Sida 297
Farväl. Af Gustaf Fröding. Efter Lord Byron
Farväl. Efter Lord Byron. De voro trogna vänner förr, men världen lyss vid lögnens dörr; och tro är falsk; och lif är tungt; och ungdomsblod är hett och ungt; och strid med den man håller kär som galenskap och feber är.
Men ingen fanns, som kunde mäkla försoningen och skänka trösten; de stodo där med ärr i brösten likt brustna block af berg, som remnat, och brottsjön skilde dem till slut, men spåren forna dagar lämnat ej frost, ej våg, ej stormens tjut fullkomligt kunde plåna ut. Ur "Christabel" af Coleridge. 
Källa: Project Runeberg ·