öfriga verk må nämnas S. Elisabet, som utdelar almosor (1841; i Berlins nationalgalleri) och Den döende Kleopatra (1873). M. blef 1849 professor i Düsseldorf.
Müffling, Friedrich Karl Ferdinand von, friherre, preussisk militär, f. 1775, d. 1851, blef 1813 generalqvartermästare för schlesiska armén och efter de allierades intåg i Paris generalstabschef först hos den kommenderande generalen Barclay de Tolly, sedermera vid den armé, som qvarlemnades vid nedre Rhen under Kleist. Under 1815 års fälttåg var han befullmäktigad till Wellingtons högqvarter, var efter den andra inmarschen i Paris guvernör derstädes i 4 1/2 månad samt stannade derefter till 1818 vid ockupationsarmén under Wellington. 1821 blef M. chef för preussiska generalstaben, hvilken han gaf den organisation, som den i väsentliga delar ännu eger. 1829 hade han i uppdrag att i Konstantinopel göra Turkiet böjdt för fred med Ryssland och fick s. å. generalkommandot i Münster. 1838 utnämndes M. till guvernör i Berlin och president i statsrådet samt erhöll vid afskedstagandet, 1847, generalfältmarskalks värdighet. Under märket C. v. W. (eis, Weis var ett familjens äldre namn) utgaf M. på 1810- och 1820-talen flere arbeten rörande fälttågen 1813--15. Hans memoarer, Aus meinem leben (1851; 2:dra uppl. 1855), brista i ärlighet. På det topografiska området var M. särskildt verksam och sökte utbilda den lehmannska metoden (se d. o.) genom ett mera minutiöst användande af åtskilliga konventionella schatteringsstreck, men denna s. k. müfflingska skala förblef icke länge i allmännare bruk.
Mügge, Theodor, tysk författare, f. i Berlin 1806, d. derst. 1861, vardt utsatt för flere polisåtgärder till följd af sina frimodiga uttalanden i politik. Hans reseskildringar från de skandinaviska landen röja en ganska skarp uppfattning af geografiska och etnografiska förhållanden jämte politisk sakkunskap. Bäst äro Skizzen aus dem Norden (2 bd, 1844), Schweden im jahre 1843 (2 bd, 1845; »Sverige 1843--44», 1845), och Nordisches bilderbuch (1858; 3:dje uppl. 1862). M. skref äfven med mycken framgång romaner, bl. a. Toussaint (1840), Der voigt von Sylt (1851), Afraja (1854; svensk öfvers. 1856), hvars handling försiggår i norska lappmarken, och Erich Randal (1856; »Erik Randal», 1856--57), med ämne från finska
Källa: Project Runeberg · ·
