Sida 554
Nièvre ...
agitationen dit och uppgifva all sådan på landsbygden. Emellertid vaknade regeringen ur sin säkerhetssömn, och med polisens tillhjelp sprängdes agitationshärdarna på landsbygden 1874 och inom stadsfabrikerna 1875--76. Stora demonstrationer af upprorsmännen ledde till processerna mot »de 50» (1876) och »de 193» l. tjajkovskerna (1877). Nihilisterna upptäckte då sättet, hvarpå deras planer skulle kunna främjas: attentat, mordbrand, stöld, och 1878 invigde de terrorismens skede. De togo till hjelp den moderna kemien och fysiken för tillverkande af förstörelseredskap, uppbjödo slavernas hela fintlighet och förställningskonst för att kunna under förklädnader smyga sig in öfverallt, hålla sina tryckerier dolda och sopa igen spåren efter sina förehafvanden samt vände sig till nytta ryssens vana vid disciplin, sjelfuppoffring och blind lydnad. 1879 delade partiet sig i en landtgrupp och en stadsgrupp (styrd af den fruktade exekutiv-komitén, med tidningen »Nardnaja vlja», folkviljan). Attentat-verksamheten är förlagd till små grupper, som utföra ett öfverhufvuds befallningar och icke känna hvarandra inbördes, så att den, som gripes, ej kan förråda många medskyldiga. Minsta förräderi straffas oblidkeligt med döden. I ögonen fallande är mängden af bildade unga ryskor, som med dödsförakt gå nihilismens ärenden och gifva den dess exaltation, dess martyrglöd. De märkligaste dåd, med hvilka partiet gifvit sin tillvaro till känna, må här antecknas. Utgångspunkt bildar Vjera Sassulitjs på eget bevåg företagna mordförsök på Petersburgs »stadskapten» general Trepov (d. 5 Febr. 1878) och hennes frikännande genom juryn. (Regeringen lät efter denna tid nihilistförbrytelserna afdömas af militärdomstol.) S. å. d. 16 Aug. föröfvades mordet på general Mezentsev, chef för hemliga polisen, och åtskilliga studentupplopp egde rum. Exekutiv-komiténs nästa »dödsdom» verkställdes d. 21 Febr. 1879, då Charkovs guvernör furst Krapotkin mördades. Den 25 Mars s. å. inträffade attentatet på polischefen general Drentelen, d. 14 April Solovjevs misslyckade revolverattentat på tsaren sjelf, d. 1 Dec. försöket att medelst gräfda minor spränga i luften kejserliga bantåget invid Moskva, sedan tsaren några dagar förut undgått ett liknande försåt vid Alexandrovsk. Trots utomordentliga åtgärder af regeringen åstadkommo nihilisterna d. 17 Febr. 1880 en dynamitexplosion, som dock förfelade sitt mål, i Vinterpalatset, under kejserliga matsalen. I Nov. s. å. hölls en monsterprocess mot 280 för sammansvärjningar anklagade. Den 3 Mars 1880 misslyckades en mordplan mot diktatorn Loris-Melikov. Det ryktbaraste dådet vardt mordet (medelst sprängbomber) på tsar Alexander II, d. 13 Mars 1881, just när han gjort början till att inkalla en folkrepresentation. Såsom gerningsmän hängdes Ryssakov, Michajlov, Kibaltjitj, Sjeljabov och Sonja Perovskaja. Nihilisterna tillsände den nye tsaren en proklamation, erbjudande sig att nedlägga vapnen mot allmän amnesti för politiska förbrytelser, införande af ståndsförfattning samt rätt att drifva valagitation. Men Alexander III var ej sinnad att bevilja det ringaste, och reaktionen under hans regering har gjort nihilisterna allt oförsonligare, medan dock deras verksamhet hämmats af polisens ytterst energiska uppsigt och utbildade förmåga att uppspåra dem. Den 30 Mars 1882 läto nihilisterna skjuta Strelnikov, generalprokurator vid militärdomstolen i Kiev; i Juni s. å. upptäckte man, att de hade försänkningar i utrikesministeriet. Till tsarens kröning (d. 27 Maj 1883) utlofvade de stillestånd, men i en ny proklamation kort derefter förklarade de sig vilja återupptaga striden, emedan vid kröningen intet af deras önskningsmål behjertats. Kontrollen öfver universitetsungdomen skärpes, men nihilistskrifternas antal ökas, och d. 28 Dec. 1883 mördas i Petersburg polisöfverstelöjtnant Sudejkin. I Juli 1884 upptäckes en sammansvärjning i Varsjav m. fl. polska städer, och omkr. 200 personer häktas till följd deraf. Den 14 Maj 1885 dödas en poliskommissarie i Charkov af en nihilist. I April 1886 fängslas många arbetare i Varsjav för nihilistiska stämplingar, och i de donska kosakernas hufvudort Novo Tjerkask upptäckas misstänkta sprängämnesförråd. Det hade emellertid uppdagats, att nihilismen inträngt bland hoffolket, officerarna och t. o. m. hemliga polisen. Tsarens fruktan och afstängning drefvos alltmera till ytterlighet. I Febr. 1887 häktades flere officerare vid linien och marinen samt kadetter. Den 13 Mars s. å., på årsdagen af mordet på Alexander II, fasttogos på Petersburgs gator 3 studenter kort före ett af dem tillämnadt bombattentat på tsaren, och till följd deraf häktades en mängd personer, bland hvilka fem afrättades. Under April s. å. utkommo rykten om två mot tsaren riktade, men undertryckta attentat på slottet Gaisjina. -- Under sin strid mot de styrande har nihilismen, trots all sin negativitet, nödgats formulera åtskilliga positiva fordringar. Anklagelsepunkten, mot regeringen lyder ej numera på att den är en regering, utan att den är en despotisk sådan. Nihilisternas program af Jan. 1880 fordrar en konstitution, folkrepresentation, kommunal sjelfstyrelse, samvets-, yttrande-, press-, förenings- och församlingsfrihet, allmän rösträtt samt stående härens ombildning till en territorialarmé. Dermed är nihilismen på väg att öfvergå till ett vanligt europeiskt oppositionsparti af yttersta venstern, ehuru med rysk prägel. Dess fordran på konstitution och ständerförsamling har emellertid, såsom brytande med Rysslands halft asiatiska organisation och derigenom innebärande ett angrepp på kejsaren, lagen och samhällsordningen, väckt mot hela rörelsen en storm af rysk-nationel ovilja. Jfr Stepnjak, »Det underjordiska Ryssland» (öfvers. 1883), med inledning af H. Lindgren. 1. K. H. 2. L. H. Å.
Nihilist. 1. Anhängare af nihilismen i filosofisk eller politisk bemärkelse (se föreg. art.). -- 2. Menniska, som går så långt möjligt är i bestridandet af att en sak är eller bör vara, t. ex. »försvarsnihilist», d. v. s. en, som anser, att ett land ej bör förstärka sina försvarskrafter eller ens hafva något militäriskt försvar. Vidare betyder nihilist menniska, som förnekar och bestrider
Källa: Project Runeberg ·
