Sida 548
Nielsen ...
och trädde s. å. i äktenskap med en svensk, löjtnant A. J. Afzelius (se Afzelius 7). Deras äktenskap upplöstes 1851 genom skilsmässa. N. lefver ännu (1887) i Köpenhamn.
Nielsen [ni'l-], Anton Laurids, dansk författare, född på Sydsjälland d. 5 Maj 1827, var 1850--68 skollärare och blef derefter föreståndare för en folkhögskola på Fyen, hvilken han sålde 1884. Hans första berättelse utkom 1860 och efterföljdes af trenne samlingar Fra landet, billeder af folkelivet i Sjælland (1861--63), sanna ehuru tämligen naturalistiska teckningar ur allmogelifvet. Den uppmuntran de rönte framkallade ytterligare Bondeliv (1867--69, illustr. uppl. 1886), Udenfor bondestanden (1875) m. fl. samt Den danske bonde, et kulturhistorisk forsög (1886), i hvilket sistnämnda arbete hans iakttagelser föreligga samlade. N. är den förste och en af de förnämste representanterna för den s. k. skollärare-literaturen, hvars novellistiska skildringar ur allmogens lif i olika landsändar funnit många läsare och bland andra samhällsklasser utbredt större kännedom och riktigare uppfattning af huru bonden lefver och tänker. Många af dessa hans allmogeberättelser äro öfversatta på svenska. E. Ebg.
Nielsen [ni'l-], Jakob, dansk skollärare, född d. 26 Dec. 1830 i närheten af Hobro och sedan 1866 bosatt vid Aarhus, har under märket Knud Skytte skrifvit Jydsk bondeliv (3 d., 1867--74), Landsbyfolk (1877) och Fra Östjylland (1881). E. Ebg.
Nielsen [ni'l-], Oluf August, dansk historiker, född d. 24 April 1838 nära Varde i vestra Jylland, studerade nordiska språk och historia samt blef 1863 magister och assistent i k. arkivet. Der sysselsatte han sig mest med lokalhistoria och forskningar rörande Danmarks medeltid, vann 1867 doktorsgrad genom afhandlingen Sysselindelingen i Danmark och utnämndes 1869 till arkivarie vid rådhusarkivet i Köpenhamn. N. har utgifvit en del äldre aktstycken såsom Ribe oldemoder (om Ribe biskopsstol och domkapitel, 1869), Dueholms diplomatarium 1311--1539 (1872), Kong Valdemars jordebog (1873) och Kjöbenhavns diplomatarium (intill 1728; 8 bd, 1870--87) äfvensom historisk-topografiska häradsbeskrifningar från vestra Jylland, Kjöbenhavns historie og beskrivelse (4 bd, 1877--85), Kjöbenhavn paa Holbergs tid (1884) och åtskilliga språkliga afhandlingar öfver gammaldanskan (t. ex. Olddanske personnavne, 1884). E. Ebg.
Nielsen [ni'l-], Thomas, dansk politiker, född d. 13 Nov. 1838 nära Ringkjöbing, var 1863--77 skollärare i trakten af Herning, der han 1867 inrättade en folkhögskola och 1877 en realskola, som han sjelf ledde till 1883. 1865 grundlade han »Veile amts folkeblad» och 1869 en tidning i Herning samt deltog genom dem ifrigt i den offentliga diskussionen. Sedan 1870 var han ständigt ledamot af folketinget och invaldes 1887 i landstinget såsom representant för sydvestra Jylland. Flit och skarpsinne beredde honom inflytande vid riksdagen. Sålunda var han sedan 1871 medlem af finansutskottet och tillhörde 1873--78 Förenade vensterns bestyrelse. Vid partiets söndring slöt han sig till den moderata gruppen. N. har arbetat i synnerhet på förbättring af de lägre klassernas vilkor. Bland annat var han 1875 medlem af »Fattigudvalget», inom hvilket tanken först framkastades på en allmän understödskassa för ålderstigna, och hade äfven väsentlig del i lagen om husmans-kreditföreningarna (1880). E. Ebg.
Nielsen [ni'l-], Frederik Kristian, dansk teolog, född i Aalborg d. 30 Okt. 1846, blef teologie kandidat 1870 och kateket vid Vor Frelsers kyrka i Köpenhamn 1873. Han slöt sig med värme till grundtvigianismen och var 1873--82 en af utgifvarna af dess organ, »Dansk kirketidende». År 1877 utnämndes han till professor i kyrkohistoria vid Köpenhamns universitet och blef teol. doktor vid universitetets fyrahundraårsfest (1879). N. har utgifvit Romerkirken i det 19:de hundredaar (2 bd, 1876--81), Aktstykker til gudstjenestens og liturgiens historie (1878), Statskirke og frikirke (1883) och Haandbog i kirkehistorien. I. Oldkirken (1886). Han har ifrigt deltagit i debatten öfver dagens frågor genom åtskilliga småskrifter, bl. a. Frimureriet i Norden (1882; öfvers. till svenska s. å.), som gaf anledning till en vidlyftig polemik, samt en del afhandlingar och tidningsartiklar, hvilka samlats i Karakteristiker og kritiker (1884). Till skolornas bruk har han utgifvit en Lærebog i verdens-historien (1875--76). E. Ebg.
Niemann [niman], Albert, tysk operasångare, f. 1831 i Erxleben vid Magdeburg, försökte sig 1849 i Dessau såsom aktör och korist, upptäcktes då af Friedrich Schneider, som jämte baritonisten Nusch åtog sig hans utbildning, hvarefter han en tid senare studerade för Duprez i Paris. Efter att hafva väckt uppmärksamhet i Halle och Hannover engagerades han 1866 vid hofoperan i Berlin, hvars förnämsta prydnad han alltsedan dess utgjort. N. berömmes såsom ett verkligt mönster af en dramatisk i det han eger ej blott en väldig stämma utan äfven ovanliga skådespelareanlag, ja t. o. m. såsom framställare sättes högre än såsom sångare. Hans specialitet äro »hjeltetenorer», i synnerhet Wagners, af hvilken mästare han ock utvaldes att utföra, Siegmund i Baireuth 1876. Utom wagnerska partier, framförallt Tannhäuser, räknas Cortez, Josef, Raoul och Johan af Leiden som hans förnämsta. A. L.
Niembsch von Strehlenau [nimbsj], Nico1aus, österrikisk skald, känd under författarenamnet Nicolaus Lenau, född nära Temesvár i Ungern d. 13 Aug. 1802, åtnjöt undervisning i hemmet och blef 1819 student i Wien, hvarest han under ett tiotal af år idkade studier i filosofi, juridik och medicin, utan att bringa någondera kursen till afslutning. Samtidigt utbildade han sina rika skaldegåfvor. Till skaplynnet eldig, men högst vek, fördjupade han sig gerna i sorgfyllda minnen och led starkt af motsägelsen mellan sina frihetsideal och den ljusskygga reaktionen i hemlandet. Sedan ett arf satt honom i stånd att egna sig odeladt åt skaldekonsten, utgaf han 1832 i Stuttgart sina Gedichte och
Källa: Project Runeberg ·
