Ord och Bild: 1892

— 240 —

dams rådhus afsedda originalet, redan innan man hade konstaterat, att den ovenska målningen ej kunde vara af Rembrandt.

Öfverensstämmelsen mellan bilden och det ställe hos Tacitus, som berättar om sammansvärjningen, är i själfva verket slående.

Claudius Civilis är Hollands äldste nationalhjälte. Han var en högättad man af bataver-nas stam och lefde i slutet af det juliska och början af det flaviska kejsarhusets tid. Tidigt gick han i romersk krigstjänst och fick då sitt romerska namn, men bandet emellan honom och det fjärran belägna fosterlandet försvagades därför icke. Efter en tids fångenskap i Rom ställde han sig i spetsen för en

Ännu ett kraftigt bevis för att taflan i Nationalmuseum är ett fragment af den bild,, som varit ämnad till rådhuset i Amsterdam^, har man dessutom i en handteckning af Rembrandt, som tillhör kopparstickssamlingen i München.

Man återfinner i dess midt just samma komposition och samma fördelning af figurerna som i vår tafla, — oaktadt teckningens karakter af ett ögonblickligt utkast till den grad öfverensstämmande med denna, att man häpnar öfver en sådan konstnärsfantasi,, som i ett enda skapandets ögonblick famnar hela sitt verk och finner rätta platsen för alla dess enskildheter. Det måste falla en-

Claudius Civilis uppviglande bataverna till strid mot romarne. Oljemålning af Rembrandt. (Fragment.) I Nationalmuseum.

batavisk folkresning. Härom berättar häfdatecknaren: »Civilis församlade de förnämsta i landet och de tappraste af folket under sken af en offermåltid i en helig lund, och då han såg dem uppeldade af den nattliga glädjen, begynte han med tal om folkets rykte och ära och uppräknade de mot dem begångna oförrätterna, våldtäkt och öfriga träldomens förbannelser. — Man lyssnade till honom under stort bifall, och han ed-fäste dem alla enligt barbarernas bruk och det fäderneärfda edgångssättet.»

Då man härtill lägger, att Claudius Civilis — jämväl enligt Tacitus — var enögd, så måste det medgifvas, att det ej vore lätt att påvisa någon skildring, som bättre än denna skulle passa in på bildens innehåll.

hvar i ögonen, att man här har utkastet till det gigantiska verket i dess helhet. Man kan, om man förstorar utkastet till målningens proportioner, lätt sluta sig till den storlek och den form, som denna i sin helhet skulle haft. Och det visar sig, att det skulle passa noga in på storleken och formen af den vägg, för hvilken Rembrandts målning var bestämd.

Under sådana förhållanden kan väl med rätta sägas, att man nu äger nyckeln till det hemlighetsfulla och så många forskningar gäckande konstverkets gåta, äfven om många omständigheter rörande detsamma ännu gäcka vår nyfikenhet.

K. W—n.

--=3@>C=~--