Sida 188
För längesedan. Af Gustaf Fröding
de tigande på den gamla bägaren, i hvilken man såg en stor spricka från öfre kanten till den nedre.
När kung Karls pokal hade spruckit, det visste ingen.
Men fosterlandets skål blef icke tömd den kvällen.
Och en månad senare tågade fienden öfver Kymmene-älf.
Juhani Aho.
Vid aftonlampan. Lavering af Alf Wallander.
För längesedan.
Det doftar i dalen, det skiner i ån, långt bort ljuder klangen af luren. Här ligger jag lat som en bortskämd son i knät på min moder naturen, och rakt midt emot står en berghäll grå, och ekot är muntert, hallåh, hallåh! Och sällsamma bud mig vinden bär om lyckliga tider, som randas, mitt blod är i oro, jag tror jag är kär — i hvem? — ack, i allt, som andas! Jag ville, att himmelns och jordens allt låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt!
Gustaf Fröding.
Källa: Project Runeberg ·