Sida 254
Eleonora Duse. En teatervecka i Wien. Af Loris
- 238 -
Eleotiora Duse. Pastellskiss af F. von Lenbach.
ür ingenting annat än det växlande underlaget för hennes växlande stämningar. Ansikten glida öfver hennes ansikte: en kokett liten flicka med spotska ögon och läppar; en blek kvinna med lidelsens sorgbundna, sugande blick; en spenslig backantinna med insjunkna, brännande ögon och torra läppar kring den öppna munnen och med halsens muskler vildt uppsvällda; och en skön, kall
staty med det stora lugnet på den glänsande pannan.
Hon har för hvarje gång ett nytt sätt att gå: den stora damens elastiskt afmätta, den lilla Noras trippande, vaggande, den stackars sentimentala kokottens vällustigt veka, lockande gång. För hvarje gång tala alla hennes lemmar ett nytt språk: Fédoras bleka, fina fingrar tyckas nästa dag förvandlade i
Källa: Project Runeberg ·