Sida 388
Nagel ...
att det styrande ordet går förut med possessivt prefix för 3:dje pers., t. ex. i-pitio tatli, »hans-svin fader» (faderns svin). På samma sätt uttryckas öfriga possessiv med prefigerade pronominala stammar, t. ex. no-tatli, »min far». Samma stammar återfinnas som preformativ för att uttrycka person vid verbet, t. ex. ni-nemi, ti-nemi, nemi, jag (du, han) lefver, ti-nemi, an-nemi, nemi, vi (I, de) lefva. Karakteristisk för nahuatl liksom för flere andra amerikanska språk är den s. k. objektiva konjugationen. Objektet kan sättas emellan subjektprefixet och verbet (s. k. införlifning). t. ex. ni-petlo-tlasotla, »jag-Peter-älskar», men vanligen sättes objektet efteråt, och emellan subjekt och verb inskjutes ett pronomen för 3:dje pers., t. ex. ni-k-tlasotla petlo. Intet aktivt verb kan stå rent objektslöst, utan måste då antaga ett pronominalt objekt. Tempora bildas med suffix af verbstammen, t. ex. ni-tla-powa, jag räknar (det), imperf. ni-tla-powaja, jag räknade (det), o. s. v. -- Af de många äldre arbetena från 16:de--18:de årh. öfver nahuatl må nämnas Olmos: »Arte de la lengua mexicana (1547; ny fransk uppl. af Siméon: »Gramm. de la langue nahuatl», 1875), Molina: »Vocabulario de la lengua mexicana» (1574; ny uppl. ombesörjd af Platzmann 1880), samt af nyare Arenas: »Guide de conversation, franç-espagnol-mexicain» (med grammatik och ordbok, 1862), Caballero: »Gramm. del idioma mexicano» (1880), Siméon: »Dictionnaire mexicain-français» (1883). H. A.
Nahum (Hebr.; »tröstare»), en af de s. k. mindre profeterna i Gamla test., uppgifves i den bok, som bär hans namn, hafva varit från El-kosch, en ort, hvilken troligen legat i Juda rike. Åtskilligt ger vid handen, att profeten uppträdt i slutet af konung Hiskias regering efter den assyriske konungen Sanheribs infall i Juda rike (2 Kon. 18, 19), således under de sista åren af 8:de årh. f. Kr. Hans i tre kapitel indelade profetia innehåller en förutsägelse om den assyriska hufvudstaden Ninives fall och förstöring;. Poetisk eld och kraft utmärka denna profetia, som dock saknar messianska antydningar. J. P.
Näib (Arab., vikarie), i muhammedanska land ofta förekommande titel på lägre domare och ämbetsmän, hvilka inom mindre förvaltningsdistrikt representera den öfverordnade kadin eller mollan. H. A.
Naïdeae, zool., en familj af maskar, hörande till ordn. Oligochaeta limicola (i dy lefvande och med borst försedda maskar) under kl. Chaetopoda (borstmaskar i vidsträckt mening) bland Annelides (ringmaskarna). Naïderna äro helt små samt hafva fin, tunn hud och klart, nästan färglöst blod. Pannflikarna äro ofta långt snabelformigt förlängda och sammansmälta med munsegmentet. Borsten sitta i en eller två rader och äro syllika eller hakformiga. Naïderna lägga stora ägg i hvar sin särskilda kapsel, men fortplanta sig mycket oftare genom knoppbildning än genom ägg. Hit hör slägtet Naïs. O. T. S.
Nain. 1. Fordom stad, nu en liten by, i Galileen, nära norra foten af Lilla Hermon (Djebel-ed-Dachi), nära 10 km. s. v. om berget Tabor. N. är bekant genom den evangeliska berättelsen om en ynglings uppväckande från de döde (Luk. 7: 11 ff.). -- 2. Missionsstation i Labrador (se d. o.).
Nairn [närn]. 1. Grefskap i norra Skotland, s. om Moray firth. Areal 464 qvkm. 10,455 innev. (1881). Det är i s. bergigt, med stora hedar, medan kusten merendels är betäckt med flygsand. Endast 20 proc. bestå af odlad mark. Hufvudfloder äro Findhorn och Nairn. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, nära mynningen af floden Nairn och jernvägen emellan Banff och Inverness. 4,665 innev. (1881). Mycket besökta hafsbad. God hamn.
Nairne [närn], Edward, engelsk mekaniker, död 1806, offentliggjorde 1787 beskrifningen af en af honom konstruerad elektricitetsmaskin (se d. o.).
Nairne [närn], Lady Caroline, skotsk diktarinna, f. 1766, hette som flicka Oliphant. Hon ingick äktenskap med en lord N. 1800 och dog 1845. Under titeln Scottish minstrel (6 bd, 1821--24) utgaf lady N. en samling skotska, folkmelodier med dertill diktade ord. Hennes egna bidrag till dem närma sig Burns' sånger i lif, lyftning och qvickhet.
Naïs, zool. Se Naideae.
Naissus. Se Nissa.
Naiv (Fr. naïf, af Lat. nativus, medfödd), okonstlad, naturlig, menlös, barnsligt uppriktig, enfaldigt öppenhjertig; omisstänksam, enfaldig; som bär prägeln af oafsigtlighet (om konstverk). Subst. naivitet l. naiveté.
Naja (Holl. naajen). sjöv., med garn, lina eller annat smäckert tågvirke (som, då det för detta ändamål användes, kallas najtåg) fastbinda någonting, t. ex. »naja fast» ett block, en stropp, en ända o. d. Sjelfva fastgöringen kallas en najning. Jfr Surra. R. N.
Naja. Se Glasögonormslägtet.
Najac [nasja'ck], Émile Fernand de, grefve, fransk teaterförfattare, f. 1828, har ensam eller i bolag med andra författat en mängd omtyckta lustspel, vådeviller och operetter, bl. a. Plus on est de fous (1858; »De äro litet tokiga!», 1861), med About Un mariage de Paris (1861; »Ett bröllop i Paris», 1862) och Nos gens (1866), med Hennequin Bébé (1877) och Niniche (1878; uppf. i Sverige s. å.), med Sardou Divorçons (1880: »Låtom oss skiljas», s. å.).
Najadeae (Agh.) Dum., bot., en monokotyledon växtfamilj af vanligen spensliga, nedsänkta, vattenväxter, förekommande dels i hafvet, dels i insjöar. Bladen äro smala, sittande kransvis eller motsatta. Blommorna äro ensamma och utgöras af en enkel, hinnaktig, flaskformig till bägarlik, i spetsen 3--4-klufven blomkalk, som är skildkönad (antingen sambyggare eller tvåbyggare), tätt omgifvande 1 ståndare eller ett fruktämne, som mognar till en enrummig, enfröig nöt, å hvars topp kalkens flikiga spets qvarsitter, liknande ett märke. Hit hör inom den svenska floran slägtet Najas L., af hvars 2 arter, N. marina L. och N. flexilis Willd., den förra lefver i bräckt vatten vid åars eller bäckars utlopp i hafvet och den senare är funnen
Källa: Project Runeberg ·
