Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

238 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680). några af dem mycket vidtgående fullmakter. Med någon Ofverenskom- SVarighet träffades mellan hertig Karl och rådet en tinte¬ melse om rege- rimsifverenskommelse (d. 2 och 3 sept.), hvarigenom her¬ ringen sept. , ‘ é mn R a7 1594. tigen visserligen erkändes som förman och riksföreståndare men därjämte en samregering blef stipulerad.! Brytningen Året 1594 betecknade sålunda en brytning icke blott oe) ve aed den gamla vasaregimen utan äfven i andra hänseen¬ skarne. en. Sigismunds öfverträdelse af sin konungaförsäkran och hemresa utan att ordna förhållandena i Sverige, den olika uppfattningen mellan hertigen och riksråden i afse¬ ende på regeringen, som endast nödtorftigt utjämnats, bil¬ dade uppslaget till en kris, som skakade Sverige i det innersta och tills vidare undansköt de reformer, som 1594 ständerna äskat, men i stället åt riksdagen beredde ett dittills okändt inflytande. Sigismund sökte genom att söndra eller dela regeringen i Sverige bevara åt sig tillfälle till direkt ingripande vid lägligt tillfälle, och som baktanke följde alltid planen till den katolska kyrkans återinförande. Hertig Karl åter, stödd på sin ställning som svensk arf¬ furste och den uppgift stamfaderns testamente tilldelade en sådan, gjorde gällande Sveriges kraf på en ordnad sty¬ relse, det kyrkliga tillståndets upprätthållande samt stän¬ dernas rätt att i sista hand höras och gifva sitt samtycke. Riksråden slutligen hade äfven de 1594 icke minst för¬ fäktat återställandet af en lagbunden ordning, fast i ari¬ stokratisk riktning, och sökte, fångna i drömmarna om ett nytt rådsvälde af medeltidens art, i det längsta hålla me¬ delvägen men kastade sig slutligen, oförmögna att upp¬ fatta ögonblickets kraf på följdriktig och rask handling, i konungens armar — till sin egen ofärd.? Liksom under medeltiden vid kritiska tillfällen kon¬ federationer bildat sig för att skydda Sveriges frihet och lagbok under gemensamt ansvar och med hot mot alla, som ! Fullmakterna SRA. III: 1, s. 485 ff.; föreningen om regeringen och förslagen därtill, anf. arb. s. 497 ff. Jfr om ståthållarnes full¬ makter Boéthius, Om sv. högadeln, s. 126 f. och Hist. Tidsk. 1884 s. 21. ? Boéthius har i anf. uppsatser i Hist. Tidskr. flerestides be¬ handlat den konstitutionella sidan af striden.