Sida 225
Muisca ...
1862), Sermons out of church (1875) och diktsamlingen Thirty years poems (1881), förutom en mängd berättelser för barn och ungdom. Miss M. gifte sig 1865 med bokhandlaren G. L. Craik.
Mulseryd, socken i Jönköpings län, Mo härad. Areal 11,522 har. 979 innev. (1885). Annex till Bottnaryd, Skara stift, Redvägs kontrakt.
Mullstek, sjöv. Se Stek.
Mulsum, Lat. (af mulsus, honingssöt), vinmjöd, sammankokt af honing, vin och vatten. Det var i bruk hos de gamle romarna såsom frukostdryck.
Multan (Mooltan). 1. Division i prov. Pandjab, kejsaredömet Indien, indelas i de 4 distrikten M., Jhang, Montgomery och Muzaffargar samt har en areal af 52,564 qvkm. 1,712,394 innev. (1881). -- 2. Distrikt i ofvannämnda »division», emellan floderna Satledj och Tjinab. Areal 15,229 qvkm. 551,964 innev. (1881). -- 3. Hufvudstad i ofvannämnda distrikt, omkr. 7 km. från Tjinabs nuv. bädd samt vid Sindh--Pandjab--Delhi-jernvägen. 68,674 innev. (1881). Liflig handel med bomull, indigo, socker och ull. M. var förr starkt befäst, men fästningsverken förstördes 1849 dels af engelsmännen, dels genom en öfversvämning af Ravi, som förr flöt fram der. M. intogs flere gånger af muhammedanska eröfrare samt utgjorde 1818--49 en del af sikhernas rike.
Multebär. Se Hjortron.
Múltesim. Se Iltisam.
Multe-slägtet, Mugil Artedi, zool., ett till fam. Mugilidae hörande slägte bland de taggfeniga fiskarna. Kroppen är något långsträckt och hoptryckt, med tämligen stora fjäll. Munnen är liten, utan tänder, men med ett par rader borst. Omkr. 60--70 arter äro kända från alla tempererade och varma haf. Vid Skandinaviens kuster hafva anträffats tre arter, af hvilka samtliga äro sällsynta vid svenska kusten, men en är inhemsk vid sydvestra kusten af Norge, nämligen tjockläppade multen, M. chelo G. Cuv., utmärkt genom tjock och stor öfverläpp med vårtlika hudknölar samt en djup fåra i gommen. Färgen är på ryggen svartgrå, nedåt sidorna gråbrunaktig, med långsgående mörkblå band, och på buksidan hvit. Längden går till något öfver 60 cm. Denna art är vid norska kusten ej så sällsynt från Bergen till Kristianiafjorden och har äfven många gånger anträffats vid kusterna af Bohus län och i Öresund. Vid Storbritanniens kuster är den tämligen allmän. De båda öfriga arterna äro mycket sällsynta. Den ena, tunnläppade multen, M. capito G. Cuv., är i Skandinavien funnen i Norge blott en gång, den andra, guldmulten, M. auratus Risso, blott en gång i Bohus län samt en gång vid danska kusten i Kattegatt. Båda utmärka sig genom tunnare öfverläpp, den sistnämnda bl. a. genom en guldgul fläck på gällocket. Egentligen tillhöra dessa fiskar spanska kusterna och Medelhafvet. De gå gerna upp i flodmynningar och trifvas väl äfven i sötvatten, der de skola blifva bättre till smaken än i hafvet, samt äro i Medelhafvet och i Spanien och Frankrike föremål för ett ej obetydligt fiske. De voro kända och omtyckta äfven af de gamle romarna. R. L.
Multipel (af Lat. muliplus, mångfaldig), matem., mångfald. Ex.: 2a är multipel af a och 24 multipel af 6. -- Multipelintegral kallas en integral, der flere variabler förekomma, i afseende på hvilka integrationer successivt böra utföras, t. ex. [integral][integral][integral]xyz dx dy dz. -- Multipelpunkt till en kroklinie kallas en sådan punkt, hvarigenom två eller flere grenar af kurvan passera. Cirkeln och de öfriga koniska sektionerna hafva inga multipelpunkter; deremot förekommer en sådan t. ex. hos Pascals snäcka, G. E.
Multipel-etalon, fys. För att beqvämt kunna uppmäta mångfalder af den elektriska motståndsenheten (se Ledningsmotstånd) använder man motståndsrullar (se d. o.) förenade till satser på lämpligt sätt. En dylik sats kallas en multipel-etalon, och rullarna i densamma äro så valda, att de i likhet med vigterna i en vigtsats motsvara 1, 2, 2, 5, 10, 20, 20, 50, 100 o. s. v. enheter, på det att man må lätt och hastigt kunna i en strömkrets inskjuta det motstånd man för tillfället önskar. Multipel-etaloner erhålla olika namn, beroende på huru deras motståndsrullar äro sammanställda. De vanligaste formerna kallas motståndslåda och motståndsstapel. Motståndslådan (se fig.) består af en trälåda, på hvilkens af ebonit förfärdigade lock tjocka metallstycken (a, b, c, d o. s. v.) äro fästa. Dessa metallstycken äro isolerade från hvarandra, men försedda med halfkoniska urskärningar, mellan hvilka metallpropparna zz kunna inpassas, så att metallisk ledning uppstår mellan dem. Lådan innehåller en sats motståndsrullar, hvilkas trådändar äro sammanlödda med hvar sitt par af styckena a och b, c och d o. s. v., så att mellan a och b t. ex. en rulle med 1 ohms motstånd är insatt, mellan b och c en rulle med 2 ohms motstånd o. s. v. En elektrisk ström, som genom klämskrufven K kommer till metallstycket a, går, om alla propparna äro isatta, endast genom metallstycken och proppar, hvilkas motstånd är så ringa, att det i vanliga fall kan försummas. Men om en propp är borttagen, går strömmen genom motsvarande motståndsrulle, alldenstund denna gör betydligt mindre motstånd än luften och eboniten, hvilka skilja metallstyckena från hvarandra. Genom att borttaga en propp inskjuter man således ett bestämdt motstånd i strömkretsen, och genom ett lämpligt val af de proppar, som borttagas, kan man tydligen med den här aftecknade motståndslådan uppmäta alla mångfalder af enheten t. o. m. 100. Det finnes motståndslådor, med hvilka flere tusen enheter kunna mätas, och på de senast konstruerade motståndslådorna äro äfven motståndsrullar, motsvarande delar af enheten, insatta. Vid motståndslådors användande är det ytterst vigtigt, att propparna fast inskrufvas och hafva metalliskt rena ytor. -- En motståndsstapel kan förfärdigas på följande sätt. I en på en träplatta stående träcylinder insvarfvas en rad af fördjupningar. I dessa fördjupningar upplindas silkesomspunna nysilfvertrådar, hvilkas
Källa: Project Runeberg ·
