Ord och Bild: 1892

og är hä fäll bra konsti't, att hä ska' XL härrkärar, som ska' va' skyttar må vetta å' i lit' skäms för te å' tal' om, att dom int' vet, att hä fins vasken trollharar, skogsfru eller tocka, som kan förgör' byssur å hunnar å' tocke' där. A' tocke' där fölk ska' va' lärd', må vetta. A' ändå så minns fäll Skytt-Hans, en där skytten ni vet, som om hä vore i da' på måron, hur som hä' va', når som han höllas mä' en där trollharan ve' Gammelgårdsfäboan. Si Hans han had' fäll den ti'en en hunn, ma vetta, eller hynna va' hä fäll för rexten, som va' oskapli' rent te' drif' hara. — Ja, ho va' då allt skäli' nog paseligen te' å' skäll' fugel å'. För rexten sä ha' spektorn pä Abackan en valp etterna. En där haran ve' Gammelgårdsfäboan had' hä vuri obegripeli' mytje skyttar å' fresta, men alderi dom feck så mytje som en ulltapp åfen en gång. — Si hä ä' då säkert, att hä va dä en riktit ovanlin hara. A' så gäli stor han va', ja, iblann må vetta, för si ömsa gånger så gjord' han se' liten. Så iblann så kom han då trul-sandes stor som en skäli' nog fem-vickerskalf, å' så iblann kom 'en strit-tandes som en usli'n kattunje, må vetta. — Si, hä' va' en riktit ovanlin hara en där. Ja. Han Hans han stog dänne på en där Snuttasgubbens kolbotten, å' hä' va förrexten på själfvaste Olsmässmåron. Rext som hä' va', så skar hynna i alldeles oförbanna', och drefve' kom hyf-lanes rätt ner åt'en, si. Hä stog int'

En jakthistoria på gestrikefinnmål

upptecknad och illustrerad af Erik Hedberg.

på, förrän haran sått midt på bottenkransen. A' den gånjen va' han som störst, må vetta, så Hans tyckt', att han såg rakt hasklin' ut, men nog sköt han förstås. A' haran i väg! Hynna kom

drifvanes å' gjord' en liten stäcku bukt mä'en, ä' så rext som hä va', så sått haran på botten igen, må vetta, ackurat bestämdt på precis sammaste fläck som i jånses. Hans han sköt den gånjen, må vetta, å' nästa gånjen å', å' gånjen där-