Sida 132
Ahasverus. Af Gustaf Fröding. Efter Adelbert von Chamisso
— i
»Honom vill jag ha!» sade prinsessan.
Så börjar Karl Madsen (Kunstbladet 1888 n:r 1) sin utmärkta karakteristik öfver Werenskiold som sagoillustratör, och han fortsätter:
»Det är alltid frågan om att få tag i den rätte mannen. Uppgiften att illustrera norska sagor har funnit sin rätte man i Erik Werenskiold. Det är lika säkert och visst, som att jorden är rund, människorna ha två ben och korna fyra. Han har icke funnit uppgiften, ty han har ända från sina gossår bidat den i
»Det är ingen lögn, svarade smeden; det stod han fast vid.»
Teckning till >De tre kungadöttrarna i berget det blå» af Erik Werenskiold.
hjärtats ångest, med förhoppningsfulla drömmar och svartsjuka sorger, som en älskare sin brud.» Ett stycke längre fram yttrar Madsen:
»För att sagobilder skola kunna helt och hållet få välde öfver oss, måste deras stämning vara färgad af detta barnasinne. Vi måste tro, att tecknaren pä sin väg har mött både kungar och troll och känner de dolda ställena i den mörka skogen, där alla undren hafva sitt stamhåll. Vi få icke märka, att han i sin fantasi söker och danar, uppfinner gestalter och for-
Källa: Project Runeberg ·