Ord och Bild: 1892

Zelia Nuttall

En amerikansk fornforskarinna.

Af E. W. Dahlgren.

Med 4 bilder.

Att främlingar begifva sig till vårt aflägsna land för att studera hvad de benämna med det numera internationella ordet »slojd», att läkare, pedagoger och militärer samlas hit från alla världens kanter för att invigas i den svenska gymnastikens hemligheter, är något som vi nästan dagligen läsa i tidningarnas notiser. Vår egen kultur och vår egen historia locka också årligen en eller annan utländsk forskare till våra museer, arkiv eller bibliotek, men att någon skulle styra kosan till Sverige för studier angående den länge sedan förgångna odling, som en gång blomstrade i Centralamerika, torde väl förefalla mången öfverraskande. Så är emellertid fallet. Stockholm har under den förflutna sommaren fått mottaga besök af en ung dam, som gjort den mexikanska fornforskningen till sin lifsuppgift, och anledningen till hennes besök har varit, att vi här äga en af de få till våra dagar bevarade urkunder, på hvilka man nu med möda söker grunda en bild af en civilisation, som i mänsklighetens historia är af mer än vanligt intresse.

När Ferdinand Cortés med en liten skara äfventyrare år 1519 landsteg på Mexikos kust, mötte honom här icke nakna vildar, sådana som spaniorerna hittills lärt känna under sina upptäcktsfärder i den nya världen, utan ett folk i besittning af en kultur, som i många afseenden ej var underlägsen den, hvaraf eröfrarne själfva kunde berömma sig. För hvarje fjät som främlingarne under sitt exempellöst djärfva tåg till landets hufvudstad togo mot det inre, stegrades deras förvåning öfver hvad de sågo, och när de till sist från den klipport, som leder in i Anahuacs högslätt, blickade ut öfver landet, ville de ej mer tro sina ögon; det var, säger en af dem, som om de skådat de förtrollade nejder, hvilka beskrifvas i romanen om den ridderlige Amadis af Gallien. Där låg hufvudstaden Mexiko, på alla sidor omgifven af spegelblanka vattenytor, palats och tempel höjde öfverallt sina hvita murar, simmande trädgårdar prunkade i yppig blomsterprakt, och snart möttes de af härskaren själf, den ädle Montezuma, som omgifven af ett lysande följe gästfritt mottog de spanska inkräktarne. Men den mexikanska kulturens dagar voro räknade.