Sida 120
Gustaf III. En karaktersskiss af Oscar Levertin. Med en allegorisk vignett efter ett kopparstick från 1773 och 7 porträtt efter målningar av J. H. Scheffel, L. Pasch, A. Roslin och C. F. von Breda samt efter J. T. Sergels byst och staty
— ii 112 —
revolutionens historia ständigt förvånad af att se, med hvilken på en gång sinnesstyrka och brist på djup i känslan 1'ancien régimes adelsmän med en artighet eller ett epigram på läppen gingo sin undergång till mötes. De skildringar, vi från Gustaf III:s dödsläger äga, låta oss föga ana, hvad som försiggick i människans inre. Vi se för oss monarken,
Men de olika stämmor af tadel och kärlek, som alla de sista åren så olika bedömt hans minsta handlingar, de fortforo med sina stridiga domar. A ena sidan fröjdades man öfver att »den bedrägligaste och trolösaste» bland människor var borta, och i ömhjärtade adelskretsar frossade man åt Horns känslofulla försvarsskrift och applåderade mar-
Gustaf III.
Byst i marmor af J. T. Sergel (1792). I Nationalmuseum.
som än i det sista bevarar omtanken om den spira, som glider ur hans hand, och världsmannen, som under plågorna och in i döden iakttager samma oklanderliga etikett och samma älskvärda behärskning som alltid. Så slutade Gustaf som hela det adelssekel, till hvilket han hörde och hvars färgrika skimmer legat varmt och strålande öfver hela hans lefnad.
tyren Anckarströms »frimodighet». Ä andra sidan fann man, att konungen ryckts bort »Svea rike till stor skada och alla ärliga svenska män till den mest hjärtfrätande sorg». I städernas borgar-familjer samlades man och grät. »I går afton», skrifver gubben Gjörwell till svärson och dotter, »voro alla barnen hos oss, och vi gräto samfäldt. Jag trycker
Källa: Project Runeberg ·