Sida 160
Ur kampen om Afrika. Af Hans Emil Larsson
Ur kampen om Afrika.*)
*) Med anledning af
Emin pascha och de upproriske i Sudan af A. J. Mounteney-Jephson. Med förord af Henry M. Stanley. Autoriserad upplaga, på svenska utgifven af E. W. Dahlgren. Stockholm. P. A. Norstedt & Söners förlag. (Illustrationsprof sid. 150, 151, 153, 155, 157.) Nytt ljus öfver det mörkaste Afrika. Redogörelse för den tyska Emin-pascha-expeditionen af Carl Peters. Stockholm. Albert Bonniers förlag. (Illustrationsprof sid. 148, 161.)
Då framtidens människor om [-ettellerannatår-hundrade-] {+ettellerannatår- hundrade+} skola läsa vår tids historia, skola de finna ett stort rum däri upptagas af kampen om Afrika, kampen mellan hvita och svarta, mellan Sems och Jafets söner, mellan de skilda folk, som framstått bland de senare, mellan olika kulturarter och kulturstadier.
Utom den allmänna kulturutvecklingen i gamla världen, både den som försiggått bland de gula i den aflägsna östern och bland den asiatiska västerns och Europas hvita folkstammar, har nästan hela den svarta kontinenten legat intill våra dagar. Dock med undantag för dess nordliga kust och sydliga spets. Vid den förra längst åt öster har Nilfloden sedan många årtusenden tillbaka i sin fruktbara gyttja låtit de första skotten af västerländsk odling skjuta fram. Här lade den äldsta familjen af de hvita folken, Hams söner, grunden till den odling, som sedan skulle i tur och ordning ärfvas och förökas först af Sems söner, sedan af Jafets — indo-européerna. På nordkusten var det också sotn de två senare familjerna — semiter och indo-européer, representerade af Kartago och Rom — skulle kämpa om makten att sätta sin prägel på kulturarfvet. Och da den yngsta brödrafamiljen afgått med segern, var det äter i den äldstes hus, i det gamla Egypten, i Alexandria, den grekiska staden vid Nilens mynning, som kulturens medelpunkt skulle blifva under århundraden; här var den brännpunkt, där de spridda folkens olika kulturer samlades och blandades till en
Källa: Project Runeberg ·