Sida 224
Muisca ...
Europa samt norra och mellersta Asien. Mullvaden har vid sina gräfningar i jorden icke endast att tillfredsställa sin starka matlust, utan äfven att sörja för sin säkerhet. Hans bo är vanligen beläget under trädrötter, murar o. d. samt merendels långt aflägset från hans vanliga jagtmark. Med denna, hvarest de dagligen i antal tillväxande näringsgångarna förgrena sig och korsa hvarandra på mångfaldigt sätt, är boet förenadt genom en lång, tämligen rak gång. Sjelfva boet består af en rund kammare af 9 till 10 cm. genomskärning och af två kretsformiga gångar, af hvilka den större är i jämnhöjd med kammaren och 20 till 30 cm. aflägsen derifrån; den mindre deremot ligger något ofvanför kammaren och nästan parallelt med den förre. Från kammaren gå vanligen tre gångar till den mindre kretsgången, från denna fem eller sex till den större och från denna åtta till tio gångar utåt i alla riktningar, ehuru merendels på något afstånd böjande af till den ofvannämnda, ofta 30 till 45 m. långa gången. Sin jagtmark besöker mullvaden vanligen tre gånger i dygnet. De derstädes gräfda näringsgångarna gifva sig tillkänna genom de jordhögar, som mullvaden uppkastar vid gräfningen. Honan föder 5 till 7 ungar, hvilka vid födelsen äro nakna, blinda och ej större än en bondböna, så att de torde höra till de minst utbildade af alla däggdjurs ungar. Då de blifva så stora, att de behöfva annan föda än mjölk, lär äfven hannen bidraga till deras underhållande. C. R. S.
Mullvadsrattan l. blindmusen. Se Blindrotta.
Mullvadssyrsan, Gryllotalpa vulgaris Latr., zool., bildar ett slägte bland gräshopporna (Saltatoria). Hon har frambenen starkt utvecklade, breda, med skarp tandade tibier och derigenom särdeles passande att gräfva med (»gräffötter»). Antennerna äro borstlika, kortare än framkroppen. Thorax är aflångt äggformigt, framvingarna svartnerviga och korta. Bakkroppens ände är försedd med 2 ledade, trådlika bihang. Honan saknar äggläggningsrör. Färgen är ofvan brun, under gulaktig, med blekgul sammetshårighet. Mullvadssyrsan är ensam i sitt slägte i Europa. Hon förekommer äfven i Sveriges sydliga provinser, dock mindre allmänt. Der hon uppträder ymnigt, är hon ganska skadlig derigenom att hon förtär växters finare rötter, till hvilka hon gräfver sig fram med långa gångar. I den innersta änden af en sådan gång lägger honan 200--300 ägg, omklibbade med jord. Utvecklingen eger rum i jorden. O. T. S.
Mullämnen. Se Humus-ämnen.
Mul- och klöfsjuka l. smittsam mul- och klöfsjuka (Aphthae epizooticae), en hastigt förlöpande infektionssjukdom, som angriper nötkreatur, får, getter och svin (sällan fjäderfä). Sjukdomen har endast tvänne gånger förekommit i Sverige, nämligen 1869 i Skåne samt 1875 i Halland och Bohus län. I öfriga delar af Europa uppträder den deremot mycket ofta som farsot och föranleder då stora förluster. -- Orsaken till sjukdomen är ett smittämne, som finnes i spotten eller i andra afsöndringar efter sjuka djur. Det bibehåller sig länge verksamt i instängda stall, i gödsel och i stråfoder, som dermed blifvit besudladt. Smittämnet, som man tror vara en mikrokock (micrococcus aphthosus), upptages af friska djur genom beröring med sjuka, genom att beta på mark, der sjuka djur uppehållit sig, eller genom att inställas i stall, på fartyg eller i jernvägsvagnar, till hvilka smittämnet blifvit öfverfördt. 2--7 dagar efter upptagandet af smittan visa sig djuren modlösa; munnen är het, och ett rikligt spottflöde jämte feber inställer sig. På slemhinnan i munnen höja sig blåsor af oregelbunden form, hvilka brista efter 24 timmars förlopp och efterlemna ytliga sår. Samtidigt uppkomma sår i huden ofvan och emellan klöfvarna. Djuren hafva svårighet att förtära sitt foder och att gå, men febern minskas snart. På jufret hos en del kor uppstå blåsor och sår. Mjölken blifver tjockflytande, liknande råmjölk, och gifver, om den fortäres af kalfvar, upphof till häftig, ofta dödlig, mag- eller tarminflammation. De flesta djuren tillfriskna inom 10--14 dagar, endast 1--3 proc. dö eller måste slagtas genom följderna af sjukdomen. Alla djur, som genomgått sjukdomen, äro sedermera skyddade emot inverkan af smittämnet. Hos nötkreatur förekomma samtidigt blåsor och sår i munnen samt sår omkring klöfvarna; hos får, getter och svin är klöflidandet deremot allmännast. -- Vid utbrott af denna sjukdom skall djuregaren inom 24 timmars förlopp anmäla förhållandet, i stad till ordförande i helsovårdsnämnden och på landet till ordförande i kommunalnämnden, hvarefter han har att ställa sig till efterrättelse hvad i k. kungörelsen d. 21 Maj och k. förordn. d. 19 April 1875 föreskrifves till hämmande af sjukdomen. Till förhindrande af sjukdomens införande från främmande land gälla föreskrifterna i k. kung. d. 1 Maj 1885.
Genom smitta kan denna sjukdom spridas äfven till menniskor, i synnerhet genom förtärande af okokt mjölk från sjuka kor, äfvensom genom smittämnets direkta öfverförande på händerna vid mjölkning eller genom beröring med sjuka djurs saliv. Till denna sjukdomsorsak måste man hänföra en hos späda barn stundom förekommande blåsbildning i munnen jämte svårighet att svälja. Ehuru symtomen i allmänhet äro lindriga, minskas dock barnens nutrition. Smittämnet forstöres genom mjölkens kokning, ej genom dess utspädning med vatten. C. A. L.
Mulock [mjul-], Dinah Maria, engelsk författarinna, f. 1826, vann förtjent framgång med sin första roman, The Ogilvies (1849; 12:te uppl. 1875), som åtföljts af flere andra skildringar ur det moderna samhällslifvet, deribland Agathas husband (1852, 13:de uppl. 1875; »Agathas man», 1854), John Halifax, gentleman (1857; »John Halifax», 1874), hennes omtycktaste roman, och A noble life (1866). Hennes berättelser utmärkas af moralisk lyftning och karaktersteckningens kraft samt skatta ej åt det sensationella, men falla emellanåt in i en sentimental ton. Af hennes öfriga skrifter må nämnas A woman's thoughts about women (»En qvinnas tankar rörande qvinnan», 1861; 2:dra uppl.
Källa: Project Runeberg ·
