Sida 579
Nisams rike ...
välstånd och förkofran. Tomtenissarna äro alltid af manligt kön, till växten små och dvärgartade. De äro klädda i röd toppmössa, grå rock och knäbyxor. Vanligen göra de sig osynliga och visa sig ej gerna för andra än husbonden sjelf. Ofta hålla de sig i stallet eller ladugården, hjelpa flitiga och trogna tjenare, men ställa ofta till förtret för dem, som äro lata och otrogna. De draga ofta hö och säd från granngårdarna till sin egen husbonde. Retas de, förstöra de trefnaden och välståndet i gården. Mångenstädes sätter folket ut litet mat till nissen. En och annan gång föräras honom ett litet klädesplagg; men man får noga välja något, som han tycker om, ty han är mycket lättretlig. Med kristliga ting vill tomtegubben ej hafva något att skaffa och kan ej uttala Kristi namn. Likasom necken räknas han till den fallna skara, som ej kan ernå någon salighet. Det är dock enligt folktron i det fåfänga hoppet om delaktighet i frälsningen, som tomtekarlen visar sin stora flit och trohet i arbetet. Th. W.
Nissen, Ole Hartvig, norsk skolman, född 1815, blef filologie kandidat vid Kristiania universitet 1843 och inrättade derefter en privat latinoch realskola, »Nissens skole», samt 1849 den ännu bestående »Nissens pigeskole». Under åren 1850--54 var han kyrkodepartementets konsulent i skolfrågor och 1865--72 expeditionschef för skolväsendet inom samma departement. År 1872 utnämndes han till rektor vid katedralskolan i Kristiania. Död 1874. Såsom praktisk skolman har N. haft stort inflytande på skolväsendet i Norge. Folkskolestadgan af 1860 tillkom sålunda väsentligen genom hans bemödanden, och han gaf likaledes impulsen till en ny undervisningsordning för de högre skolorna. Den sistnämnda ingick i hans program redan vid inträdet i departementet och utvecklades närmare i en afhandling. N. deltog aldrig i det politiska lifvet, men hyste stort intresse för dess frågor och var bl. a. den förste, som väckte förslag om införande af årliga storting. Hans författareskap inskränker sig till öfversättningar och några afhandlingar i skolämnen. Y. N.
Nissen, Rasmus Tönder, norsk teolog, statsråd, född d. 14 Jan. 1822 i Guldalen, blef student 1839 och aflade teologisk examen 1843 vid Kristiania universitet samt egnade sig sedan åt skolans tjenst till 1854, då han konstituerades som lektor i teologi vid universitetet. År 1856 erhöll han fast anställning och utnämndes 1864 till professor. Såsom vetenskapsman verkade han hufvudsakligen genom sina föreläsningar, af hvilka de i kyrkohistoria utgåfvos efter hans död. Ännu mera känd är han genom sina läroböcker i verldshistoria och kyrkohistoria, hvilka vunnit ovanligt stor spridning i Norge (hans »Kyrkohistoria för skolan och hemmet», 6:te uppl. 1886, nyttjas äfven i svenska skolor). N. utnämndes 1874 till statsråd och chef för kyrkodepartementet, i hvilken befattning han qvarstod till sin död, d. 19 Jan. 1882. Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 blef han teol. doktor. Y. N.
Nissen-Lie, Erika. Se Lie-Nissen.
Nissen-Saloman, Henriette (f. Nissen), sångerska, föddes d. 12 Mars 1819 i Göteborg, der hennes tidiga musikanlag först utbildades af organisten Georg Günther. Från 1839 studerade hon i Paris sång för Garcia och piano för Chopin, och 1843 debuterade hon på Italienska operan derstädes såsom Adalgisa vid sidan af Grisi (som Norma). Ännu större framgång hade hon såsom Elvira i »Don Juan», hvarefter hon besökte hemlandet och med stor triumf konserterade i Stockholm (jämte Jenny Lind). Återkommen till Paris, väckte hon der stort uppseende genom att utan repetition uppträda såsom Rosina i »Barberaren». År 1845 mottog hon engagement vid Italienska operan i Petersburg. De följande åren sjöng hon i flere italienska städer, uppträdde i London såsom Norma och Lucie samt konserterade i England, Skotland, Irland och slutligen i Skandinavien. Vintern 1849--50 medverkade hon vid Gewandhauskonserterna i Leipzig och sjöng i Berlin, der Ernst Kossak skref om henne: »Har man kallat Jenny Lind den svenska näktergalen, så må Henriette N. obetingadt kallas den svenska lärkan». År 1850 gifte hon sig med den danske tonsättaren Siegfried Saloman, med hvilken hon gjorde vidsträckta konstresor genom Sverige, Finland, Ryssland och Turkiet, sjöng derefter i Paris och Bruxelles samt stannade 1859 i Petersburg, der hon sedan, ända till sin död, d. 27 Aug. 1879, verkade såsom sånglärarinna vid det nybildade konservatoriet och utbildade en stor mängd elever, bland hvilka må nämnas Reszké, Belocca och Alma Fohström. Hennes egen erfarenhet och grundliga sångbildning, hennes skicklighet på piano och särskildt en ovanlig färdighet i transponering kommo henne väl till pass i detta nya kall, hvaraf en frukt äfven föreligger i hennes 1881 på ryska, franska och tyska språken utgifna stora sångskola, L'étude du chant, som i synnerhet är rik på instruktiva öfningsexempel och vunnit användning vid konservatoriet i Bruxelles. A. L.
Nisserelfven. Se Nidelfven.
Nisservand [-vann], insjö i Thelemarken, Norge, ligger 240 m. öfver hafvet samt har en längd af 36 km. och ett ytinnehåll af 74 qvkm. Stränderna äro höga och kala. Genom N. flyter Nidelfven (Nisserelfven). Y. N.
Nissum bredning är namnet på vestra delen af Limfjorden i Jylland, hvilken endast genom Tyborön-kanalen står i förbindelse med hafvet.
Nissum fjord intränger på jylländska kusten från Vesterhafvet, men skiljes derifrån nästan h. o. h. af en smal och låg landtunga. Förbindelsen med hafvet är inskränkt till en vid Thorsminde 1868--70 byggd sluss. Till fjorden rinner Holstebro å. Södra delen blef 1871--72 torrlagd. E. Ebg.
Nissögat. Se Grönlingslägtet.
Nit (T. niete, af Holl. niet, urspr, samma ord som T. nicht, »intet») kallas i lotteri ett nummer (en lottsedel), som icke utfallit med vinst.
Nitberg, Nord. mytol., hette det berg, der jätten Suttung förvarade skaldemjöden, som vaktades af hans dotter Gunnlad (se d. o.). Th. W.
Nitelfven, i Akershus amt, Norge, upprinner på gränsen mellan Hadeland och Nitedalen, genomlöper Harestuvandet samt flyter genom
Källa: Project Runeberg ·
