Sida 612
Ernest Renan. Af Oscar Levertin
väktares röst, en skiltvakts, som, stadd på aflösningstjänst, gjorde sig underrättad på de irrande kloten, att allt var i ordning och väl bevakadt. Han har nu själf öfvergått till en högre krets; vaktombyte är gjordt.
Med stor ståt firades hans jordafärd, och medlemmar af Englands högsta aristokrati uppburo bårtäcket. Hvarför ringakta dessa utmärkelser? Det är rätt, och det är stort, att England på detta sätt hedrar sina berömda män.
Men blicken riktar sig ofvan griftståten till den värld af evigt ljus, dit Tennysons därmed befryndade ande öfvergått, och vi föreställa oss, att den gamle skalden i dödsögonblicket kände, hvad han i en af sina skönaste sånger låtit en döende uttala:
— My desire is but to pass to Him that died for me.
C. D. af Wirsén.
*
Ernest Renan.
Porträtt af Léon Bonnat. Efter en gravyr i Gazette de beaux-arts. Ernest Renan.
I.
Den bild af Renan, som dessa sista år lefvat i den allmänna föreställningen, är den halft legendariska typen af en ironiens och motsägelsens apostel, som med en hellensk skeptikers öfverlägsna och milda leende förband något af en kristlig mystikers sinnrika innerlighet, en tviflets auktoritet, hvilkens högra hand ej visste hvad den vänstra gjorde men som än från en kateder med
Källa: Project Runeberg ·