Sida 272
Muspratt ...
och 1 skålpund torkade musseroner skattas i Frankrike till ett värde af minst 25 kr. -- Äfven flere andra arter, såsom riddareskiflingen (»gula höstmusseronen», Tricholoma equestris Fr.), silkesmusseronen (T. columbetta Fr.) samt violetta höstmusseronen (T. personatus Fr.), äro goda matsvampar. Deremot är »falska musseronen» (T. albus Fr.) giftig. Denna framkommer om hösten, har torr, mera seg, hvit eller något gulaktig hatt med breda skifvor, som äro afrundade och hvita samt hafva kortare mellanskifvor. Smaken är bitter. Denna är den enda i Sverige förekommande giftiga musseron. Det finnes äfven några andra skadliga arter, såsom »såp-musseronen» och »svafvelfärgade musseronen», hvilka hafva en stinkande lukt. O. T. S.
Musset [myssä']. 1. Paul Edme de M., fransk skriftställare, f. i Paris 1804, d. derst. 1880, skref med konstnärlig måtta och smak flere romaner och skildringar, bl. a. La table de nuit (1832), Lauzun (1835; 4:de uppl. 1873), Femmes de la régence (1841; 4:de uppl. 1858), Originaux du XVII:me siècle (1848; 4:de uppl. 1858), Voyage en Italie (1851; 3:dje uppl. 1863), Lui et elle (1859, 9:de uppl. 1875; efter Alfred de M:s anteckningar, ett svar på George Sands beskyllningar emot denne i »Elle et lui»), vidare komedien Christine, roi de Suède (1857) och en biografi öfver sin broder, Alfred de M. (1877; flere uppl.). -- 2. Louis Charles Alfred de M., fransk skald, den föregåendes broder, föddes i Paris d. 11 Dec. 1810. Af naturen utrustad med en ovanlig begåfning, tillvann han sig stor utmärkelse redan som skolyngling vid det berömda läroverket Henri IV, hvarest han äfven på ett lysande sätt afslutade sina humanistiska studier (1827). Vid den tiden hade han gjort bekantskap med Frankrikes förnämsta skalder och bland dem särskildt den romantiska skolans ledare. Han hänfördes af deras reformatoriska sträfvanden och sökte följa deras föredömen. Hans försök väckte inom den literära kretsen allmänt bifall, men han beslöt dock ej att uteslutande egna sig åt skaldekonsten. Han idkade juridiska och medicinska studier vid högskolan, tills en dag hans fader skaffade honom anställning i ett större affärshus. Men M:s skaplynne passade hvarken för allvarliga studier eller för en bunden sysselsättning. Han sålde då till en förläggare de beprisade skaldeförsöken, hvilka kort derefter utkommo med titeln Contes d'Espagne et d'Italie (1829). Helt naturligt voro dessa stycken, till form och innehåll, ett uttryck af den realism, som den nya skolan förfäktade. Kärleken bekransades med rosor, men slogs i bojor af en lidelsefull sinlighet. Bland de förnämsta poem i denna samling må nämnas Don Paez, Portia. Sedermera utgaf han en mängd arbeten dels i bunden form (bl. a. naturskildringar, visor, stanser, ballader, sonetter, dramatiserade skaldestycken), dels i obunden (noveller och berättelser, dramer, komedier och proverb). De flesta af dessa återspegla skaldens egna intryck och känslor. Berusad af framgång och lefnadsglädje, förmådde han icke bära de sorger, som svikna förhoppningar tid efter annan beredde honom. Ett särdeles menligt inflytande på hans lifsuppfattning utöfvade bl. a. en kärleksförbindelse med den ryktbara romanförfattarinnan George Sand. Brytningen mellan dem under en vistelse i Venezia (1833) blef fröet till den dysterhet och misströstan, som återfinnas nästan öfverallt i hans verk. Sitt älsklingsämne, kärleken, behandlar han med en skepticism, någon gång med en cynism, som väcker leda och afsmak. Dessa fel döljas till en viss grad under en hänförande form, präglad af en ungdomlig kraft, en sprittande satir, en lidelsefull värme, en lysande färgrikedom, hvilka egenskaper gjort honom till en af Frankrikes största lyriska skalder. Bland hans mindre skaldestycken må exempelvis nämnas de täcka visorna Adieu, Suzon, une rose blonde (1844) och Mimi Pinson est une blonde (1843), den käcka satiren Conseil à une Parisienne (1845), den vackra sonetten A la tristesse (1840), de friska teckningarna Sylvia (1839) och Simone (1840). Till hans större poetiska arbeten höra det dramatiserade poemet La coupe et les lèvres (1832), den dystra skildringen Rolla (1833), de tilltalande komedierna A quoi rêvent les jeunes filles (1832) och Lutson (1849) m. m. Det förnämsta af hans prosaiska verk är den mörka målningen af författarens samtid La confession d'un enfant du siècle (1836). Bland hans noveller och berättelser märkas Emmeline (1837), Les deux maîtresses (s. å.), Frédéric et Bernerette (1838), Le fils de Titien (s. å.) o. a., som offentliggjordes i »Revue des deux mondes», der M. under många år var en flitig medarbetare. I samma tidskrift utkommo (1833--51) flere dramatiska arbeten, af hvilka åtskilliga gjort stor lycka på scenen, såsom Un caprice, Il ne faut jurer de rien, Le chandelier och On ne badine pas avec l'amour (alla uppförda i Stockholm). Denna betydande literära verksamhet skaffade honom en plats i Franska akademien (1852). Han dog i Paris d. 1 Maj 1857. Jfr Paul de Musset: »Biographie de Alfred de M.» (1877) och Paul Lindau: »Alfred de Musset» (s. å.). 2. J. M-r.
Musslin (Fr. mousseline, af Mossul, stad i Asien), ett glest och lätt, halft genomskinligt, mjukt fjunigt tyg af det finaste bomullsgarn, väfdt såsom lärft. Musslin väfves på handstolar, emedan garnet är för skört för maskinstolen. Tyget förekommer dels glatt, dels fasoneradt i de mest mångfaldiga tryckmönster. Tillverkningens ursprungliga hemland äro Ostindien, Persien och Syrien, men numera åstadkommes i Europa en nära jämngod vara, som dertill ställer sig vida billigare. Olika sorter af musslin äro musselinets, moll, vapeur och, (luftigast af alla) zefyr. -- Yllemusslin är namn på åtskilliga tunna ylletyger (af kamgarn) och halfylletyger. Jfr Nättelduk.
Musslor (i egentlig bemärkelse), bivalvler, Lamellibranchiata Blainv. (Dimya, Acephala testacea Cuv., Conchifera Lam.), zool., ställas af nyare zoologer såsom den första (lägsta) klassen bland blötdjuren (Mollusca). Musslorna igenkännas derigenom att
Källa: Project Runeberg ·
