Sida 502
Nerver ...
grepp kan retas till verksamhet, så äro de verkningar, genom hvilka nerven försättes i verksamhet, af flerfaldiga slag, t. ex. elektricitet, mekaniska medel, värme, kemiska ämnen. Om dem alla gäller, att de måste inverka med en viss plötslighet för att framkalla någon verkan. En mycket lindrig stöt är alldeles tillräcklig att hos nerven framkalla en stark verksamhet, men ett småningom och mycket långsamt stegradt tryck kan höjas till ett betydligt mått, utan att någon nervverksamhet deraf blir en följd. På nerven, likasom på muskeln, verkar en elektrisk ström retande, endast då dess styrka plötsligt höjes eller sänkes. Då strömmen med oförändrad kraft går genom nerven, verkar den deremot i regeln icke retande, för så vidt icke dess styrka är mycket stor. Vid slutning framkallar strömmen endast vid sin negativa pol och vid öppning endast vid sin positiva en verksamhet hos nerven. Denna verksamhet sprider sig sedan från detta primärt retade ställe med en viss hastighet längs hela nerven åt bägge sidor. Denna hastighet, hvilken, likasom muskelns latenstid, vexlar rätt mycket under inflytande af åtskilliga omständigheter, kan i allmänhet hos menniskan uppskattas till 30 à 40 meter i sekunden. -- Då nerven är i verksamhet, framträder hos honom sjelf med säkerhet ingen annan yttring deraf än en elektrisk strömfluktuation, aktionsströmmen, hvars allmänna lagar för nerven äro desamma som för muskeln. För öfrigt har man inga andra säkra tecken på att en nerv genom något slags retning bringats till verksamhet än verksamheten hos det organ, till hvilket nerven löper. -- Om en nerv afskäres, degenererar (urartar) den del af honom, som icke mera står i samband med de ganglieceller, från hvilka ifrågavarande nerv närmast har sitt ursprung. Å andra sidan läkas båda stumparna af en afskuren nerv mycket lätt åter tillsammans, till och med om de ligga tämligen långt från hvarandra. -- 2. Bot. Se Blad, sp. 644, och Bladskelett. G. v. D. R. T-dt.
Nervfeber. Se Tyfus och Tyfoidfeber.
Nervi, stad uti italienska prov. Genua, 12 km. ö. om Genua, vid jernvägen emellan Genua och Pisa. 3,745 innev. (1881). För sitt utmärkta klimat besökes det som vinterkurort.
Nervier (Lat. nervii), keltiskt folk i Gallia belgica, på ömse sidor om Sabis (Sambre). De voro tappra och krigiska och före Caesars tid så mäktiga, att de kunde ställa 50,000 man i fält, men blefvo i en förtviflad strid mot romarna (57 f. Kr.) nästan tillintetgjorda. Deras hufvudstad var Bagacum (Bavay).
Nervinflammation. Se Nervsjukdomar.
Nervkitt. Se Nervväf.
Nervknut. Se Ganglion.
Nervmärg. Se Myelin.
Nervositet. Se Nervsvaghet.
Nervsjukdomar. Läran om nervsjukdomar, eller nevropatologien i vidsträckt mening, omfattar hela nervsystemets sjukdomar, således både hjernans, ryggmärgens och nervernas, men i inskränkt mening, såsom ordet här tages, endast nervernas och bland dessa blott de allmänna sensitiva och motoriska nervernas, under det sjukdomarna hos de speciella sinnesnerverna hänföras till sinnesorganens sjukdomar. Till nervsjukdomar räknar man dock äfven några sjukdomar, hvilka angripa nervsystemet i allmänhet, utan att deras anatomiska utgångspunkt är bestämd (såsom epilepsi, eklampsi, hysteri, katalepsi, tetanus. chorea m. fl.) eller ock beroende på allmän blodförgiftning (såsom vattuskräck och förgiftning med morfin, alkohol, kokain, bly, arsenik m. m.). -- Nervinflammation (nevritis) uppkommer oftast genom direkt skada på nerven genom stickning, skärning, klämning, muskelansträngning, fortplantning af inflammation i omgifvande väfnader eller, någon gång, förkylning. Symtomen äro värk, ömhet, svullnad, ofta äfven feber, beroende på inflammationens utbredning. Stundom uppträder bältros vid den inflammerade nervens ändgrenar. Nevriten kan hafva akut eller kroniskt förlopp och botas med antiflogistiska medel, elektricitet, massage m. m. -- På nerverna förekomma svulster (tumörer), som äro sammansatta antingen af nervtrådar (nevrom), bindväf (fibrom), slemväf (myxom) eller elakartade celler (sarkom och carcinom). -- Nevralgier, eller nervsmärtor, äro bland de mest förekommande nervsjukdomar och kunna uppstå af mångahanda orsaker, såsom blodbrist, öfveransträngning, förkylning, inflammation, blodförgiftning vare sig genom något smittämne, såsom frossa, eller andra gifter, t. ex. bly (blykolik), retning genom svulster och skadade tänder m. m. De nevralgiska smärtorna äro vanligen intensiva, komma i paroxysmer med fria mellantider, såsom i frossa och tic douloureux, sitta icke alltid på samma ställe som orsaken, utan ofta i nervens periferiska ände, då orsaken sitter närmare nervens utgångspunkt från hjernan eller ryggmärgen. Ofta träffas särskilda smärtpunkter, ömmande för tryck, der nerven passerar någon trång kanal; stundom framkallas smärta genom sympati äfven i aflägsnare, icke angripna nerver. En af de svåraste nevralgierna är den, som förekommer i ansigtet i grenar af nervus trigeminus, och som benämnes Fothergills ansigtssmärta eller Tic douloureux (se Ansigtssmärta). Beroende på lönnfrossa förekommer ofta en intermittent nevralgi i frontalnerverna, d. v. s. i pannan ofvanför ögonen. Denna botas med kina. Värk i tinningen och halfva hufvudet kallas hemikrani eller migrän (se d. o.). Beroende på bleksot förekommer ofta en nevralgi i venstra sidan, kallad interkostal nevralgi. Nevralgi i bröstkörteln, mastodyni, beror på inflammation eller börjande kräfta m. m. Nevralgi i magsäcken (kardialgi) framkallas af magkatarr, magsår, kräfta m. m.; i tarmarna (kolik) af gaser, förstoppning, tarmvred, ileus, blyförgiftning m. m.; i lefvern och gallgångarna af gallsten (gallstenskolik); i njurarna af sten, grus m. m. (njurstenskolik); i lifmodern af svår menstruation, barnsbörd, tumörer m. m. I nedre extremiteterna, företrädesvis utefter den stora höftnerven (nervus ischiadicus), kan uppkomma en svår nevralgi, som fått
Källa: Project Runeberg ·
