Sida 636
Nordens förhistoriska tid
Sedan stenåldern varat en mycket lång tid här i Norden, började en ny period, bronsåldern, under hvilken de nordiska folken förfärdigade sina vapen och verktyg af brons (en blandning af koppar och tenn). Utom bronsen egde de endast en metall, guldet. Jern, stål och silfver voro dem fullkomligt okända. Från kulturlanden i Orienten hade bronsens bruk småningom spridt sig till Europa och nådde slutligen Skandinavien, der bronsåldern efterlemnat minnen, som i många afseenden öfverträffa dem från de flesta andra land i vår verldsdel. Detta förhållande är så mycket mera värdt vår uppmärksamhet, som det är höjdt öfver hvarje tvifvel, att de allra flesta af de fornsaker från denna period, hvilka anträffats här, äfven äro förfärdigade här. Alla inhemska arbeten af brons från denna tid äro gjutna, och konsten att gjuta brons var då uppdrifven till en förvånande höjd. Vapen och prydnader af brons från denna tid äro ofta rikt utsirade, dels med inläggningar af bernsten eller ett mörkbrunt harts, som på den nästan guldglänsande bronsen åstadkom en mycket god verkan, dels med fina och särdeles smakfulla sirater, som antingen äro upphöjda eller inpunsade. De flesta till våra dagar bevarade minnen från bronsåldern äro af metall: verktyg, vapen, prydnader och kärl af brons samt prydnader och kärl af guld. Vapnen utmärka sig lika mycket för ändamålsenlighet som för smakfullhet. Svärden, med skarpa, spetsiga, tveeggade klingor, hafva ofta vackra fästen af brons, prydda med smakfulla sirater. Mången präktig stridsyxa af brons är också funnen, äfvensom sköldar och stridslurar af samma metall. Genom ett märkvärdigt sammanträffande af oväntadt lyckliga omständigheter hafva till våra dagar bevarats några väl bibehållna yllekläder från bronsålderns äldre del, således från en tid, som ligger omkr. 1,000 år före Kr. f. De äro af en ganska enkel väfnad; några hafva burits af män, andra af qvinnor. Mansdrägten utgjordes af en mössa, en vid, rundskuren kappa, ett slags kjortel och smala yllestycken, som troligen varit virade om benen. I en mansgraf har man dessutom funnit en med fransar prydd yllesjal, ett slags plädd. Byxor förekommo deremot ännu icke. Qvinnodrägten bestod då, liksom nu, hufvudsakligen af ett lif med ärmar och en lång kjortel, hvilken sammanhölls kring lifvet med ett bälte af ylle, slutande i tjocka, prydliga tofsar. Qvinnorna buro dessutom präktiga smycken, såsom halsringar och andra halsprydnader, armringar, fingerringar, spännen m. m. Flere säkra fynd hafva ock visat, att mången qvinna under denna tid var väpnad med dolk. -- Då boskapsskötsel och åkerbruk förekommo i Norden redan under stenåldern, kan det ej väcka förvåning, att man funnit många bevis för att de idkades äfven under bronsåldern. Sådana bevis hafva vi såväl i den ull, hvilken användts till de nyss omtalade kläderna, som i de ben af husdjur samt de garfvade och ogarfvade hudar af oxar och kor, som ej sällan förekommit i fynden från denna tid. Linet torde icke hafva varit alldeles okändt, men lemningar af linne äro hittills sällan anträffade. På hällristningarna (se d. o.) äro ofta hästar och nötkreatur afbildade; på en sådan ristning ses två oxar spända för en plog, som köres af en karl. Bevis för åkerbruk under denna tid hafva vi äfven i flere skaror af brons och i handqvarnar af sten. Hällristningarna visa, att hästen begagnades till ridt och åkning. Vagnarna, några med två hjul, andra med fyra, hafva väl antingen varit stridsvagnar eller användts vid gudabilders högtidliga kringförande. -- Hällristningarna kunna också gifva oss ett begrepp om bronsålderns fartyg, hvilka stundom synas hafva varit rätt stora. Ofta ses den höga och smala förstäfven sluta i ett djurhufvud; någon gång är också bakstammen prydd på samma sätt. Då man på hällristningarna aldrig funnit otvetydiga spår af mast och segel, torde bronsålderns fartyg hafva varit uteslutande afsedda för rodd. Hällristningarna visa oss ofta sjöstrider. Bevis för fredligare sjöfärder och samfärdsel med andra folk hafva vi i det myckna från främmande land införda, som förekommer bland fynden från denna tid. Främst bland införda varor måste man räkna all i Norden använd brons, såsom råämne betraktad, samt åtminstone det mesta guldet. Af främmande ursprung äro äfven många vapen, bronskärl m. m., som af handeln förts hit från mellersta Europa och norra Italien. -- Bokstafsskriften var okänd i Norden under bronsåldern, men det fanns här då ett slags bildskrift, bevarad i de märkvärdiga hällristningarna, hvilka hafva visat sig tillhöra denna tid. Bronsålderns nordboar sökte att genom dem bevara minnet af vigtiga händelser. Vid sidan af bildskriften lefde väl en muntlig tradition, nödvändig för dess tolkning; men sedan denna tradition för länge sedan dött, är det nu föga hopp att någonsin kunna fullt tyda dessa bergtaflors dunkla språk. -- Under den första delen af bronsåldern begrofvos de döda alltid obrända i kistor af sten eller af klufna och urhålkade trädstammar. Något senare började man att bränna de döde, och snart blef likbränningen allmän här. De från bålet hopsamlade och sedan rentvättade benskärfvorna förvarades i små stenkistor eller i enkla kärl af bränd lera. Bronsålderns grafvar äro vanligen täckta af en jordhög eller ett stenröse, hvilka ofta äro af betydlig storlek och merendels omsluta flere grafvar.
Omkr. 500 år f. Kr. började jernet blifva kändt och användt i Norden, hvarför den återstående delen af vår förhistoriska tid kallas jernåldern. Under denna tid blefvo nordboarna småningom bekanta äfven med silfver, glas, präglade (utländska) mynt samt med konsten att löda och förgylla metaller. En af de vigtigaste nyheterna var dock skrifkonsten, med hvilken nordboarna blefvo förtrogna kort e. Kr. De äldsta skriftecknen i Norden äro runorna (se d. o.) hvilka de vid det romerska rikets gränser boende germanerna bildat efter de latinska bokstäfverna. -- Äfven i många andra afseenden rönte våra förfäder under de första århundradena af vår tidräkning ett mer eller mindre omedelbart inflytande af den romerska kulturen. De romerska legionerna trängde visserligen aldrig fram
Källa: Project Runeberg ·
