Sida 140
Ahasverus. Af Gustaf Fröding. Efter Adelbert von Chamisso
132
en närmare blick på alla härligheter, som uppstaplades där inne, men gar-dienernas ideliga »Ön n'entre pas» af-klippte alla försök i den riktningen. Ingen som ej bar pä en tafla — och vi svenskar hade enligt bruket låtit forsla våra taflor af våra rammakare — hade tillträde. Plötsligt ser jag hufvudet af en jätte sväfva öfver folkmassan. Lugnt går jätten genom mängden rakt fram mot ingångsporten. Alla vika åt sidan. Gardienerna bara stirra, häpna och hand-
En af mina vänner hade tidigt på året stått och sett honom måla i det fria ute på ön vid Meudon, innan ännu några fransmän vågat sig dit; han upplyste mig nu om hvem jätten var. Och stor var han. Och vacker var han. Så kunde en nordisk kung en gång sett ut.
Vill man se Thaulow på hans rätta plats, bör man söka upp honom i hans
Från en norsk sjöstad. Oljemålning af Fritz Thaulow. I hr Pontus Ftirstenbergs galleri i Göteborg.
fallna. Inte bär han på någon tafla, men in går han. Om en stund kommer han ut igen — går ett slag, får lust att gå in igen, kastar slängkappan öfver axeln, går in, går ut ■— alldeles som vore han hemma hos sig, och ingen säger ett ord, inte ett muck. Tusen vördnadsfullt blickande ögon följa honom, hvart han vänder sig; alla vilja se honom. Le voilà, le vois-tu? Est-il grand, hein? Est-il beau!
Det var Fritz Thaulow.
atelier. Det är en ståtlig atelier, högt till taket, golfvet täckt af en mjuk, hvit matta eller af ett bjärt, vårgrönt stoff. Det är egentligen ingen atelier att måla »naket» i, ty nio månader af året är luften mer än tillåtligt frisk där inne, och under de tre återstående nätt och jämt passabel. Och ändå målar Thaulow just under de nio kalla månaderna nakna och under de tre varmare klädda modeller, det är lika säkert som att träden om vintern äro bara men mot sommaren kläda
Källa: Project Runeberg ·