Sida 598
Nola ...
i grader på Celsius' termometer, erhåller man kroppens s. k. absoluta temperatur (jfr Molekyl). R. R.
Nolpe, Pieter, holländsk målare och kopparstickare, f. i Haag 1601, d. i Amsterdam efter 1670, var hufvudsakligen verksam i den sistnämnda staden, der han bosatte sig 1630. Hans blomstringstid infaller sålunda kring midten af 1600-talet, och derifrån härstammar af hans hand en mängd kopparstick, under det att deremot hans målningar äro sällsynta. Bland hans kopparstick finnas 8 blad, som framställa 8 af årets månader, men senare sammanslogos i 2 följder och kallades De fyra elementen och De fyra årstiderna, ansedda som mästerliga. Af hans målningar finnes ett Holländskt landskap (1633) i Berlins museum. C. R. N.
Nom [nåm]. Se Nomos och Nomos.
Noma (Grek. nome, frätsår), med., munbrand, vattenkräfta. Se Munsjukdomar.
Nomader (Grek. nomades, herdefolk) kallas sådana folkslag, hvilka hufvudsakligen sysselsätta sig med boskapsskötsel samt ej hafva fasta boningsplatser, utan måste för att skaffa sina hjordar näring flytta från en betesplats till en annan. På den menskliga utvecklingens skala stå nomaderna högre än jägareoch fiskarefolken, men lägre än de, som idka åkerbruk och industri. Sina personliga intressen uppgifver nomaden aldrig; han blifver derför ingenstädes någon fullt laglydig undersåte. I urtillståndet var rof hans förnämsta sysselsättning; derför öfvergår han lätt till krigarelifvet, och de största eröfringståg historien känner hafva utförts af nomader, såsom hunner, ungrare, araber och mongoler. I Europa finnas nu blott svaga nomadstammar på stepperna vid Svarta hafvet (turkisk-tatariska folk) samt i den höga, för odling otjenliga norden (lappar). Äfven zigenarna måste räknas till nomaderna, ehuru de ej idka boskapsskötsel. Asien och Afrika äro på grund af sin naturbeskaffenhet nomadlifvets egentliga hem. Nästan alla finska, mongoliska och turkiska stammar i norra, mellersta och främre Asiens stepper och öcknar äro nomader, likaså de fleste kaffrer och hottentotter i Syd-Afrika. I Syd-Amerika kunna gauchos och några indianstammar räknas som nomader.
Nomark, nomarki. Se Nomos.
Nom de guerre [nåns dö gär], Fr. (egentl. krigsnamn, soldatnamn), det namn, som en dramatisk eller lyrisk artist stundom antager i st. f. sitt verkliga, och under hvilket han uppträder inför publiken.
Nom de plume [nång dö plym], Fr. (egentl. penn-namn), en skriftställares antagna namn, författarenamn, psevdonym.
Nomen (Lat., plur. nomina), namn. -- Enligt gängse grammatiskt språkbruk betecknar »nomen» en viss ordklass inom de flesta kända såväl indo-europeiska som icke indoeuropeiska språk. Benämningen härleder sig från de romerske grammatikerna. Hos grekerna kallade man samma kategori onoma (urspr. = »ord» i allmänhet), hvilket ord användes fr. o. m. Platon och Aristoteles särskildt af grammatiker, t. ex. Dionysios Thrax. Vanligen inbegrepo de gamle, liksom vi, under onoma och nomen äfven adjektivet, som dock någon gång upptages som särskild ordklass. -- Den vanligaste definitionen på kategorien nomen har i allmänhet varit: nomen är den ordklass, som benämner ting och deras egenskaper, eller m. a. o. säger hvad eller hurudant ett ting är. Nu är det visserligen omöjligt att för alla språk kunna uppställa ett på logiska principer bygdt system af ordklasser, emedan de olika språken på så högst olika sätt begagna sig af sina uttrycksmedel. Hvarken kan ordens betydelse i och för sig ej häller deras funktion ens för ett bestämdt språk gälla som fullt lämplig indelningsgrund. Man måste dock nöja sig med följande från betydelsens (funktionens) synpunkt uppställda definition af nomen såsom den ordklass, som uttrycker antingen substans- eller egenskaps-begrepp. Endast från den yttre formens eller flexionssättets synpunkt kan man definiera nomen såsom den ordklass, som kan deklineras, i hvilket fall pronomen måste inbegripas, till skilnad från verb, som konjugeras, samt flexionslösa ord. -- Om från funktionens synpunkt ett nomen ställes såsom underordnadt eller tillagdt ett annat, får man en indelning uti substantiv, såsom det bestämda substans-begreppet, och adjektiv, såsom det bestämmande, underordnade accidens-begreppet. Till följd deraf att adjektivens förnämsta formkarakter genom kongruens utvecklats derhän, att de i allmänhet hafva olika former för olika genera, så får man äfven från formens synpunkt genom olika slag af deklination en skilnad mellan substantiv och adjektiv. Substantiven (och äfven adjektiven) kunna med afseende på betydelsen vara a) konkreta, d. v. s. betecknande mera för de yttre sinnena fattbara och bestämda enskilda föremål och egenskaper, t. ex. gosse, häst, stol; svensk; marinblå; b) abstrakta, d. v. s. hufvudsakligen fattbara för förståndet, vanligen namn på egenskaper och tillstånd, t. ex. lätja, godhet, sömn: lat, god; blå. Vidare kan nomen vara a) proprium (Lat. proprius, egen) l. egennamn (se Namn), som uttrycker ett individuelt begrepp, såsom namn på personer, land, städer, floder, berg o. s. v. (äfven adj. kunna räknas till denna klass, t. ex. boströmsk filosofi, holländsk o. s. v.); b) appellativum (af Lat. appellare, kalla, benämna) l. slägtnamn, namn på alla föremål af samma slag eller art (särskildt namn på djur, växter, stenar o. s. v., bland adj. t. ex. blå i allmänhet). -- Vissa af verb härledda eller i nära samband dermed stående nomina kunna a) uttrycka en verksamhet tänkt som abstrakt substansbegrepp, t. ex. infinitiv, svenska subst. på -ande (sjungande), latinska subst. på -io (actio, handling); dessa kallas nomina actionis och äro alltid till formen subst.; b) beteckna den person, som utför eller fullbordar en handling, t. ex. svenska subst. på -are (förare), latinska subst. på -tor (actor, ledare, utförare) och i allmänhet particip; dessa kallas nomina agentis eller n. actoris. -- Andra speciella klasser af nomina äro collectivum (af Lat. colligere, samla, sammanfatta) l. sammanfattningsnamn, som, fastän
Källa: Project Runeberg · ·
