Ord och Bild: 1892

— ii 143 —

sinne för naturen, dess ljus och dofter, och han skildrar med själfull poesi landskapsscenerier af olika karakter, —• helst dock från sitt eget land, de tusen sjöarnas land. Men han vill också befolka denna natur, som för honom är fosterlandsbegreppet i konkret form, ty med detta begrepp förbinder sig nödvändigt tanken på det folk, som bryter Finlands hårda bygd. Och inom ramen af hemlandets natur stiger därför folket fram, enkelt, kärnfriskt, gripet med en natursanning, som ej är den känslolöse fotografens utan den förstående och deltagande medmänniskans. Och ur denna humana uppfattning kan slutligen äfven Edelfelts storhet som porträtter härledas. Huru väl förstår han icke att i skiftande nyanser men alltid på ett karakteristiskt vackert sätt skildra olika åldrar, kön, yrken och temperament! Damen af värld, ämbetsmannen, geniet äro typer, som han utformat i sin porträttkonst och af hvilka hans utställning gaf oss prof.

Geniet har han skildrat i sin berömda bild af Pasteur, som framträdde på 1886 års salong, samtidigt med Bon-nats Pasteurporträtt. Medtäf-laren räckte honom handen med orden: Ni har gifvit mig en lektion, och Meison-nier sade: Så skall man måla! Huru konstnären förstått att låta hela taflans innehåll löpa samman i den energiska, intelligenta forskareblick, hvarmed Pasteur fixerar preparatet i den glasburk, han håller i sin hand, därom ger vidstående bild en god föreställning. Huru han förstått att stämma hvarje färgton i denna interiör i blid samklang med de öfriga, så att en tyst musik ur taflan tränger ut mot åskådaren, det känna de som sett själfva målningen.

Med ett annat af Edelfelts porträtt, det i hvilket han återgifvit prins Karls nobla drag, få våra läsare i nästa häfte göra bekantskap.

Någon af hans finska folk-lifsskildringar ingick ty värr icke i utställningen, så vida man icke dit får räkna den till Finland lokaliserade religiösa målningen »Kristus och Magdalena», hvilken genom afbildningar i våra illustrerade

tidningar (Ny ill. tidn. febr. 1892 och Svea t 8g 1) torde vara till sin komposition allmänt bekant. Med användande af ett motiv ur en finsk folksägen har han häri framställt Kristus såsom räddningen och upprättelsen för en af ånger förkrossad kvinna. Taflan ansluter sig till det nyreligiösa måleriet sådant det gestaltat sig hos Udhe, Dagnan-Bouveret m. fl. Hvilken innerlighet och stämningsrikedom Edelfelt kan uppnå inom den religiösa ämneskretsen är ju i förväg bekant för våra läsare genom hans illustrationer i första häftet till Oscar Levertins dikt »Advent».

Edelfelts stora egenskaper såsom tecknare hafva hittills kommit till sin fulla rätt hufvudsakligast i hans målningar men sätta honom i stånd att jämväl taga i besittningen rangplats som illustratör, så snart han såsom sådan presterat ett samladt arbete. Det är detta han för närvarande är sysselsatt med, i sina illustrationer till Snoilskys »Svenska bilder». Hvad jag varit i tillfälle att se af dessa, har gifvit mig högt ställda förväntningar om arbetet i dess helhet, hvilket under årets lopp lär utkomma.

K. W—n.

Pasteur.

Oljemålning af Albert Edelfelt. Tillhör Sorbonne.

Träsnitt af Gunnar Forssell.