Sida 771
Nyckelblomster ...
men måste d. 2 Maj 1703 gifva sig åt ryske generalen Sjeremetjev, hvarefter fästningen förstördes. A. G. F.
Nyerup [nyrup], Rasmus, dansk historiker, född d. 12 Mars 1759 i närheten af Assenspå Fyen, blef 1776 student, 1784 filos. magister och bibliotekarie vid historikern Suhms stora boksamling samt var 1790--1803 sekreterare vid k. biblioteket. Han utnämndes 1796 till professor i literaturhistoria och 1803 till universitetsbibliotekarie. Sedan 1797 skötte han derjämte förestandareskapet på »Regensen» och blef ordinarie innehafvare af denna befattning 1814. Död d. 28 Juni 1829. -- N. var en mycket flitig och nykter granskare, en produktiv författare och en vågbrytare på flere än ett område. Hans skrifter äro till största delen af literaturhistorisk art, men behandla äfven andra grenar af Danmarks historia och hafva nu sitt hufvudsakliga värde såsom materialsamlingar och förarbeten. Tillsammans med Rahbek och Abrahamson utgaf han Udvalgte danske viser fra middelalderen (5 bd, 1812--14) med dess fortsättning Udvalg af danske viser fra midten af det 16:de til henimod midten af det 18:de aarh. (2 bd, 1821) och tillsammans med Rahbek Bidrag til den danske digtekunsts historie (4 bd, 1800--08), fortsatt 1819 och 1828 (till 1775). Ensam utgaf han Almindelig morskabslæsning i Danmark og Norge (1816), Peder Syvs kjærnefulde ordsprog (1807) och Peder Lolles samling af danske och latinske ordsprog (1828), vidare Suhms »Nye samlinger till den danske historie» (4 bd, 1792--95) samt »Luxdorphiana» (1791), »Langebekiana» (1794) och »Suhmiana» (1799), de tre sistnämnda utdrag ur efterlemnade literära samlingar. Af hans sjelfständiga skrifter må nämnas Samling af fortjente danske mænds portræter med biografiske efterretninger (3 bd, 1798--1806, med kopparstick af Lahde), Karakteristik af kong Kristian IV (1816), Efterretninger om kong Frederik III (1817), Kjöbenhavns beskrivelse (1800) och Historisk statistisk skildring af tilstanden i Danmark og Norge i ældre og nyere tider (4 bd, 1803-- 06). I förening med Rask utgaf N. en öfversättning af Snorres Edda (1808) och tillsammans med norrmannen J. E. Kraft Almindeligt literaturlexikon for Danmark, Norge og Island (1818--19), hvarjämte han ombesörjde utgifningen af de sista 5 banden af Suhms »Danmarks historie» (1809--28). Dessutom strödde han omkring sig en mängd afhandlingar i tidskrifter och tidningar, och sjelf var han under en lång följd af år redaktör af »Kjöbenhavns lærde efterretninger». Han var äfven en af stiftarna af Selskabet for efterslægten (1786) och Det skandinaviske literaturselskab (1796). År 1807 väckte N. tanken på inrättandet af Oldnordisk museum och var 1807--16 sekreterare i kommissionen för bevarande af fornfynd. Till sin efterträdare på denna plats utsåg han sjelf K. J. Thomsen, hvars stora förmåga han erkände. I antikvariskt syfte företog han äfven flere resor inom Danmark och (1810 och 1812) till Stockholm. Slutligen må framhållas hans stora förtjenster om biblioteksväsendet, särskildt vid Köpenhamns universitet. E. Ebg.
Nygarn. Se Östergarn.
Nygreker, ett det nygrekiska språket talande folk, som är bosatt hufvudsakligen i det nuv. konungariket Grekland, grekiska arkipelagen, på Kreta och Cypern, i södra och sydöstra provinserna i europeiska Turkiet samt på kusterna af Mindre Asien och Syrien och äfven förekommer i flere sjöstäder vid Medelhafvet och Svarta hafvet. Ehuru det ej kan förnekas, att en betydande blandning egt rum af grekiskt samt främmande, i synnerhet slaviskt, blod, så att från fysisk ståndpunkt de nuv. grekerna kunna kallas verkliga bastarder gen t emot de gamle hellenerna, äro de dock i etnologiskt hänseende desses verkliga ättlingar, hvilket i synnerhet det af dem talade språket bevisar. (Se Nygrekiska språket.) Renast hafva ögrekerna samt befolkningen i enskilda bergstrakter, såsom i Maina, Olympos, Agrafa och Voltos, bevarat det helleniska blodet; mera blandade äro grekerna i Mindre Asien och i Turkiet. I allmänhet älska grekerna ett mera rörligt lif och egna sig derför mindre åt åkerbruk och industri än åt sjöfart och handel. Nästan alla nygreker bekänna sig till den orientalisk-ortodoxa kyrkan, hvilken derför äfven kallas den grekiska kyrkan.
Nygrekiska literaturen. Under tiden från Justinianus till det grekiska kejsaredömets fall, 527--1453, d. v. s. den medelgrekiska literaturperioden (se Grekiska literaturen, femte perioden), var den literära produktionen i egentlig mening nästan i utdöende. Förutom den i utdrag ur äldre författares arbeten, lexikografi, excerpt- och skoliesamlingar, kommentarer och antologier bestående literatur, som skulle bära en mera vetenskaplig prägel, uppstodo de bysantinske hofpoeternas och historikernas elaborat, skrifna på det till ett hof- och kanslispråk mumificerade idiom, som i hufvudsak var en fortsättning af den redan i 3:dje årh. f. Kr. bildade koine l. allmängrekiskan. Men dessa alster ega knappast annat värde än det, som de möjligen kunna skänka språkforskaren. Dessutom framträdde visserligen en mängd prosaskrifter och rimmerier af mera folklig art med, hvad språket angår, en underlig blandning af s. k. bysantinsk koiné och folkspråk. Dessa sällsamma literaturprodukter äro dock ännu åtminstone alltför litet undersökta, för att man ur dem skulle kunnat hemta några vigtigare drag för bestämmandet af denna tids literära fysionomi. Att den medeltida romantiken, som aflöst den helleniska odlingen, började framträda, ses t. ex. af Theodoros Prodromos från början af 12:te årh. Genom och efter korstågen fick den vesterländska riddareromantiken mer och mer insteg i folkmedvetandet. Efter Konstantinopels eröfring af turkarna (1453) och den derpå följande dystra tiden blef den literära verksamheten hos grekerna af än mindre betydenhet och värde. (En förteckning öfver den vigtigaste medelgrekiska literaturen, hufvudsakligen tillgänglig genom samlingar af grekerna Lambros och Sathas, fransmannen
Källa: Project Runeberg ·
