Sida 745
Novo-Tjerkask ...
Numenios, grekisk filosof från Apamea, i 2:dra årh. e. Kr., anslöt sig i det väsentliga till den platonska uppfattningen och kan betraktas såsom en föregångare till ny-platoriismen.
Numenius. Se Spofslägtet.
Numenon. Se Noumenon.
Numeralia (näml. nomina, Lat., af numerus, tal, antal), räkneord, gramm., kallas den ordklass, som uttrycker ett talbegrepp. Termen förekommer såsom sådan först hos Priscianus. Så vidt räkneorden hänföras till nomina, böra de anses höra till de abstrakta eller hällre, från annan synpunkt, till nömina propria, så till vida som de uttrycka en speciel föreställning i (rum och) tid. Såsom särskild ordklass få numeralia sin egentliga karakter uttryckt i kardinaltalen (Lat. cardinalia, af cardinalis, hufvudsaklig) l. grundtalen, som rätt och slätt uttrycka antal: ett, två, tre o. s. v. Ett talbegrepp kan också uttryckas med vissa betydelseskiftningar. Det kan t. ex. uppfattas såsom substans, och man får då numeralsubstantiv: enhet, tolft, tjog o. s. v., men äfven som accidensbegrepp, numeraladjektiv, som omfatta a) ordinalia (hörande till ordningsföljden) l. ordningstal, som angifva en bestämd ordning i en serie: förste, andre, tredje o. s. v.; i vissa språk, t. ex. i Lat., b) multiplicativa (mångdubblande), som angifva de särskilda delarna i ett helt: simplex, enkel, duplex, dubbel, triplex, trefaldig o. s. v.; c) proportionalia (uttryckande proportion), angifvande huru många gånger en sak måste tagas för att uttrycka ett visst storhetsförhållande: simplus, en gång tagen, duplus, två gånger tagen, o. s. v.; d) distributiva (fördelande) l. fördelningstal: singuli, en på hvar, bini, två på hvar, o. s. v. Numeral- l. räkne-adverb kunna bildas på olika sätt i de olika språken. Latinet eger t. ex. enkla ord: semel, en gång, bis, två gånger, tyskan sammansättningar med mal: einmal, zweimal, uppkomna ur en syntaktisk sammanställning, motsvarande svenskans en gång, tvä gånger o. s. v. Med afseende på kardinaltalens böjning är att märka, att sådana, som hafva substantivisk form, t. ex. Isl. tegr, tjog, ingående i tio-talen, ursprungligen böjts: Isl. Þrír teger, tretio (egentl. = tre tiotal), Lat. triginta (neutr. pl.). Af de öfriga kardinaltalen äro hufvudsakligen i de äldre språken (och äfven der delvis) blott talen ett t. o. m. fyra böjliga. -- Räkneordens uppkomst behöfver ej gifvetvis förutsätta det grammatiska numerusbegreppets tillvaro. Det synes deraf att i de flesta språk äro de flesta egentliga räkneorden oböjliga. Och ofta är ett räkneord, som betecknar flertal, benämndt efter ett singulariskt brukadt substantiv; jfr Sv. tjog, tusen, hundra. -- Det beror på de särskilda folkens odlingsgrad huru högt de ega benämningar för tal. Så t. ex. gifves det folkstammar, som ej hafva särskilda ljudtecken för talen längre än t. o. m. fyra. Hos andra stammar finnes visserligen blott ett inskränkt antal enkla benämningar, under det att de uttrycka högre tal medelst hopställning af de enkla talen, vanligast under formen af additioner, sedan äfven under formen af multiplikationer. Såvidt man kan påträffa etymologiskt jämförelsevis genomskinliga talbenämningar, äro de merendels hemtade från benämningar på vissa kroppsdelar, särskildt händer, fingrar, fötter och tår. Deruti finner man också en historisk anledning till det hos de flesta bildade folk förherskande »dekadiska» eller »decimalsystemet». De indo-europeiska folken egde ursprungligen särskilda namn för talen 1--10 samt 100 och möjligen 1,000. Talen 11--19, 21--29, 31--39 o. s. v. äro vanligen bildade genom syntaktiska sammanställningar af tiotalen och enheterna adderade, utom vissa tal i synnerhet i Lat. och Grek. (Lat. undeviginti = ett från tjugo), som äro uttryckta genom subtraktioner. På sådant sätt måste man också tänka sig uppkomsten af de svenska talen elfva och tolf af Got. ainlif, tvalif. Tiotalen och hundratalen sjelfva o. s. v. äro vanligen bildade af sådana sammanställningar af enheter och de enkla tio- och hundratalen o. s. v., att enheterna uttrycka huru många gånger de förra tänkas tagna, d. v. s. multiplikationer: Isl. Þyír teger (egentl. = tre tjog), senare indeklinabelt utveckladt till treti, tretio; så i t. ex. Grek. triakonta, der -konta möjl. är neutr. pl. sammanhängande med Lat. -ginta, samt Lat. centum (100) = Grek. he-katon, och Sv. hund- i hundra (af Isl. hundráð). Man har gissat, att ordet fem (Indo-europ. *penqe) skulle sammanhänga med ordet finger, liksom hund- med ordet hand och möjligen Isl. tegr (Sv. tjog; jfr Lat. decunx) såväl med räkneordet för tio (Lat. decem) som med Sv. tå. K. F. J.
Numeri, det latinska namnet på 4:de Mose bok. Se Pentatevken.
Numerianus, Marcus Aurelius, son af den romerske kejsaren Carus och yngre broder till Carinus, mördades på återtåget från Persien 284, året efter faderns död. Han skall hafva haft goda egenskaper. R. Tdh.
Numerisk (af Lat. numerus, tal, antal), som har afseende på bestämda tal. -- Numerisk eqvation. Se Eqvation. -- Numeriskt värde af en reel storhet kallas den positiva qvadratroten ur storhetens qvadrat. För en positiv storhet är det numeriska värdet således lika med storheten sjelf, för en negativ sådan åter lika med storheten med ombytt tecken. En reel storhets numeriska värde sammanfaller med dess modyl (se d. o. 2). G. E.
Numers, Hedvig Konstantia Fredrika von, författarinna, föddes i Karlskrona d. 16 Okt. 1830 och var dotter af sedermera statsrådet J. F. Ehrenstam. Hon erhöll en synnerligt vårdad uppfostran samt uppväxte delvis under inflytande af gustavianska traditioner, som hennes moder inhemtat under mångårig bekantskap med Leopold. Hon egnade sig till en början åt dramatiskt skriftställeri och debuterade med en öfversättning från franskan, Fabrikskamraterna (1855), som s. å. följdes af originallustspelet Den orientaliska frågan. Men egentligt uppseende väckte först hennes nästa stycke, På Gröna Lund (1856), en skildring ur lifvet från det gustavianska tidehvarfvet, med Bellman som hufvudfigur. Det gafs såväl i Stockholm som i landsorten under flere år. Mindre
Källa: Project Runeberg ·
