Sida 462
Caroline Östberg. Af Lay
— 432 —
gå framåt på den bana lion slagit in på. Men efter ett par vintrar saknades hon under många år på den scen, hvilkens prydnad man hade trott hon skulle bli.
Efter i o års bortovaro — ty hon var ju att anse för borta, äfven om hon sjöng på nästa gata — följde en ny debut. Först som konsertsångerska, då hon den 17 april 1886 på en konsert å kungl, operan skänkte den stora arian ur »Drottningen af Saba» ett föredrag, hvars kraft, uppfattning och utförande betydligt öfverträffade hvad vi voro vana vid.
Efter långt betänkande bands hon vid operans scen och har sedermera gått framåt med oförminskad energi, ökade
röstresurser och ökadt erkännande.
Hennes lyckligaste partier hafva legat dels inom det kraftigt tragiska området, dels hos dess motsats, det [-komiska,muntra.-] {+komiska,mun- tra.+} Den veka, varma känslostämningen har väl i sånghänseende skötts med omsorg och
förstånd, men hon har aldrig rört oss, när hon gjort sig till tolk för sådana stämningar. Skada, att hon icke heller kunnat eller velat erkänna denna sin begränsning, hvarigenom uppstått det skefva och af henne föga beräknade förhållandet, att en stor del af publiken räknar operans nu afgångne intelligente ledare till förtjänst hvad fru Östberg själf i tydliga ord1 lägger honom till
1 Se Aftonbladet den 20 aug. d. å.
Fru Östberg som Aida.
last, nämligen, att han undanhållit henne sådana roller som Elsa i »Lohengrin» m. fl. För vår del hade vi med tillfredsställelse till de undanhållna rollerna räknat äfven Margareta i »Mefistofeles», oaktadt delar af partiet genom henne få ett konstnärligt färdigt utförande. Men totalbilden är en »fai-lure.»
Emellertid har hon äfven i denna roll genom sin öfvertygande intelligens förmått bibehålla den
bevågenhet och det bifall, hvarmed både publik och kritik på senare år kommit henne till mötes, och när hon nu, efter hvad det för-tjudes, kommer att Jämna vår gamla värld för den nya, blir hennes plats ej lätt att fylla, hvarken. i afseende pårös-tens kapacitet, intelligens i
uppfattning eller samvets-grannhet i utförande.
Utan tvekan kan man förespå henne nya skönare lagrar af den metall, som för hennes öron har en så lockande klang, att den förmår
henne att lämna både fosterland, hem och vänner, kanske för att aldrig som sångerska komma åter.
Innan dess hoppas vi dock att få säga henne ett flerfaldigt farväl i några af hennes förnämsta uppgifter. Och vi skola för hvar gång tänka oss det vara den sista och hylla henne därefter — blott det aldrig blir det!
Lay.
Källa: Project Runeberg ·