Sida 789
Nypon ...
än, men dock nästan lika smidigt som mässing och antager en vacker polityr, som ganska väl bibehåller sig i luften. Dessa egenskaper hafva hastigt förskaffat nysilfret en mycket vidsträckt användning till husgerådsartiklar i st. f. det mycket dyrare silfret. I anseende till sin stora kopparhalt bör det emellertid ej under längre tid användas till förvaring af matvaror. Blandningsförhållandet mellan nysilfrets beståndsdelar varierar ganska mycket. Förhållandet mellan koppar och zink bör vara som 8 till 3 eller 3 1/2, och härmed sammansmältas 2, 3 till 4 delar nickel, alltefter den hvithet och glans man vill gifva nysilfret. Genom tillsats af 2 à 3 proc. jern blir nysilfret betydligt hvitare, men äfven hårdare och sprödare. Under namn af alfenid och alpaka förekomma i handeln äfven legeringar, hvilka i sjelfva verket äro ingenting annat än mer eller mindre nickelhaltigt nysilfver, stundom öfverdraget med en svag försilfring. C. A. D.
Nyskramp (coryza spasmodica), krampformiga attacker af häftiga, upprepade nysningar, är en form af respiratorisk reflex-kramp, beroende än på direkt retning af näs-slemhinnan vid katarr (snufva), vid höastma, än på reflex från andra sensibla organ, såsom luftrören (i asthma bronchiale), lifmodern (vid hysteri, graviditet, sjukdomar i könsorganen) m. m. Den envisa åkomman botas bäst genom undanrödjande af orsakerna. Den lindras genom jodångor, senapsdegar, kalla omslag m. m. F. B.
Nyslott. 1. Fäste på Kyränsaari holme, i Kyränsalmi sund, Savolaks, hette egentligen Olofsborg (F. Pyhä Olavin linna, Uusilinna, vanligen kalladt Savonlinna) och uppfördes af slottsherrn på Viborg Erik Axelsson (Tott), till en början (1475) af trä, men sedan 1477 af sten, samt var ämnadt till ett värn för Savolaks mot ryssarna. Då genom bestämmelserna i nöteborgska freden mellan Sverige och Ryssland 1323, Kyränsaari holme och sund utgjorde rysk besittning, samt då fästets grundläggning hotade att afskära ryssarnas plundringståg till de nord-savolaksska trakterna, var slottets byggande under första tiden förenadt med synnerligen stora faror. Slottsbyggnadsarbetet fortsattes af bl. a. Erik Axelssons broder och efterträdare på Viborg och Nyslott, Lars. Från deras tid härstamma slottets tre äldsta torn, förbundna med hvarandra genom höga murverk: kyrkotornet, klocktornet samt det sedermera förstörda S:t Eriks torn. Under Erik XIV:s, Johan III:s och Karl IX:s regeringar förstärktes samt ombyggdes slottet väsentligt. Oaktadt slottets område var jämförelsevis inskränkt, steg dess besättning under Johan III:s tid ibland ända till inemot 300, ibland uppgick den emellertid icke ens till 90. Då vid ingången af 1600-talet Sveriges besittningar mot Ryssland utvidgades, förlorade N. all betydelse såsom gränsfästning, hvarför under den följande tiden icke mycket arbete nedlades på detsamma. Under den s. k. stora ofreden öppnade fästningen d. 29 Juni 1714 sina portar för ryssarna, hvilka dock vid fredsslutet 1721 återlemnade densamma. Ehuru N. efter den tiden i högre grad än förut återvann egenskapen af gränsfäste, egnades ingen större uppmärksamhet åt dess försvarsverk. Under 1741--43 års krig med Ryssland intogs det d. 8 Aug. 1742 af ryssarna, efter att hafva varit belägradt sedan d. 16 Juni s. å., samt afträddes åt dem i fredsslutet 1743. Under 1788--90 års krig belägrades det d. 2--20 Aug. 1788 förgäfves af svenskarna under Hastfer. Efter krigets slut vidtogos i början särskilda förbättringar och tillbyggnader i slottets försvarsverk, dervid väsentliga förändringar infördes i dess gamla byggnadssystem. Sedermera lemnades slottet dock att förfalla, och 1847 bortdrog den sista ryska besättningen. 1855--59 tjenstgjorde slottet såsom fängelse och förvandlades genom två eldsvådor (1868 och 1869) till en ruin. Genom finska statens mellankomst har ruinen numera bevarats från fortgående förfall och utgör nu Finlands vackraste fornminnesmärke. -- Jfr J. R. Aspelin: »Olofsborg» (1886). -- Det under slottet lydande länet var under äldre tider ofta och 1616--1721 ständigt förenadt med Viborgs län, undantagandes tiden 1641--58, då det bildade eget landshöfdingedöme. 1721--43 var det sammanslaget med Kymmenegårds lan. De efter 1743 års fred behållna delarna af N:s och Kymmenegårds län sammanslogos till Savolaks län. -- 2. Stad (F. Savonhinna) i S:t Michels län, Finland, skild från ofvannämnda slott genom vestra grenen af Kyränsalmi sund, har ett synnerligen godt och vackert läge invid farleden från Villmanstrand och Saima till Kuopio och de nordsavolaks-karelska vattendragen. Underlydande jordområdet är 1,4 qvkm.; stadsplanen upptager 25 har. 1,428 innev. (1885), till största delen finsktalande. På utlandet (Ryssland) utklarerades med last 1885 5 fartyg, om 514 tons, och från utlandet (Ryssland och Tyskland) inklarerades 33 fartyg, om 3,329 tons. Staden eger 1 ångfartyg, om 112 tons. I staden finnas 2 finskt reallyceum och 1 svensk privat flickskola. N. hör under Sääminge pastorat och har gemensam kyrka med Sääminge församling. Staden, hvars uppkomst torde sammanfalla med slottets äldsta tid, erhöll uppstadsrätt d. 4 Okt. 1816. A. G. F.
Nyssjuka, veterinärv., en katarr i näsans och dess bihålors slemhinna hos får, uppkommer genom inträngande af »fårstyngets» larver. Sjukdomen uppträder under höst och vinter, i synnerhet på Gotland, samt visar sig derigenom att fåren ofta nysa, hvarjämte utflöde af varblandadt slem från näshålan inställer sig. Någon gång blifver vid en kraftig nysning en eller annan larv utkastad från näshålan. Då larverna mot våren blifvit fullvuxna, vandra de ur näshålan och förpuppas i marken. Till förekommande af sjukdomen har det blifvit föreskrifvet att hos hjord, inom hvilken fall af sjukdomen förekommit, söka under derpå följande höst upprepade gånger framkalla stark nysning hos fåren genom att strö torrt snus eller pulver af hvit nysrot i krubban för att derigenom få så många som möjligt af larverna utkastade, innan de ännu hunnit intränga långt i näshålan eller framkallat den omnämnda katarren. C. A. L.
Källa: Project Runeberg · ·
