Sida 325

Sankt Jöran och draken.

Af Hans Hildebrand.

Med 3 bilder.

^^?andraren, som norr ifrÄn nÀrmar sig Visby för att genom den ansenliga Norderport komma in i staden, stannar gÀrna för att njuta af den utsikt, som öppnar sig Ät höger: först böljande sÀdesfÀlt, dÀrefter Àng och betesmark och dÀrinom en kyrkoruins grÄa murar, lÀngst bort hafvets vida yta. Ruinen Àr ej synnerligen stor, den erbjuder icke mycken omvÀxling i det yttre; den bestÄr endast af ett rektangulÀrt lÄnghus och ett kor af samma form, men den har ett drag, som förlÀnar den betydenhet, nÀmligen de tre spetsiga, högt upp-strÀfvande gaflarna. Intet stör i vÄra Ord och bild, i:a Ärg.

dagar njutningen af den vackra taflan — om ruinen lĂ€mnar en pĂ„minnelse om alltings förgĂ€nglighet, sĂ„ uppvĂ€ges dock detta af tanken pĂ€ den stora utveckling, som Ă€gt rum sedan kyrkan för vid pass 600 Ă„r sedan byggdes, sedan hon för vid pass halffjĂ€rde Ă„rhundrade sedan upphörde att begagnas. Men den, som under medeltiden vandrade vĂ€gen fram och förirrade sig till nĂ€rheten af kyrkan och de invid henne uppbyggda husen, blef pĂ„ ett obehagligt sĂ€tt vĂ€ckt ur sina tankar eller drömmar genom en knarrande skramla, som dref honom att skyndsamt taga en lĂ„ng omvĂ€g. Skramlan svĂ€ngdes

19

Skannad sida 325