Ord och Bild: 1892

götar, vi äro aldrig säkra för missdådare, och ni har nog hört, att många af oss blifvit borta, till och med uti mera befolkade trakter än där uppe i vildmarken, och jag vet ej, hvarför min gosse hade en sådan åtrå till den trakten! Gud välsigne honom! Det var hårdt för oss att mista honom. Gumman min fick knäcken af den händelsen och repar sig aldrig mera», sade gubben suckande.

Hvad som dragit hans son till det aflägsna Lima visste nog jag, men då gub-

ben tycktes okunnig därom, teg jag, och, som sagdt är, gossar, mången västgöte har omkommit genom snikna och elaka människor och andra genom olyckshändelser. Stackars folk, de föra nog ett arbetsamt och svårt lif! Huru är det nu, parfvel, vill du ännu bli västgöte?» — Nej, nu ville jag ej bli en sådan.

Så kom mor in och sade, att vi pojkar skulle gå ut och äta och sedan krypa ned i våra sängar, ty klockan var strax 8, och barn skola alltid lägga sig den tiden, och däremot var ingen appell.

Slotsruinen i Hagaparken.

,‡-)vor fyrrene suse i lundén

höit over klipper og ström, der ligger forstenet og bunden en hensovet kongedröm.

Paladsets grundlag var färdigt, på klippegrund var det lagt, det skulle vise sig värdigt en glimrende konges magt.

For fjerne kommende slägter det skulle forkynde stort, hvordan at en konge mägter få drömme levendegjort.

Så vide strakte sig borgen; hver dag den i omfång vändt. Da händte det sig en morgen, at kongen i döden forsvandt.

Forsvandt og gled som en skygge ned i det förgångnes ström. De levende glemte at bygge den afbrudte kongedröm.

Snart bygningspiadsen stod öde, og grundvolden blev forladt, og drömmen sänk med den döde i drömmenes evige nat.

Men rundt om de tause stene hvor glemselens ånde flöd, der viftede sommerens grene, og vårens livskrafter skjöd.

Nu ränker og roser vilde de öde kjeldere når, droslens kjärlighedstrille fra taushedens hvälving slår.

Skyggerne fälde länge, legende rundt omkring de afbrudte trappegange, der före til ingenting.

Den evigt brusende tone fra Sverrigs drömmenatur suser fra fyrrenes krone henover den döde mur.

Sommernatten sig sänker elskovsfuld, varm og öm, og intet levende tänker på kongens forstenede dröm.

Hel ene Nyblom.