Ord och Bild: 1892

hade han återtagit och utförde med samma kraft som förr Mascarilles, Gros-Renés och Crispins roller.

Skilsmässan skulle dock ej räcka för alltid. Efter oändliga förhandlingar, af hvilka tidningarna meddelat publiken hvarje liten detalj, återvände Coquelin i oktober 1889 i Théåtre frangais' sköte, jag vill ej säga som triumfator men åtminstone till det yttre smyckad med segerns hederstecken.

Några illvilliga människor beklagade sig visserligen öfver den oformligt stora uppmärksamhet, som ägnas åt teaterartisternas

tydligt, — jag menar Labussière i Sardous ryktbara drama »Thermidor», som mot ali förväntan blef förbjudet vid tredje föreställningen, ehuru det förut varit godkändt af censuren. Coquelin hade förälskat sig i denna roll, stycket hade blifvit hans tillhörighet, hans verk, och därför blef han så tagen af den tvångsåtgärd, som vidtogs däremot, att han glömde sina egna politiska åsikter. I sin harm brände han nu inför allmänhetens ögon hvad han förut tillbedt och tillbad hvad han förut bränt.

Man säger, att det är hans önskan att

Coquelin ainé och hans son "Jean. Oljemålning af E. Friant.

göranden och låtanden, man hviskade, ja somliga ropade det till och med helt högt, att i detta Coquelins återinträde, i synnerhet i de villkor, på hvilka det ägde rum — sex månaders ledighet om året med rättighet att fortfarande exportera sin talang — låg en blodig orättvisa och liksom en belöning för krångel och kapriser, och man talade om Coquelins plötsliga försvinnanden, som liknade anfall af dåligt lynne.

Jag kan ej sluta denna uppsats om Coquelin utan att yttra ett par ord om en af hans senaste skapelser, af hvilken parisarne beklagligt nog fått njuta endast högst obe-

fara utomlands och spela denna roll — hvilken ligger honom så varmt om hjärtat och hvari alla, som sett honom, enstämmigt funnit honom öfverdådig —, som förmått honom att å nyo öfvergifva Théåtre frangais.

Oss återstår i sådant fall endast att beklaga, att hans vistelse ibland oss blef så kort och att han så snart kunnat glömma, med hvilken storsinthet Comédie frangaise öppnade sina portar på vid gafvel för honom, utan att vilja komma ihåg, att han öfvergifvit den. Han önskade återinträda i Moliéres hus, och hans önskan var tillräcklig. Huru kan han då hafva föredragit något