Sida 447
Den Kolumbiska världsutställningen i Chicago 1893. Af Karl Geijerstam
■erfara för första gången vemodig hemlängtan. Dittills hafva de skiftande intrycken varit alltför starka för att vi skulle komma att tänka på gamla Sverige. Här hafva vi svenska maskiner, svenska konstväfnader, svenska tändstickor, svenska porslinsvaror, svenska trävaror, svenskt öl och — svensk punsch. Som det är eftermiddag, måste vi ovillkorligen njuta litet svensk »banko», som den kallas öfverallt utom i Sverige. Och
när vi dricka vår iskylda punsch, börjar vår eftertanke vakna, och hur det är, framkastar en i sällskapet, att det kanske torde vara på tiden att resa hem. Som kassan börjar på att taga slut och vi hafva sett det mesta, vinner förslaget anklang.
Ett par dagar därefter stiga vi upp på tåget, och efter fjorton dagar sitta vi tillsammans på Hasselbacken och diskutera våra reseminnen.
Svenska utställningsbyggnaden. Perspektivritning för >Ord och bild» af C. WESTMAN.
Ord och bild, i:a årg.
27
Källa: Project Runeberg ·