Sida 273
Muspratt ...
de hafva kroppen omsluten af en i två sidoblad delad mantel, från hvilken i regeln afsöndras två något olika (höger- och venster-)skal, bestående hufvudsakligen af kalk, hvilka äro medelst en muskel rörliga mot hvarandra genom en ledgång eller ett »lås» (cardo) och förenade genom ett vid låset (ryggsidan) befintligt ligament. Innanför mantelflikarna finnas vanligen å hvarje sida två kärlrika gälblad. Musslornas organisation företer flere egenheter. Något egentligt hufvud finnes icke (deraf namnet acephala, »hufvudlösa»). Mellan mantelflikarna framtill finnes en tandlös munöppning med två hudflikar (öfver- och underläpp). Magsäcken och tarmen äro omgifna af den relativt stora lefvern, som till största delen utfyller kroppens hålighet. Under lefvern ligga fortplantningsorganen. Hjertat och njurarna befinna sig vid ryggsidan. Nervsystemet utgöres af en svalgring med två sidoganglier, från hvilka utgå två par strängar, som stå i förbindelse med två gangliepar, ett vid den å buksidan mellan mantelflikarna utsträckbara »foten» och ett i närheten af tarmöppningen. I kanten af mantelflikarna sitta hos många musslor glänsande punkter, hvilka anses såsom ögon. Hörselorgan finnas nära fotens gangliepar, och känselorgan finnas i form af trådlika förlängningar från munflikarna och mantelns kanter. Några musslor, såsom ostronet, sitta under sitt fullt utbildade tillstånd fast med ena skalet vid klippor eller andra fasta föremål, ehuru de under utvecklingsperioden rört sig fritt omkring. Andra, t. ex. Pinna, fästa sig med tillhjelp af en skägglik hårbildning (byssus, se d. o.), i de flesta fall för hela lifvet, undantagsvis endast för någon tid. Insidan af skalen är glänsande glatt och iriserande samt utgör s. k. »perlemor». Hos flere musslor bildas af en eller annan orsak runda upphöjningar af perlemor, hvilka äro kända under namnet »äkta perlor». De flesta musslor äro skildkönade. Man har indelat denna klass af blötdjur i en mängd familjer och slägten, hvilka kunna sammanföras i två stora grupper: Asiphoniae, som hafva mantelkanterna fria, icke sammanvuxna till ett slags rörlika sifoner, och Siphoniata, som hafva sådana sifoner. Alla musslor lefva i vatten, de flesta i hafven. Det finnes äfyen en mängd fossila arter, hvilka här och der aflagrade i massor gifvit upphof till s. k. musselkalk. O. T. S.
Mus-slägtet. Se Råttslägtet.
Mustafa (Arab. »utvald»), namn på fyra turkiska sultaner. -- 1. M. I, Muhammed III:s son, följde sin broder Achmed I på tronen (Nov. 1617) på grund af dennes förordnande, med anledning af hans son Osmans minderårighet, hvarigenom för första gången den förut gällande förstfödslorätten upphäfdes till förmån för äldste anförvandten. Genom fjorton års fångenskap i harem förslöad ända till svagsinthet, var han nära att af idel tanklöshet ådraga sig ett krig med Frankrike, men störtades efter tre månaders regering genom en palatsrevolution, som satte den fjortonårige Osman II på tronen. Sedan denne mördats, i Maj 1622, blef M. åter sultan, men afsattes 1623 och blef 1639 strypt på befallning af sin brorson och efterträdare Murad IV. -- 2. M. II, Muhammed IV:s son, följde i Febr. 1695 sin farbroder Achmed II på tronen. Han var en duglig och kraftig regent samt hade i början stora framgångar i den ständiga striden mot de europeiska granstaterna. Han slog österrikarna vid Lugos (Sept. 1695), tvang ryssarna att upphäfva belägringen af Azov (Okt. s. å.) och tillfogade österrikarna under August den starke af Sachsen ett nytt känbart nederlag vid Olasch (Aug. 1696). Efter det blodiga nederlaget vid Zenta (Sept. 1697) måste M. sjelf fly och tvangs efter fortsatta olyckliga strider till den ödesdigra freden i Karlovicz (Jan. 1699), som för alltid bröt Turkiets öfvermakt i sydöstra Europa (se Karlovicz). I rikets inre förvaltning understödde M. kraftigt sin utmärkte vesir Husein Köprili, men efter dennes död var han icke i stånd att genomföra några reformer mot ulemas och janitsjarernas motstånd. Afsatt till följd af desses stämplingar (Aug. 1703), efterträddes han af sin broder Achmed III och dog i Dec. s. å. -- 3. M. III, Achmed III:s äldste son, följde i Okt. 1757 sin kusin Osman III i regeringen. Mer än vanligt begåfvad, kunskapsrik och kraftfull, sökte M. att både utåt och inåt öka och trygga sitt rikes politiska makt. Början af hans regering förflöt fredligt under vesiren Ragib paschas visa ledning. Trots alla Englands intriger lät M. icke förmå sig att i Sjuåriga kriget kämpa mot Österrike samt förkastade äfven Preussens förslag om en off- och defensivallians (Okt. 1762). Deremot ledde ryssarnas stämplingar i Asien i förening med Frankrikes uppmaningar till ett långvarigt, i det stora hela ofördelaktigt krig med Ryssland (Okt. 1768). I begrepp att af resa för att sjelf öfvertaga befälet öfver Donauhären, bortrycktes M. af döden, Sept. 1774, uppriktigt saknad af hela sitt folk. Den allmänna korruptionen samt omgifningens falhet och okunnighet hindrade honom att verkställa, sina planer rörande den inre förvaltningen. Bland annat hade M. för afsigt att vid första tid af fred låta genomgräfva näset vid Sues, och han afsände den bekante baron Thott för att vidtaga förberedande undersökningar. -- 4. M. IV, son af Abdu-l-Hamid I, blef genom en palatsrevolution insatt i sin störtade kusin Selim III:s ställe (Maj 1807). Ehuru han vid första utbrottet af ett uppror, föranstaltadt af Selim III:s anhängare, genast lät afrätta denne (Juli 1808), blef han kort derefter afsatt och på befallning af sin broder, sultan Mahmud II, afrättad i Nov. 1808. H. A.
Mustahfis, den del af turkiska hären, som motsvarar hvad i andra land benämnes landstorm.
Mustangen, namn på hästen i syd-amerikanska staten Paraguay (kanske äfven i allmänhet på förvildade hästar i Nord-Amerikas Förenta stater).
Mustasaari [-sari], kustsocken i Vasa län, Korsholms härad och domsaga, Finland, bildar med Replot kapellförsamling ett imperielt pastorat af 1:sta kl., Åbo ärkestift, Vasa nedre kontrakt. Areal 619 qvkm. 10,852 innev. (1883),
Källa: Project Runeberg ·
