Sida 481
Bostad
förbättrades i enlighet med ett mera forfinadt lifs fordringar, och rummen blefvo ljusare derigenom att man begagnade hvitt glas och stora fönsteröppningar. Dessutom började man att rikt dekorera det inre. I Norden försiggick emellertid bostadens utveckling mycket långsammare. Här voro t. ex. fönsterglas ännu på Gustaf Vasas tid så godt som okända, och äfven de förmögnare byggde allmänt trähus, hvilkas inre dekorering hufvudsakligen utgjordes af mer eller mindre rika mattor, uthängda på timmerväggarna.
Det moderna boningshuset i städerna inrymmer ofta i nedre våningen ämbetslokaler, kontor, butiker med dertill hörande rum m. m. samt hvar och en af de öfre våningarna en eller flere lägenheter, i hvilka alla rummen som ett helt gruppera sig omkring förstugan och tamburen. Dylika våningar äro i de store städerna vanligen försedda med gas- och vattenledning. -- Det engelska, liksom det holländska, boningshuset skiljer sig från andra europeiska lands derigenom att det i regeln är inredt för en enda familj. Hvarje våning innehåller vanligen endast ett eller två rum. -- Vår tids arbetarebostäder byggas ganska ofta så, att endast 2--4 familjer kunna bo der. Fordom inhystes arbetarna stundom i kasernlika byggnader, hvilka ej voro synnerligen egnade att främja deras trefnad eller sedlighet. I England bygger man fortfarande tämligen allmänt kaserner åt arbetare, men man tager derunder alla möjliga försigtighetsmått i hygieniskt hänseende. B. F. O.
Med civilisationens framsteg har bostaden blifvit af allt större betydelse för dess innevånare, och det i allmänhet dess mera, ju hårdare klimatet är. Våra dagars menniskor tillbringa större delen af sin tid inomhus, och det är derför af allra största vigt, att bostaden så bygges och inrättas samt att förhållandena i dess närmaste omgifning så ordnas, att vistelsen derstädes må blifva så litet skadlig som möjligt. Hvad som i detta afseende gäller om den egentlige bostaden, gäller ofta i ännu högre grad om skolor, kyrkor, teatrar, fabriker, verkstäder, sjukhus, barnhus, fängelser och dylika byggnader.
De vigtigaste vilkoren för en bostads sundhet äro: att den har riklig tillgång på ljus, solsken och ren luft samt att den är fri från fukt och har en efter klimat och årstid afpassad värmegrad. Dessa vilkor förefinnas vanligen i vida högre grad på landet, der bostaden kan erhålla ett för olika klimat passande läge, än i städerna, der jordens höga värde och andra omständigheter tvinga innevånarna att sammantränga sig på en mindre yta. I synnerhet i trånga gator och gårdar, dit solen sällan skickar en stråle och dit sällan en vindfläkt kommer, förstöres lätt äfven den af naturen bästa helsa, och der fostras ett slägte, som sällan utvecklar sig normalt till kropp och själ.
Bostadens sundhet beror i väsentlig mån på byggnadens grund och konstruktion. En bostad bör aldrig läggas på ett sumpigt ställe, utan hafva en såvidt möjligt torr grund. Då den måste
uppföras på en fuktig mark, bör underdikning ske till ett sådant djup, eller i nödfall byggnaden så höjas, att äfven vid högsta vattenstånd grundvattnets yta ligger minst 0,3--0,6 m. (1--2 f.) lägre än byggnadens underjordiske del. Grundmurarna böra vara tillräckligt djupa och åtminstone på sin öfver jorden varande yta beläggas med ett murbruk (t. ex. cement), hvilket ej alls eller i mycket ringa grad genomsläpper vatten. De till bostad afsedda rummen böra ej läggas på sjelfva marken, emedan denna alltid är mer eller mindre fuktig och emedan för helsan skadliga gaser ofta utveckla sig från densamma, utan öfver ett väl luftadt källarerum, hvars väggar och golf äfvenledes böra erhålla ett öfverdrag, som väl motstår fukt. Byggnadsmaterialierna böra vara af god beskaffenhet och så torra som möjligt. Då det vanliga murteglet, som mest brukas till byggnader, i allmänhet vid användandet innehåller vatten i betydlig mängd och det vanliga kalkbruket endast långsamt och i den mån den kaustika kalken öfvergår i kolsyrad kalk aflemnar det deruti ingående vattnet, bör den uppförda byggnaden -- på det att väggarna må hinna torka så mycket som möjligt -- stå en längre tid, hälst en sommar öfver, innan den erhåller sin yttre och inre putsning. I motsatt fall blir bostaden kall, emedan den vattendränkta väggen lättare leder värmen än den, hvars hålrum äro fyllda med luft, och väggen kan ej, såsom hon bör, bidraga till luftvexlingen inom bostaden. I somliga land påbjudes derför i lag, att det under tak komna huset skall stå en viss tid, innan det fullbordas. Fönstren, genom hvilka ljus och solsken strömmar in i bostaden och genom hvilka luftvexlingen i väsentlig mån eger rum, böra vara tillräckligt stora i förhållande till rummen; så äfven dörrar och trappgångar. Likaså bör all uppmärksamhet egnas åt eldstädernas storlek och konstruktion. Källarerummen äro olämpliga till bostäder, emedan de i allmänhet äro fuktiga samt få för litet ljus och luft. Också visar erfarenheten, att dödligheten derstädes är vida större än i de öfriga våningarna, ända till den fjerde eller derutöfver, ty i dessa senare är dödligheten ännu betydligare. Orsakerna till detta sistnämnda förhållande, som först i senare tider blifvit kändt, äro bl. a. den betydliga ansträngning, hvarmed passerandet af de många trapporna är förenadt, den deraf härflytande benägenheten att inom bostaden verkställa så mycket arbete som möjligt, affallsämnenas qvarstannande under en längre tid i bostadens omedelbara närhet, de mindre barnens ständiga internering och slutligen hettan under sommaren.
Luften inom bostaden förskämmes ständigt, synnerligast till följd af innevånarnas utdunstning och respiration, hvarigenom flyktiga organiska ämnen, kolsyra och vattengas utvecklas, och den blir snart för deras helsa skadlig, om ej ständig och tillräcklig luftvexling eger rum. En sådan kan efter olika principer anordnas på artificiel väg; men i allmänhet förmedlas luftvexlingen af öppnade fönster, eldstäder, dörrar och trappgångar samt af de
Källa: Project Runeberg ·
