Ord och Bild: 1892

— 404 —

täckt blifvit skjutet undan i fjärran. Rustad med österns skatter, ville han bryta Islams välde; men i stället beredde han för Europas öfvertaliga millioner ett aflopp mot väster. Hade det ej blifvit funnet, skulle dessa millioner tvingats att vända sig mot öster, och den afgörande kampen mellan korsets och halfmånens härskaror skulle för länge sedan varit utkämpad. Det gör därvid föga till saken, att vägen tnot väster snart nog ändå skulle blifvit funnen honom förutan.

De arma röda männen togo äfven miste, som vi veta, då de trodde, att de hvita kommo till dem som ljusbringare med frid och sällhet, liksom fordom Quetzal-coatl. Men på det nya fastlandet af-

teckna sig dock, fast ännu dunkelt, grunddragen till en ny och bättre världsordning. På den grund i dess nordhalfva, som de äldsta spanska kartorna betecknade såsom land af intet värde (tierras de ningun proveehd), har för första gången i historien en världsmakt vuxit upp ur fredligt arbete. En dag skall för visso därifrån civilisationen fullfölja sin gång med solen och bringa ny väckelse till österns åldrande folk. Så skall dock till sist Kolumbus få rätt, och profetiorna, som han pä sig tillämpat, skulle gå i fullbordan, ehuru det icke är hans vilja, som sker, utan en högre världsordning, som fullföljer de syften, dem han dock med alla sina fel efter måttet af sina krafter tjänat.

-=3Cg>C=~

I

På fjället.

"jQu, mina dagars öde, stärk

mitt uppsåt och min vilja, täcks ängslans sot och tviflets värk ifrån mitt inre skilja.

Lik fjället, som jag stiger mot, gör själen hög och värdig och dock som björken vid min fot så senigt stark och härdig.

Kring bröst, där längtan blott haft bo med ångesttankars vimmel, svep bergets middagsklara ro mot solblå vinterhimmel.

Bred hällens hårda, hvita sköld kring sjukt och sårbart sinne, och kyl min känsla med den köld, som rår kring frosthöljd tinne.

Och liksom än mot kvälln dess topp i sol och glans ses glimma, låt mig ock vänta utan hopp men ljust min aftontimma.

Oscar Levertin.