Sida 162
Ur kampen om Afrika. Af Hans Emil Larsson
— ii 150 —
tens stortänkande kediv, Ismael pascha, sitt välde sträcka sig nedåt långs Nilen till dess källtrakter och här göra början till en europeisk civiliserad stat genom Baker pascha, Gordon pascha och deras medhjälpare, italienaren Gessi pascha, engelsmannen Lupton bey, österrikaren Slatin bey, tysken Emin pascha, representanter sålunda för de flesta af Europas kulturfolk.
Men redan fore européerna voro semiterna, araberna, hemmastadda i dessa nejder. Vid mellersta Nil-floden, i Dar-fur, Kordofän m. fl. orter voro de, rena eller blandade med sudanesiskt blod, herrar, och i Nilens öfre flodområde, vid de stora sjöarna och mellan dessa och ostkusten, hade de sina befästade seribor, hvarifrån de jagade hvitt och »svart elfenben» och på sina karavanvägar förde det till kusten eller handelsplatserna i öfre Egypten. Här möttes sålunda åter Jafets och Sems söner, korset och halfmånen, till strid. Tippo Tip, den arabiske negerhöfdingen, satte sig i besittning af den öfversta af Kongostatens stationer, där man fann klokast att erkänna honom såsom Kongostatens stationschef. Men värre gick det vid Nil-flodeti. Bland araberna i Sudan, vida allvarligare och i sin religion upprik-
tigare museimän än deras trosbröder i trakter, som i århundraden stått i beröring med européerna, uppstod en religiös rörelse, madismen, som växte till storm och bortsopade det här grundlagda egyptiskt-europeiska väldet. Och blott längst i söder, i Ekvatorialprovin-sen, upprätthöll Emin pascha en spillra af detta välde, afstängd från ali förbindelse med och hjälp af civilisationen.
Men det skulle varit en alltför stor skam för denna civilisation, om ingenting gjordes för att understödja denne dess siste förkämpe i hjärtat af Afrika. Sedan två tyska expeditioner — doktorerna Lenz' och Eischers — misslyckats, af hvilka den ena försökt från ostkusten genom Massai-landet, den andra från Kongo nå fram till [-Ekvatorialpro-vinsen, lyckades-] {+Ekvatorialpro- vinsen, lycka- des+} det slutli gen efter stora offer och förfärliga ansträngningar för den af Stanley ledda expeditionen att den senare vägen genom fullständigt okända trakter nå fram till Albert Nyanza och träda i förbindelse med Emin. Men om sin efter-trupps öde hade han ingenting hört, och så tågade han efter det första mötet med Emin tillbaka den svåra väg han redan en gång gått för att upptaga denna eftertrupp. Han kvarlämnade emellertid hos Emin en af sina officerare.
Emin pascha.
Källa: Project Runeberg ·