Sida 24
Hur tankarna komma och gå. Intryck från Skansen af Gustaf af Geijerstam. Med 13 teckningar af David Ljungdahl
De beteckna den styfsinta delen af det svenska lynnet. Medvetna om den tid, som poeterna besjungit och historieskrifvarne prisat, då männen i Dalom gingo man ur huse för att drifva dansken ur Sverige, bibehålla de sina dräkter och sedvänjor midt i en samtid, som glömt bådadera, sluta sig inom sig själfva och betrakta sig, mera än allmogen i något annat landskap, som en nation för sig.
Ill. D. Ljungdahl. Stenstugan från Bleking med milstolpe.
Men som den lilla stugan ligger där på backen, öfvergjuten af solsken med en bakgrund af höstlig grönska, erinrar jag mig en solig sommarsöndag vid Siljan. Det var i en af Moras grannsocknar, Leksand. Klockorna ringde till högmässan, och mot stranden, som sluttar upp emot kyrkan, kring hvilken stodo höga hängbjörkar, med en rikedom af långa, mjuka, vajande grenar, egendomlig för denna del af Dalarne, rodde tre långa båtar, fullsatta med masar och kullor i sina brokiga, i hvitt och rödt strålande högtidsdräkter. Jag minns, hur de långa båtarna skuro upp mot sanden, hur skaran gick uppför backen in i kyrkan, hur klockorna tystnade och kyrkdörrarna stängdes. Sedan, ■ t tumla de mest burleska syner förbi mitt öga. Denna massa af människor, som fyllde den rymliga landtkyrkan, den kraftiga sången, de runda, blomstrande ansiktena, hettan, värmen och slutligen den allmänna sömnaktigheten under den långa predikan samt lukten af lök hvilken kvinnorna föra med sig för att narra tårar i de godsinta ögonen. Och alla dessa minnen ser jag omgifna af Siljans höga berg, hvilka stå blåa mot den klara luften.
Ill. D. Ljungdahl. Nödelden och kolarkojan.
(Västmanland.)
Från Mora drages ögat till en koja,, som med ena gafveln står inbyggd i en backe. Dess dörr sluter tätt intill bara marken, som är tilltrampad och utgör stugans golf. Där inne står en säng på
Källa: Project Runeberg ·