Sida 436
Den Kolumbiska världsutställningen i Chicago 1893. Af Karl Geijerstam
retmedlen. Saken är nog den, att Amerikas Förenta stater stå för oss i ett alldeles särskildt ljus. Vi se i detta land förkroppsligandet af vår tids industrialism, af allt det gigantiska, som finnes i den. Där har man skridit till det verk, som har till syfte att tillfredsställa de mänskliga behofven, med blicken hänsynslöst riktad blott på detta mål. Inga traditioner, inga förutfattade meningar om att så hafva våra fäder gjort i det och så i det. på det viset har det slagets byggnader uppförts o. s. v. hafva bestämt arbetets gång. Och därför hafva de amerikanska förhållandena blifvit så olika de våra; därför vänta vi också något sä all-
numera icke du, min vän, och jag, som gå ombord. Jaget lämna vi ins blaue så länge. Det behöfva vi ej förrän längre fram. Hvad som går ombord är nämligen bara en människokropp med, sedan 5 å 6 dagar, brompreparerad hjärna, som endast rymmer så mycket medvetande, att den kan styra kroppen och hålla reda på sina tillhörigheter. Bromprepareringen fortgår oupphörligt och afbrytes först i New York. Men man är lycklig under bromruset och hvilar sig lugnt och animaliskt efter ansträngningarna med förberedelserna till resan och före de ansträngningar, som vänta oss i Chicago.
Konsthallen.
deles specifikt af denna amerikanska utställning. Vi hafva den förutfattade meningen, att det visserligen kommer att förefalla oss smaklöst, ja, nästan barbariskt, men ett våldsamt intryck vänta vi oss af det helas storartade dimensioner. Vi inbilla oss ovillkorligen, att i ett land, där städernas hus ofta innesluta 10 à 15 våningar och där de industriella etablissementet! nått jätteproportioner, denna världsutställning skall blifva i proportion därefter.
Nå väl! Vi stiga ombord på vår fantasibåt i Göteborg och begynna färden. Naturligen frukta vi ej sjösjukan. Den är lyckligt och väl numera en öfvervunnen ståndpunkt. Det är nämligen
Nu få vi på vår fantasiresa ett par vackra dagar på Atlanten, och då låta vi bromruset sä pass dunsta af, att vi kunna läsa litet i resehandboken och därigenom skaffa vi oss några upplysningar oin Chicago.
»Chicago, västerns metropol», så står det i denna visa och nyttiga bok, »är ett exempel på hur snabb utvecklingen är i detta idoga samhälle. Ännu för 100 år sedan var den plats, på hvilken nu denna stad är byggd, en vildmark, knappast beträdd af en hvit mans fot. Franska missionärer och handelsagenter voro de första, som slogo sig ned vid Michigan-sjön. Omkring 1818 upptogs Illinois bland Nordamerikas Förenta stater, och Chi-
Källa: Project Runeberg ·