Sida 39
Minotaurus ...
finnes redan hos Lagrange, men förtjensten af dess utbildande tillhör i första rummet Gauss, Legendre och Laplace. Sedermera har metoden blifvit behandlad af flere författare, hvilka dock delvis utgått från olika förutsättningar och derför stundom kommit till stridiga resultat. Särskildt gäller detta för det fall, att de ingående storheterna ej äro oberoende af hvarandra, ett fall, som först utförligt behandlats af Bienaymé (1850). Jfr F. W. Hultman: »Minsta qvadratmetoden» (1860) och Merriman: »A list of writings relating to the method of least squares» (1877). G. E.
Minstation. Se Mina, krigsv.
Minstrel (Eng.; Fr. ménétrier, ménestrel, se d. o.), var under senaste skedet af medeltiden i England benämning på de kringvandrande spelmän och sångare, hvilka vid denna tid trädt i stället för de af ålder aktade barderna och mestadels nedsjunkit till taskspelares, qvacksalvares och gatmusikanters klass. Huru lågt deras anseende slutligen stod synes af drottning Elisabets förordning (1597) att kringdragande minstrels skulle straffas lika med landsstrykare. Ordet betyder numera i allmänhet musikant, birfilare. -- Biskop Percy gaf i företalet till »Reliques of ancient english poetry» (1765) fart åt den föreställningen, att en tidigare periods mera ädla sångare l. barder burit namnet minstrels. Detta historiska misstag gick sedan igen hos romantikerna (W. Scotts »Lay of the last minstrel», Th. Moores »Minstrel boy», o. s. v.).
Minto, Gilbert Elliot, earl of M., engelsk statsman, f. 1751, d. 1814, gjorde 1776 sitt inträde i underhuset, der han under 1780-talet var en förklarad anhängare af Fox och Burke, blef 1793 medlem af privy council, bevakade under de följande åren Englands intressen på Corsica, i Neapel och i Wien (1799--1801) samt var 1807--13 generalguvernör i Ostindien. Under hans styrelsetid derstädes eröfrades bl. a. Mauritius, hvilken ö Frankrike sedermera aldrig återfick, och Java, dit M. personligen medföljde ockupationstrupperna. 1797 hade han blifvit peer, med titeln baron M. 1813 utnämndes han till earl af M. och viscount Melgund.
Minton, Thomas, läkare, föddes på Nordsjön d. 29 Nov. 1804. Hans fader var engelsman, hans moder af svensk börd. M. blef student i Lund 1821 och promoverades 1831 till med. doktor. Sedan han derefter tjenstgjort såsom bataljonsläkare vid Helsinge regemente samt provinsialläkare i Ljusdal och (från 1832) i Söderhamn, bosatte han sig 1841 i Stockholm, hvarest han vann en vidsträckt praktik och stort rykte såsom ögonläkare. Han var äfven allmänt afhållen för sin välgörenhet. Död i Stockholm d. 15 Maj 1866.
Minturnae, i forntiden stad i Latium, vid floden Liris (Garigliano), nära dess mynning, och vid Appiska vägen. I de stora, af Liris bildade träsken, der nymfen Marica hade en helig lund och ett tempel, låg Marius gömd flere dagar (år 88 f. Kr.), sedan Sulla förklarat honom fogelfri. Ruiner af teatrar m. m. finnas vid den lilla staden Traetto.
Minucius, romersk slägt, bland hvars medlemmar följande må nämnas. 1. Marcus M. Rufus var Fabius Cunctators underbefälhafvare i det 2:dra puniska kriget (se Fabius 4). -- 2. Cajus M. Augurinus åtalade såsom folktribun 187 f. Kr. Scipio Africanus d. ä. för försnillning. -- 3. Quintus M. Thermus, pretor år 196 samt konsul 193 och 192 f. Kr., kämpade framgångsrikt i Spanien och Ligurien. -- 4. Marcus M. Felix lefde i 2:dra årh. e. Kr. och författade den äldsta i behåll varande kristna skrift på latin. Denna skrift, Octavius (tr. första gången i Rom 1543), har formen af en dialog, i hvilken invändningar och angrepp mot kristendomen skarpsinnigt och vältaligt vederläggas och bemötas. Författaren synes hafva väl tillegnat sig sin tids -- Antoninernas -- filosofiska bildning. Hans språk är jämförelsevis rent. R. Tdh.
Minuend (Lat. minuendus, som skall minskas). Se Subtraktion.
Minus (Lat.; »mindre») l. minustecken, matem., kallas det tecken, som sättes emellan två storheter för att utmärka, att den förre skall minskas med den senare. Ända sedan midten af 1400-talet begagnas såsom minustecken ett horisontalt streck, --. Detta tecken användes dock till en början blott vid ett enda räknesätt, den s. k. »regula falsi», och fick först under 1500-talet en allmännare betydelse. Af svenska författare användt anträffas minustecknet först i skrifter från början af 1600-talet. G. E.
Minuskel (af Lat. minusculus, dimin. af minor, mindre), liten bokstaf. Se Majuskel.
Minut (Fr. minute, af Lat. minuta, förminskad, liten, näml. pars, del). 1. Vid vinkelmätning sextiondedelen af en grad (se Grad 2) och vid tidmätning sextiondedelen af en timme. Understundom förekommer, att man angifver äfven vinklars storlek i timmar, tidsminuter och tidssekunder, då man tänker sig cirkelns hela omkrets indelad i 24 timmar, hvarje timme i 60 minuter och hvarje minut i 60 sekunder. För tydlighetens skull begagnas dervid olika beteckning, i det grader, bågminuter och bågsekunder tecknas °, ' och ", men deremot timmar, tidsminuter och tidssekunder h (Lat. hora, timme), m och s. En timme är tydligen = 15°, en tidsminut = 15' och en tidssekund = 15". Så är t. ex. longitudsskilnaden (eller tidsskilnaden) emellan observatorierna i Stockholm och i Greenwich - 18° 3' 30" = 1h 12m 142. -- 2. Sjöv., engelsk sjömil, nautisk mil, »knop». 1' = 6,237,8 sv. fot = 1,852,3 meter. -- 3. Byggnadsk. Se Modyl 1. -- 4. Handelst. »I minut», detsamma som i detalj, i smått, i små mängder. Se Minuthandel. 1. E. J.
Minutera, utminutera (af Lat. minutus, förminskad, liten), sälja eller utlemna i små mängder (»i minut»). Se Minuthandel. -- Minutör, minuthandlare.
Minuthandel (se Minut), handel i smått, detaljhandel, kramhandel. -- Redan i Stadslagen (från 1300-talet) voro vissa personer i sin handel bundna till vissa minimiqvantiteter (Köpm. balk 30). När sedan den följande lagstiftningen sökte att genom
Källa: Project Runeberg ·
