Sida 605
Nonidi ...
Norbergs by. Malmfyndigheterna omgifvas af bergarten eurit (eller granulit), som i s. ö. snart begränsas af granit, men i n. v. är af stor utsträckning. Inom euriten förekomma lager af glimmerskiffer, dioritskiffer och större eller mindre inlagringar af dolomitartad kalksten, hvarjämte trappgångar här och hvar öfvertvära de lagrade bergarterna. Bergartslagren stryka i n. ö.--s. v. och stupa i n. v. Hufvudsakligen jernmalmer brytas, men äfven koppar- och blymalmer förekomma. Jernmalmerna äro af tre slag. 1) Qvartsiga malmer (torrstenar), bestående af blodsten med qvarts och stundom granat i ränder. Inom torrstenarna träffas äfven någon gång större eller mindre svartmalmer. 2) Pyroxenmalmer l. svartmalm med granat och pyroxen. 3) Blandstenar, som utgöras af svartmalm i dolomit och ofta äro mycket manganhaltiga. De mest ansedda och sedan äldre tider brutna grufvorna ligga i tvänne parallella sträckor, en sydöstlig och en nordvestlig.
På den sydöstliga sträckan, räknadt från n. o. till s. v., ligga Kallmorbergsfältet, Nya Morbergs- och Gamla Morbergsfälten, hvarefter komma bredvid hvarandra Nybergs- och Norrbergsfälten, Bobergs- och Risbergsfälten, Smörbergs och Ragvaldsbergsfälten samt Bojmossfältet. -- På den nordvestra sträckan ligger längst i n. Bålsjöfältet, derefter Klackbergsfältet, Nya Kolningsbergsfältet och längst i s. v. Gamla Kolningsbergsfältet. Den sydöstra sträckningen kan följas på en längd af nära 10 km.; den nordvestra är något mindre. Torrstenar och pyroxenmalmer träffas inom Kallmorbergsfältet; i Morbergs fält förekomma endast torrstenar, i Norrbergs- och Risbergsfälten hufvudsakligen torrstenar, i Nybergs-, Röbergsoch Smörbergsfälten hufvudsakligen pyroxenmalmer, i Ragvaldsbergs-och Bojmossfälten åter torrstenar, i Bålsjöbergsfältet både torr- och blandstenar, men i Klackbergs- och Kolningsbergsfälten endast blandstenar. Inom Morbergsfältet finnas malmbredder af 12--15 och ända till 30 m., likaså i Risbergsfältet, der den stora malmbredden uppstått genom veckningar i lagren. Jernhalten hos malmerna vexlar och beror mycket på skrädningen. Risbergs torrstenar hålla omkr. 50 proc. jern, Morbergsmalmerna äro något fattigare. Pyroxenmalmerna skrädas till omkr. 55--60 proc., och blandstenarna skrädas till tre slag, näml. à 50--60 proc., 30 proc. och 10--20 proc. Igensättningsbrytning är i allmänhet införd eller under införande. För ett bättre tillgodogörande af torrstenarna genom qvartsens aflägsnande har, till en del genom statsunderstöd, i närheten af Kärrgrufvans jernvägsstation inom Norbergsfältet år 1886 uppförts ett anrikningsverk. Öfver Norbergsfältet löper en jernväg, genom hvilken gruffältet sättes i förbindelse å ena sidan med Norra stambanan vid Krylbo, å andra sidan med Strömsholms kanal och Stockholm--Vesterås--Bergslagens jernväg.
Den äldsta bevarade urkunden om bergsdriften i N. är en bergsordning af 1354. Brytningen var dock länge obetydlig i jämförelse med hvad grufvorna lemnat under de sista åren. Ännu på 1830-talet uppfordrades inom Gamla Norbergs bergslag endast omkr. 21,000 ton, vid år 1860 öfver 41,000 ton, men i början af 1870-talet 75,000 ton och år 1885 icke mindre än 213,334 ton (183,344 ton från Norbergs grufvefält samt omkr. 30,000 ton från öfriga grufvor inom bergslaget). Denna stora ökning i produktionen måste tillskrifvas nyare brytningssätt, ökad kraft genom anskaffade ångmaskiner och framförallt intelligent ledning. (Jfr G. A. Granström: »Några underrättelser om grufvorna och grufdriften inom Norbergs bergslag», i »Jernkontorets annaler», 1876, och A. E. Törnebohm: »Om lagerföljden inom Norbergs malmfält», i »Geol. fören:s förhandlingar», bd 11, n:o 23). -- I socknens sydöstra del, vid Norbergsåns utlopp ur sjön Norén, ligger den ansenliga Norbergs by med jernvägs- och telegrafstation, postkontor, bankkontor, hotel, läkarestation, apotek, sjukhus samt flere handlande och handtverkare. Th. N-m.
Norberg, Mattias, vältalare, orientalist, föddes i Nätra, Ångermanland, 1747, blef student i Upsala 1768, filos. magister 1773 och docent i grekiska språket 1774. Efter att hafva offentliggjort Anmärkningar öfver förra stycket af then svenska proföfversättningen af then h. skrift (1776) företog han 1777 med kungligt understöd en resa genom Danmark, Tyskland, Nederländerna, England, Frankrike och Italien. Det var i Paris han påträffade mandéernas religionsurkund, Adamsboken, samt flere syriska handskrifter. I Milano afskref han »Codex syriaco-hexaplaris», af hvilken han utgaf Jeremia och Hesekiel 1787 (med latinsk öfversättning). Han mottog der underrättelsen att han af konungen utsetts till Björnståhls ressällskap i Orienten; men vid ankomsten till Konstantinopel erhöll han kunskap om dennes död. Han begagnade då tillfället att utvidga sina språkkunskaper genom studiet af arabiska och turkiska. Öfver Venezia, Göttingen och Paris återkom han mot slutet af 1781 till fäderneslandet, der han 1779 blifvit e. o. adjunkt i teologiska fakulteten i Upsala samt 1780 utnämnts till professor i österländska språk och grekiska vid Lunds högskola. Vid universitetet verkade han dock mindre i egenskap af orientalist än af latinsk vältalare. Han hade bildat sig en egen, med Tacitus, Livius och Plinius d. y. befryndad, stil, hvars lysande motsättningar, djerft hopade bilder, hvarandra jagande tankar och hänförande behag gjorde det djupaste intryck på åhörarna ej minst genom N:s snillrika föredrag. I egenskap af vältalare parenterade han öfver D. Thunberg (1788), N. Schenmark (s. å.), J. W. Faxe (1790), O. Celsius (1794), E. S. Bring (1798), Karl Ludvig af Baden (1802), P. Munck (1803) och N. Hesslén (1811). Såsom filolog utgaf han 158 akademiska afhandlingar, delvis af estetiskt innehåll, hvilka allmänt lästes och beundrades både för stilen och den vidsträckta lärdom, om hvilken de vittnade. Han offentliggjorde vidare »Codex nazareus, Liber Adami appellatus», med latinsk öfversättning, ordbok och namnregister (1815--17),
Källa: Project Runeberg · ·
